I naturen tankar jag energi
Skogen hade höstens ljud att bjuda på: Ett rassligt asplövsprassel, dovt björklövssus, vissnad vass som visslade i vattenbrynet, någon fågel som kvittrade då och då och ljudet av ett torrt löv som dimper i backen. Ett avlägset susande från biltrafiken på Drottningholmsvägen låg i bakgrunden.
Och dofterna: Fuktig mossa och svamp. Tallbarr. Korvgrillning.
Och höstens brokighet: Sol från blå himmel, gula, röda och gröna lövkronor, röda nypon, flugsvampar och ekorrbär. Grå jord vid ny rotvälta.

5 Comments:
God prosalyrik. Vissnad vass som visslar ... djärvt men fungerande.
Min enda invändning är att torra löv inte "dimper" i backen. Där bör ett mera prasslande eller stilla ord väljas.
Oj, Judarnskogen där jag promenerat hundra gånger som barn! Men nu är det många år sedan. Kanske vore värt en extrautflykt för att få återuppleva någon dag!
Hej Erik och Tobias. Har du bott i Bromma, Tobias? Det visste jag inte. Erik: Jag vill nästan ge dig rätt i att dimper handlar om något tyngre än ett löv. Men dimper betyder väl ramla, dvs utan avsikt. Och det är väl så att lövet omedvetet lossar från grenen - eller tror du det är lövets mål i kretsloppet? ;-) /Helen
Ja, till exempel en bok kan dimpa ned från hyllan. Det viktiga med lövets fallande i prosalyriken ovan är inte bara avsiktslösheten utan också att ordet ska stämma med att lövet är lätt. Ett lågmält, oladdat ord. Kanske så här: "ett torrt löv som landar på stigen".
Hej Helen!
Nej, jag har ju inte direkt redogjort för mitt livs historia här i kommentarsfälten. =) I själva verket bodde jag större delen av min uppväxt i Höglandet, men har även bott i Åkeslund och första egna lyan låg på Tunnlandsvägen, precis vid Brommaplan. Så det är en i högsta grad välbekant trakt.
Skicka en kommentar
<< Hem