Rörelsehindrad innebär noll spontanitet

Foto på solnedgången över sörmländska åkrar, taget från min mors födelsegård Hummelgården, i närheten av Tullgarn.

Idag har jag varit hos mormor i Hölö. Utförde lite volontärsysslor. Fantastiskt att en 83-årig rullatorburen och närapå blind person kan bo själv i en tvåa på landet. Utan officiell assistans. Tvätt och disk och matlagning sköter hon själv. Tack vare närboende barn får hon hjälp med handling, räkningar, gardinuppsättningar och klippning. Vi barnbarn hugger i med dammsugaren eller att sätta upp en ny väv ibland då det behövs. Men sovrummet "understår vi oss inte". Med respekt för integriteten, så. Hennes nätverk är förutom barn och barnbarn hennes friska syskon, PRO och församlingen. Ibland blir det en utflykt. Själv har jag varit med henne på två båtutflykter med Hembygdsföreningen, till Åland, Norge och på Göta Kanal. Ett barnbarn introducerade henne i ljudböckernas värld och tydligen får hon sådana utskickade till sig med jämna mellanrum. Visst är hon beroende av andra. Hon har rättighet till färdtjänst, som kan ta henne till vårdcentralen osv. Idag kom vi att prata om svägerskans 80-årskalas som nyligen planerats till annandagen. Det skulle äga rum en mil bort, men det är i Södermanland, inte Stockholms län. Med anledning av detta blir det Riksfärdtjänst som måste anlitas. Och då måste man vara ute tre veckor i förväg. Tre veckor! Att vara rörelsehindrad innebär planering, men noll spontanitet! Mormor lät helt uppgiven och tänker inte ens ringa för att kolla. Trist!