Potential för liberalt C

I somras presenterade tankesmedjan Fores en opinionsundersökning om hur många av svenska folket som anser sig vara liberala. Sex av tio personer, främst över 60 år, ansåg sig vara liberala. Nu förtäljde inte Novus Opinions undersökning huruvida dessa sextio procent även skulle rösta liberalt eller inte. Men nog finns ett intresse för liberal idédebatt.

För mig är inte etiketten viktig, utan främst innehållet. Kanske är etiketten "liberal" viktigast för själva identifikationsprocessen hos den som säger sig vara just liberal. Ett ställningstagande, liksom. Och visst är det viktigt för att vi ska fundera över vilka värden ordet och ideologin står för. Om jag säger att jag är socialliberal betyder det ändå i mina ögon att jag vill ha en större stat, mer omhändertagande och alltså hyser mindre tilltro till individens egen förmåga och kraft. I det socialliberala "social" ligger ett politiskt tolkningsföreträde i behovsanalysen och en viss vilja att omfördela resurser, enligt min tolkning. Alltså någon form av överperspektiv. Visst måste man ha en överblick som politiker då man just representerar brukarna och har ett ansvar att se till helheten. Det svåra är att släppa ifrån sig makt till brukarna, när det är roligt att driva politik. Och när du har idéer som du vill förverkliga. Men en käck idé kanske inte alltid rimmar väl med ideologin, så då kan det krävas en ideologisk djupandning som ger andrum att lufta idén.

Liberalismen rymmer hela tiden en omtanke och en samverkan när så behövs. Det vill säga när människor behöver samverka kring projekt tex vård, utbildning, infrastruktur, stadsmiljö, rättssäkerhet, men också bistånd och mottagande av nyanlända. Det människor och företag kan klara själva ska lämnas över. För när ansvaret lämnas över uppstår en större känsla, ett mervärde. Det kan kallas egenmakt eller självbestämmande eller vardagsfrihet. Konsekvensen blir att människor växer. Målet måste vara att varje individ får växa optimalt. I förskolan och i skolan, på arbetsplatsen, som företagare, på ålderns höst.

Liberalismen innefattar friheter som yttrandefrihet, näringsfrihet, öppenhet, grön frihet, äganderätt, varje individs rätt till kunskap, ekonomisk frihet, människors lika värde och rättigheter. I varje fråga bör man ställa sig - kan vi ge individen mer frihet i detta beslut? Som Annie uttryckte sig i en intervju. Och vi kan också identifiera vilka fiender som finns för varje enskild frihet tex näringsfrihet. Ibland kanske det är attityder som måste förändras eller myter som måste bekämpas. Men då ska Centerpartiet vara där och synliggöra myten, samt slå hål på den.

Liberalismen får inte vara snobbism, det vill säga man får aldrig tänka att inte andra förstår bättre bara för att de inte tycker som en själv, utan då måste målet vara att försöka förstå den andres synpunkt och att argumentera för sin egen. I individens frihet ingår ju att du får ha vilken åsikt du vill, men givetvis att du kämpar för de demokratiska.

Det borde finnas ett utrymme för ett parti som i ännu större utsträckning står upp för individens frihet. Via Per Ankersjö, som också inspirerade med att efterlysa eftervalsdebatt, ser jag att Bertil Ohlin-institutet har lagt ut en eftervalsanalys av Folkpartiets valrörelse på sin hemsida.

Slutsatserna är flera. Jag säger varken bu eller bä om dem och de verkar inte vara hemliga, då de ligger ute på institutets hemsida. Folkpartiet pekas ut som det enda borgerliga parti som har minskat i alla tre storstadsregionerna. Partiet är ett enfrågeparti med tydligt fokus på skola och måste bredda antalet profilfrågor. Stämpeln "kravliberaler" måste dock tvättas bort. Man vill se FP som inflytelserikt idéparti. Institutet landar i ett förslag om att slå ihop Folkpartiet och Centerpartiet. "En befruktning mellan Centerpartiets småföretagare med egen erfarenhet och Folkpartiets mer intellektuella insikter om marknadsekonomins fördelar vore mycket spännande." skriver man. Men också att Centerpartiet "har i de två senaste valen attraherat en liten, men högljudd grupp urbana liberaler". Och det citatet visar väl på bristande respekt för väljarna och sätter för min del punkt för den diskussionen.
Michael Arthursson, Hanna Wagenius, Johan Hedin, Apelsineld har gjort inlägg som visar vilken väg Centerpartiet ska gå.