Förväntningarna avgör integrationen

Kanada lyckas bättre med att vara ett additivt samhälle där människor ses som resurser och har högt ställda förväntningar på sig, än Sverige gör. Det beror till stor del på att deltagande i arbetslivet är en viktig komponent i Kanadas invandringspolitik. Frågan diskuterades i torsdags under ett seminarium arrangerat av tankesmedjan Fores, som släppte en bok på temat.

Integrationsminister Erik Ullenhag ställde sig positiv till modellen, rapporterar TCO-tidningen.
Läs DN:s ledare. SvD konstaterar att jobb är viktigare än språk för integrationen.

För en gammal lärare är det intressant att känd skolforskning går att applicera på ett samhälle. Höga förväntningar ger goda resultat. Att se på nyfikenhet på det eleven har med sig till skolan gör att han/hon känner förtroende och öppnar sig för det läraren har att säga. Att utgå från elevens erfarenheter, inventera kompetenser och sikta mot högt kognitivt ställda mål osv. Det förvånar mig inte och jag ser att vi har så mycket, mycket att göra i Sverige. Men vi är på rätt väg! Det sporrar.

Många måste bidra för att vända ett synsätt som kan prägla vardagliga handlingar och system. Jag är övertygad om att många vill delta i det arbetet. Fredrick Federley leder Centerpartiets förnyelseprocessgrupp som ska identifiera hinder för att få till ett additivt samhälle. Även Abir Al-Sahlani deltar med kompetens och erfarenhet i gruppen. Deras arbete är viktigt.