Genuskontraktet påminner om klasskampskonflikten
"Så blev institutioner och fakulteter vänsterbastioner" skriver idag Svante Nycander på DN debatt och förklarar hur hylla efter hylla på universitetsbiblioteken berör socialism, men knappt liberalism eller konservatism. Nycander menar att sedan 1970-talet har lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman dominerat litteraturlistorna.
Som med all kanon sker urvalet av någon. I detta fall någon som anser det vara okej att enbart nämna John Stuart Mill och socialdarwinisten Herbert Spencer som de enda av 1800-talets liberaler. Inget ont om bokförfattaren, utan det är ett samspel mellan förlag, fakulteter, författare, men även ideologer och partier som inte fokuserat tillsammans på att få ned fakta.
Jag tänker på vad det betyder att verkligen ha driftiga skribenter i sin krets, som formulerar teorier, skriver böcker och sammanställer rapporter. För att synliggöra de frågor som är aktuella ur ens perspektiv. En sådan tankesmedja är tex Fores. Viktiga verk om värderingar är "Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse" och "Med frihet följer ära".
Nycander nämner att även genusvetenskapen är en fakultet som totalt dominerats av marxistiska tolkningar och grundsyn. Det slog mig så sent som för en vecka sedan då jag lyssnade till en forskare som Sveriges Kvinnolobby och erkända Gertrud Åström anlitat för ett föredrag om en analys av statsbudgeten under Almedalsveckan. Jag hade nog inte reagerat om inte jag så tydligt märkt att värderingar i form av värdeord som "faktiskt" och minspel förekom under en redovisning av regeringens resultat. Jag var tvungen att säga att jag hade svårt att lyssna då man i redovisningen starkt nedvärderade regeringens politik. Därav ett efterföljande samtal som gav mig följande insikt:
Genusforskning vilar på Yvonne Hirdmanns forskning om genuskontraktet. Den bygger på principen om isärhållandets princip och den manliga normens primat. Isärhållandets princip betyder att män och kvinnor befinner sig i över- och underordning till varandra. Mellan könen förekommer en historisk konflikt, som är svår att lösa. Den manliga normens primat innebär att mannen i många olika sammanhang är normen tex i arbetslivet, i politiken osv. Vi pratar tex om kvinnliga företagare eller kvinnliga politiker då vi ser mannen som norm i olika sfärer.
Slutsatsen av själva teorin blir alltså att vi måste lagstifta och kvotera för att individerna inte själva kan komma överens eller fatta beslut om hur tex barn ska tas hand om, medan jag ser att varje individ har ett ansvar för sin egen situation att med kunskap om jämställdhet och könsstatistik göra sin del av jordelivet lite mer jämställd. Jag tror nämligen på människans kraft. Men genuskontraktet menar att man skuldbelägger kvinnan som inte har någon egen styrka att ta sig fri från historiens bojor.
Målet är givetvis att män och kvinnor ska ha lika mycket makt, pengar, ansvar osv. Men ändå dubbelbestraffas de som gör val som bidrar till jämställdhet. Ty då anpassar sig kvinnorna till en manlig norm. Dessutom finns inte makten att bestämma över sitt eget liv med på mätskalan, utan de kvinnor och män som har valt vårdnadsbidrag ses som offer av vänsterfalangen.
Könsstatistik är grunden för jämställdhetsarbete. Våra traditioner och vår historia kan vi inte påverka, men däremot nuet i vår relation, vårt politiska arbete, i klassrummet och på arbetsplatsen. Genom att läraren låter den tjej som sällan begär ordet tala till punkt och nickar stödjande. Genom att inte lägga till epitet som "kvinnlig". Genom att begära ordet och stå på oss. Genom att visa på föräldralediga pappor och chefer som förebilder och vice versa kvinnor i mansdominerade områden. Men Yvonne Hirdmans genuskontrakt måste kompletteras med något mindre konfliktbaserat som inte påminner om klasskampsperspektivet. Kanske en teori där individens vilja eller makt över sitt eget liv står i relation till sin uppfostran/könssocialisation och de olika sfärerna (hemmet, arbetslivet och samhället)? Men se, det är inte politikens roll att påverka forskningen. Den måste vara fri.
Oavsett styre vill vi ha ett jämställt land. Även om de båda sidorna har vitt skilda metoder för att nå dit.
