Miljökonsekvensbeskrivning om belysning i Judarn

I torsdags fick Alliansen svar på den skrivelse vi la tidigare i år om belysning i Judarns naturreservat. Förvaltningen hade kallat till möte och svarade att belysning inte passar in i naturreservatets syfte.

Alliansen lade ett förslag till beslut om att vi inledningsvis vill se en miljökonsekvensbeskrivning av vad det innebär att föra upp belysning i naturreservatet. Det handlar inte om lampor och inkräktande på stigen runt sjön, utan om sträckningen från Ängbyplan och upp till Åkeshovs slott.

När vi var ute och promenerade i området i skymningen en marskväll mötte vi många, både joggare och sådana som promenerade. Med belysning kan grönområdet tillgängliggöras för fler under längre tid av dygnet. Det blir lättare att jogga om man ser vattenpölar innan man klampar ned i dem. Viktigt i sammanhanget är att den sträcka som vi föreslår att man gör en miljökonsekvensbeskrivning om består av en bred väg där arbetsfordon kan komma fram.

Läs beslutet nedan:

"Bromma stadsdelsnämnd beslutar

att                göra en miljökonsekvensbeskrivning av vad uppförande av belysning i Judarns naturreservat skulle innebära

att därutöver anföra

Belysning i väl valda delar av Judarns naturreservat skulle öka tillgängligheten av naturen och öka tryggheten vid spontanidrott. Att föra upp belysning på stigen runt sjön är inte aktuellt. Alliansen vill att förvaltningen genomför en miljökonsekvensbeskrivning av ett uppförande av belysning på grusvägen som går från Färjestadsvägen vid Ängbyplan, fram till den nordöstra grillplatsen och sedan vidare österut mot hundstallet/Åkeshovs slott. Denna väg är framkomlig vad gäller fordon och skulle kunna bli en fin joggingslinga även kvällstid."

Min farmor

Den 14 november i år gick en för mig betydelsefull kvinna ur tiden. Min farmor fick somna in efter några månaders sjukdom. Hon hade levt ett rikt liv för en kvinna av sin tid och blev 91 år. Många minnen och lärdomar bär jag med mig. Inte bara bilder på näthinnan av alla de berättelser om hennes farmor och farfar, arbetet på gården, sin far och kära, strävsamma mor som alltför tidigt blev ensamstående med två barn, en gård och en äldre generation.

Nej, visheten fanns i farmors sätt att leva och vara gentemot oss alla. Hon var generös. Ofta gladde hon någon med ett kort, bjöd in vänner och gjorde något extra för gäster eller grannar.

Farmor levde i harmoni med naturen och anpassat utifrån årstiderna, som den bondtös och trädgårdsmästare hon kom att bli. Hon lade märke till guldkorn i vardagen och formulerade dessa i brev och dagböcker. Ofta handlade det om förändringar i naturen eller samvaro med släkt. Även humöret kunde speglas i vädret där solsken innebar stark arbetslust.

Farmor såg det goda i alla och varje situation. Det goda satte hon värde på och formulerade gärna för sig själv och andra. Ty hon var positiv och tacksam. Hon menade dock att vi alla måste ha vissa svårigheter - allt kan inte gå lätt. I tio års tid anhörigvårdade hon min farfar.

På äldre dagar kunde hon börja säga ifrån genom att visa sin vilja och be någon om hjälp, vilket hon ville lära oss barnbarn att göra redan i unga dagar. Hon menade att om man har gjort ett val ska man stå fast vid det och göra det bästa av situationen - aldrig se tillbaka och ångra, utan leva sitt val. Med en gnutta humor blir livet riktigt härligt. Och skoja kunde farmor göra. I det sociala hittade hon kraft och styrka; kunderna i trädgården, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sina vänner, telefonsamtal, brev och vykort. En självständig kvinna som var anhörigvårdare.

Hon band en väv mellan släktingar genom att föra hälsningar vidare via brev, kort, möten och telefonsamtal - ja, till och med över generationsgränser. Ofta delade hon med sig av minnen från sin barndom, ungdom och tidiga år som entreprenör, vilket har givit mig en förståelse för kvinnor i en annan tidsålder och att det är viktigt att bottna i sin bakgrund. Ändå accepterade hon samhällets utveckling. Hon gjorde alltid rätt för sig och källsorterade sista gången i september i år. Hennes engagemang i hjälporganisationer var stort.

Min farmor hade en stark tro och glömde aldrig någon i sina böner. Jag är glad för att begravningen var stämningsfull, ljus och levande med skönsång, en lavendelblå himmel och gnistrande snö i decembersolens matta sken. Alla närstående kunde samlas och minnas denna beundransvärda kvinna, som lever vidare inom oss alla och som en svepande vind mot min kind.

I naturen tankar jag energi

I skogen och naturen finner jag kraft och tankar energi. Bioenergi helt enkelt :) Idag blev det en promenad runt Judarnsjön som är ett av två naturreservat här i Bromma.

Skogen hade höstens ljud att bjuda på: Ett rassligt asplövsprassel, dovt björklövssus, vissnad vass som visslade i vattenbrynet, någon fågel som kvittrade då och då och ljudet av ett torrt löv som dimper i backen. Ett avlägset susande från biltrafiken på Drottningholmsvägen låg i bakgrunden.

Och dofterna: Fuktig mossa och svamp. Tallbarr. Korvgrillning.

Och höstens brokighet: Sol från blå himmel, gula, röda och gröna lövkronor, röda nypon, flugsvampar och ekorrbär. Grå jord vid ny rotvälta.