Rörelsehindrad innebär noll spontanitet
Foto på solnedgången över sörmländska åkrar, taget från min mors födelsegård Hummelgården, i närheten av Tullgarn.
Idag har jag varit hos mormor i Hölö. Utförde lite volontärsysslor. Fantastiskt att en 83-årig rullatorburen och närapå blind person kan bo själv i en tvåa på landet. Utan officiell assistans. Tvätt och disk och matlagning sköter hon själv. Tack vare närboende barn får hon hjälp med handling, räkningar, gardinuppsättningar och klippning. Vi barnbarn hugger i med dammsugaren eller att sätta upp en ny väv ibland då det behövs. Men sovrummet "understår vi oss inte". Med respekt för integriteten, så. Hennes nätverk är förutom barn och barnbarn hennes friska syskon, PRO och församlingen. Ibland blir det en utflykt. Själv har jag varit med henne på två båtutflykter med Hembygdsföreningen, till Åland, Norge och på Göta Kanal. Ett barnbarn introducerade henne i ljudböckernas värld och tydligen får hon sådana utskickade till sig med jämna mellanrum. Visst är hon beroende av andra. Hon har rättighet till färdtjänst, som kan ta henne till vårdcentralen osv. Idag kom vi att prata om svägerskans 80-årskalas som nyligen planerats till annandagen. Det skulle äga rum en mil bort, men det är i Södermanland, inte Stockholms län. Med anledning av detta blir det Riksfärdtjänst som måste anlitas. Och då måste man vara ute tre veckor i förväg. Tre veckor! Att vara rörelsehindrad innebär planering, men noll spontanitet! Mormor lät helt uppgiven och tänker inte ens ringa för att kolla. Trist!
Etiketter: anhörigfrågor, färdtjänst, Södermanland, äldre
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 23:10
4 Comments:
Och när du hörde hur illa det var ställt med färdtjänsten så...
1. skrev du raskt ihop ett förslag om humanare färdtjänstregler till partistämman?
2. ringde partikollegorna och gjorde en gemensam skrivelse?
3. ringde Maud och fick med henne på din/er skrivelse?
4. ringde du till din mormors hemkommun och klagade?
5. ringde du till Näringsdepartementet och klagade?
6. skrev du en insändare till lokaltidningen och klagade?
7. skrev ett brev till socialministern och näringsministern, och klagade?
8. skrev du en liten kort text i den privata bloggen och inget mer?
Det vore ju roligt om en person som du, som faktiskt har makt att förändra saker, också försökte göra något åt saken med de ohemula kommunala reglerna för riksfärdtjänsten.
Enhetliga, och humana, nationella riktlinjer vore ju en bra början.
Hej ikarlstad. Tack för din relevanta kommentar. Jag tittade in på din blogg för att se vem du är och ser att du opinionsbildar i frågan. Bra! Det jag gjorde var att kontakta vår representant i färdtjänstnämnden här i Stockholm för att framföra dilemmat. En insändare skrev jag till Länstidningen några somrar tidigare då vi fick vänta väldigt länge på färdtjänsten vid ett tillfälle. Jag har varit lite sparsam med motioner då jag tror det är större chans att bli lyssnad på om man väljer sina kort. Näringsdepartementet och Maud är inte relevanta i sammanhanget.Men din kommentar föranleder att jag tar upp frågan internt igen. Mvh /Helen
Hej Helen,
Bra att du har agerat och tänker göra det igen. När det gäller färdtjänsten för din mormor så är ju ditt eget parti med och beslutar om de riktlinjer som gäller för färdtjänsten i Stockholms län.
Till saken hör dock att alla kommuner och län, oavsett politisk färg och trots kommunalt självstyre, har liknande regler eftersom det ses främst som en ekonomisk fråga och inte primärt som en fråga om tillgänglighet.
Enhetliga nationella minimiregler för färdtjänsten vore därför troligtvis ett steg i rätt riktning.
Sedan har du faktiskt fel om Maud och Näringsdepartementet. Färdtjänst ses numera som en transportfråga och sådana frågor ligger på Näringsdepartementets bord där Maud Olofsson basar. Möjligtvis är Åsa Torstensson ansvarig minister, men hon är ju också centerpartist.
Så, ditt parti äger faktiskt den här frågan nationellt och har gjort så de senaste åren.
"Eftersom färdtjänst och riksfärdtjänst är en kommunal angelägenhet är min förhoppning att kommunerna tar ett ansvar för att underlätta ansökningsförfarandet för de sökande."
Så skrev Ulrika Messing den 23 november 2005 som svar på en skriftlig fråga i riksdagen när hon var ansvarig minister.
Frågan kom från partikollegan Kurt Kvarnström (S) och handlade just om krångligt det kan vara med resor utanför kommun- eller länsgränsen. Två veckor var ansökningstiden i hans exempel.
Messing hoppades att kommunerna "tar ett ansvar för att underlätta ansökningsförfarandet för de sökande". Det verkar alla hoppas, även den nuvarande regeringen.
Nu har jag skrivit ett nytt inlägg på min blogg med ett kort och mycket konkret förslag till förändring:
Har man en gång blivit beviljad riksfärdtjänst så gäller det beslutet sedan en tid framöver, låt säga ett år, oavsett när och vart man vill resa.
En ansökan en första gång, inte mer. Sedan beställer man själv sina egna resor, precis som för den ”vanliga” lokala färdtjänsten.
Skicka en kommentar
<< Hem