Som med all kanon sker urvalet av någon. I detta fall någon som anser det vara okej att enbart nämna John Stuart Mill och socialdarwinisten Herbert Spencer som de enda av 1800-talets liberaler. Inget ont om bokförfattaren, utan det är ett samspel mellan förlag, fakulteter, författare, men även ideologer och partier som inte fokuserat tillsammans på att få ned fakta.
Jag tänker på vad det betyder att verkligen ha driftiga skribenter i sin krets, som formulerar teorier, skriver böcker och sammanställer rapporter. För att synliggöra de frågor som är aktuella ur ens perspektiv. En sådan tankesmedja är tex Fores. Viktiga verk om värderingar är "Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse" och "Med frihet följer ära".
Nycander nämner att även genusvetenskapen är en fakultet som totalt dominerats av marxistiska tolkningar och grundsyn. Det slog mig så sent som för en vecka sedan då jag lyssnade till en forskare som Sveriges Kvinnolobby och erkända Gertrud Åström anlitat för ett föredrag om en analys av statsbudgeten under Almedalsveckan. Jag hade nog inte reagerat om inte jag så tydligt märkt att värderingar i form av värdeord som "faktiskt" och minspel förekom under en redovisning av regeringens resultat. Jag var tvungen att säga att jag hade svårt att lyssna då man i redovisningen starkt nedvärderade regeringens politik. Därav ett efterföljande samtal som gav mig följande insikt:
Genusforskning vilar på Yvonne Hirdmanns forskning om genuskontraktet. Den bygger på principen om isärhållandets princip och den manliga normens primat. Isärhållandets princip betyder att män och kvinnor befinner sig i över- och underordning till varandra. Mellan könen förekommer en historisk konflikt, som är svår att lösa. Den manliga normens primat innebär att mannen i många olika sammanhang är normen tex i arbetslivet, i politiken osv. Vi pratar tex om kvinnliga företagare eller kvinnliga politiker då vi ser mannen som norm i olika sfärer.
Slutsatsen av själva teorin blir alltså att vi måste lagstifta och kvotera för att individerna inte själva kan komma överens eller fatta beslut om hur tex barn ska tas hand om, medan jag ser att varje individ har ett ansvar för sin egen situation att med kunskap om jämställdhet och könsstatistik göra sin del av jordelivet lite mer jämställd. Jag tror nämligen på människans kraft. Men genuskontraktet menar att man skuldbelägger kvinnan som inte har någon egen styrka att ta sig fri från historiens bojor.
Målet är givetvis att män och kvinnor ska ha lika mycket makt, pengar, ansvar osv. Men ändå dubbelbestraffas de som gör val som bidrar till jämställdhet. Ty då anpassar sig kvinnorna till en manlig norm. Dessutom finns inte makten att bestämma över sitt eget liv med på mätskalan, utan de kvinnor och män som har valt vårdnadsbidrag ses som offer av vänsterfalangen.
Könsstatistik är grunden för jämställdhetsarbete. Våra traditioner och vår historia kan vi inte påverka, men däremot nuet i vår relation, vårt politiska arbete, i klassrummet och på arbetsplatsen. Genom att läraren låter den tjej som sällan begär ordet tala till punkt och nickar stödjande. Genom att inte lägga till epitet som "kvinnlig". Genom att begära ordet och stå på oss. Genom att visa på föräldralediga pappor och chefer som förebilder och vice versa kvinnor i mansdominerade områden. Men Yvonne Hirdmans genuskontrakt måste kompletteras med något mindre konfliktbaserat som inte påminner om klasskampsperspektivet. Kanske en teori där individens vilja eller makt över sitt eget liv står i relation till sin uppfostran/könssocialisation och de olika sfärerna (hemmet, arbetslivet och samhället)? Men se, det är inte politikens roll att påverka forskningen. Den måste vara fri.
Oavsett styre vill vi ha ett jämställt land. Även om de båda sidorna har vitt skilda metoder för att nå dit.
Etiketter: Fores, genus, ideologi, jämställdhet, liberal
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 07:36
2 Comments:
Jag läste ditt inlägg med uppskattning och intresse, men jag har en invändning. Borde inte målet snarare vara att män och kvinnor ska ha samma möjligheter snarare än "lika mycket makt, pengar, ansvar"?
Vi måste ha rätt att värdera olika saker i livet, vare sig vi är kvinnor eller män.
Hej Helena. Tack för din kommentar, din entusiasm och dina länkar :) Jo, det stämmer ju bra. Samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter mellan män och kvinnor. Mvh Helen.
Skicka en kommentar
<< Hem