Stockholm - en vanlig lördag

Idag fikade sonen och jag med en fd lärarkollega i Kulturhuset. Trevliga samtal och fint pärlande av sonen. Vi promenerade sedan från Sergels Torg upp till Odenplan för att ta T-banan. Det var lite skillnad mot Brommaplans rätt oskyldiga lunk som möjligen förgylls av P:s dragspelande, någon skolklass som arrangerar loppis eller någon polis. Utöver de ordinarie folkliga inslagen, förstås. Anmärkningsvärt är dock att en vardagsinnovatör idag hade ett ok på axlarna med två säckar återvinningsmaterial på vardera sidan. Underbart!

Det var lönehelg så det många var på sta´n. Redan på Sergels torg undrade sonen vad ett gäng demonstranter gjorde. Jag förklarade att de kämpade för folk i sitt andra hemland och att de ville få folk ur fängelset. Han undrade varför de ville ha ut tjuvarna ur fängelset. Jag förklarade att det var folk som satts i fängelset fastän de inte hade stulit eller gjort något annat dumt. De hade bara sagt som de tyckte och det får man inte göra i alla länder där en person vill bestämma över alla andra.

Strax därefter blev det lite salsa vid en högtalare. Vid Åhléns kom nästa fråga. Hare krishna spelade och sjöng. Sonen undrade varför de sjöng så där fint. Ja, de visar upp sin religion. Man kan tro på olika religioner eller inget alls. Så där fortsatte det. "Mamma, varför har de klottrat på gatan?" Nej, det är inte klotter. Det här är något som ska vara där. Det är meningar ur en bok. Det kallas citat. Och här uppe i tornet bodde en författare. Underbart att få testa förklaringsförmågan. Bygga på kunskaperna utifrån de erfarenheter som finns för min fyraåring. Svårast att förklara var varför Stockholm stad har importerat två elefanter från Solna stad. Troligen räckte inte lejonen till som hinder för bilarna att köra in på gågatan.

Kul promenad, härligt med nyfikenheten och det ömsesidiga lärandet i här-och-nu.