Min farmor

Den 14 november i år gick en för mig betydelsefull kvinna ur tiden. Min farmor fick somna in efter några månaders sjukdom. Hon hade levt ett rikt liv för en kvinna av sin tid och blev 91 år. Många minnen och lärdomar bär jag med mig. Inte bara bilder på näthinnan av alla de berättelser om hennes farmor och farfar, arbetet på gården, sin far och kära, strävsamma mor som alltför tidigt blev ensamstående med två barn, en gård och en äldre generation.

Nej, visheten fanns i farmors sätt att leva och vara gentemot oss alla. Hon var generös. Ofta gladde hon någon med ett kort, bjöd in vänner och gjorde något extra för gäster eller grannar.

Farmor levde i harmoni med naturen och anpassat utifrån årstiderna, som den bondtös och trädgårdsmästare hon kom att bli. Hon lade märke till guldkorn i vardagen och formulerade dessa i brev och dagböcker. Ofta handlade det om förändringar i naturen eller samvaro med släkt. Även humöret kunde speglas i vädret där solsken innebar stark arbetslust.

Farmor såg det goda i alla och varje situation. Det goda satte hon värde på och formulerade gärna för sig själv och andra. Ty hon var positiv och tacksam. Hon menade dock att vi alla måste ha vissa svårigheter - allt kan inte gå lätt. I tio års tid anhörigvårdade hon min farfar.

På äldre dagar kunde hon börja säga ifrån genom att visa sin vilja och be någon om hjälp, vilket hon ville lära oss barnbarn att göra redan i unga dagar. Hon menade att om man har gjort ett val ska man stå fast vid det och göra det bästa av situationen - aldrig se tillbaka och ångra, utan leva sitt val. Med en gnutta humor blir livet riktigt härligt. Och skoja kunde farmor göra. I det sociala hittade hon kraft och styrka; kunderna i trädgården, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sina vänner, telefonsamtal, brev och vykort. En självständig kvinna som var anhörigvårdare.

Hon band en väv mellan släktingar genom att föra hälsningar vidare via brev, kort, möten och telefonsamtal - ja, till och med över generationsgränser. Ofta delade hon med sig av minnen från sin barndom, ungdom och tidiga år som entreprenör, vilket har givit mig en förståelse för kvinnor i en annan tidsålder och att det är viktigt att bottna i sin bakgrund. Ändå accepterade hon samhällets utveckling. Hon gjorde alltid rätt för sig och källsorterade sista gången i september i år. Hennes engagemang i hjälporganisationer var stort.

Min farmor hade en stark tro och glömde aldrig någon i sina böner. Jag är glad för att begravningen var stämningsfull, ljus och levande med skönsång, en lavendelblå himmel och gnistrande snö i decembersolens matta sken. Alla närstående kunde samlas och minnas denna beundransvärda kvinna, som lever vidare inom oss alla och som en svepande vind mot min kind.

Veckans vardagshjältar!

Jag har den senaste veckan glömt min mobil en gång och tappat min mobil en gång. Tack vare godhjärtade, kvicktänkta vardagshjältar har jag återfått den båda gångerna.

Förra tisdagen glömde jag mobilen på busshållsplatsen. En ung man vid namn Andreas tog den med sig och svarade då jag ringde min påslagna mobil väl på plats på jobbet. Jag fick ta en halvtimma tjänstledigt och kunde åka till Sundbyberg och hämta den efter min pedagogiska lunch. Jag berättade att jag och alla mina elever ansåg att han var dagens hjälte. Andreas sa att det kändes speciellt bra att vara en hjälte i barns ögon.

Idag på hemväg från jobbet såg jag min buss stå inne på busshållsplatsen och sprang för att hinna. Då måste mobilen ha studsat upp ur jackfickan. Det upptäckte jag på bussen. Letade i sätet bredvid chauffören där jag ställt ifrån mig väskan för att ta fram SL-kortet. Busschauffören blev förfärad över att jag tappat min mobil och lånade genast ut sin egen för att jag skulle ringa min för att kolla om den fanns i bussen. Den hade blivit inlämnad i tunnelbanespärren!Busschauffören blev utnämnd till hjälte och sonen och jag fick en utflykt med bilen.

Så, vad lär vi oss av det här, hade min pappa frågat. Angående tillfälle glömma mobilen på busshållsplatsen: Har du bestämt att du ska ta bilen till jobbet ska du göra det. Vela inte, utan gå på magkänslan. Angående tillfälle tappa mobilen under språngmarsch: Kolla klockan innan du börjar springa i onödan till bussen, samt ta vantarna på dig istället för att ha fickan full av vantar. Angående båda tillfällena: Tack vare ett starkt civilsamhälle fungerar Sverige.

-Vilken fantastisk människa!

- Vilken fantastisk människa, sa min kollega som läst om Denis Mukwege innan vi planerade folkmordstemat för niorna på jobbet. Och ju mer jag tänker på hans insats desto mer beundrar jag hans mod. Då han arbetar med de lägst stående människorna i samhället, nämligen de våldtagna kvinnorna. Utan personlig vinning. Sanna Rayman beskriver det tal Palmepristagaren höll på SIDA. Är det inte folkmord, det som sker i Kongo-Kinshasa? Borde det inte klassas som det? För 4-5 år sedan var landet föremål för Operation Dagsverke. Men än råder varken fred eller ro. Mukwege är i alla fall väl värd sitt pris, ur mina ögon sett.