Pension är en frihetsfråga för framtiden

Idag skriver Richard Gröttheim, vd för sjunde AP-fonden, på DN debatt att tre av fyra inte vet hur mycket de kommer att få i pension. Det är en frihetsfråga för framtiden, menar jag. Vi vill var och en veta att vi och våra nära och kära har ett drägligt liv på ålderns höst.

Jag är en av de 75 % svenskar som inte har en aning om pensionspengarna kommer räcka. Fortfarande i början av arbetslivet - med drygt 25 år kvar till pension - är det svårt att utläsa av alla de pensionsbesked som kommer hur mycket jag kommer kunna leva på när jag sagt upp mig för sista gången eller avslutat mitt företag. Ja, alla pensionsbesked med rekord i förkortningar: PPM, SPP, Fora, KAP-KL/PFA, Kåpan, ITPK och det privata sparandet. Trots att jag har varit på informationsträffar för att förstå bättre ändrar sig också informationen och villkoren med antalet arbetsgivare. Dagens pensionssystem tycks inte vara gjort för dagens arbetsliv.

Efter att ha haft ett antal arbetsgivare är småpengar låsta hos olika pensionsförvaltare. Jag kommer att få 7 kr/månad från Kåpan pensioner. Det är inte jag som valt Pensionsvalet PV AB att administrera pensionsvalet, utan kommunen där jag arbetade. Dock har jag valt Länsförsäkringar som min förvaltare. Att 3 kronor finns hos Fora gör inte någon större nytta, utan minskar med åren. Förflyttning är omöjlig, har jag förstått. SPP minskar varefter åren går på grund av administrationsavgifter. Det enda som växer är mitt privata sparande i Swedbank. Jag vet också att jag hos Swedbank kan byta fonder - vilka jag aktivt valt. Men också att jag skulle kunna upphöra med detta pensionssparande och därefter byta förvaltare.

Jag anser brukaren vid en anställning borde få bestämma var hela pensionsinsättningen skulle göras av arbetsgivaren. Då kunde det vara möjligt att byta pensionsförvaltare helt och hållet på ett enkelt sätt. Det skulle också vara möjligt att arbetsgivaren sätter in pensionssparande enbart till min privata förvaltare. Risken är väl om människor gamblar med sin pension och blir helt utan i slutändan, men någon form av säkerhetscertifiering borde göras av förvaltarna, vilket säkerligen sker redan idag. Vid företagande måste personen ifråga själv ta ansvar och bestämma hur mycket och var pengar ska sättas in.

Solveig Zander är pensionstaleskvinna för Centerpartiet. Jag minns fortfarande hur hon pensionsbloggade för några år sedan.

Mer frihet och egenmakt för pensionärer

Alliansen sänker från årsskiftet skatten för personer med de lägsta pensionerna. Detta presenterades av partiledarna i Huskvarna där de fyra partidistrikten hade årsmöten och valkickoff idag.

Följande går att läsa på regeringens hemsida:
"Skattelättnaden gäller för alla dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år och betalar skatt. Skattesänkningen föreslås gälla från den 1 januari 2011. Med tidigare skattelättnader har regeringen härmed sänkt skatterna för pensionärer med ca 10,5 miljarder kronor sedan 2006."

Det handlar om några hundralappar i månaden. Det betyder för farmor respektive mormor en prenumeration på Allers, en resa i det blå med SPF, ett tandläkarbesök eller en medlemsavgift i bouleföreningen. De rödgröna har gnällt sedan förra skattesänkningen om att den inte är tillräcklig, då det är orättvist att arbetande får skatten sänkt ytterligare. Nu gnäller man dels på att man gör skattesänkningar, dels på att sänkningen är för låg. Istället vill man stärka den offentliga sektorn (läs: höja skatten för samtliga). För min del känns valet solklart. Jag hoppas att mormor, farmor och deras väninnor också uppskattar löftet om större frihet och egenmakt.

Nu väntar vi på ett vallöfte för ungdomarna: En reformerad arbetsrätt där LAS varken låser in eller stänger ute.

Rapporterar gör: SvD, DN, Centerpartiet, Aftonbladet, Expressen
Magnus Andersson, Kent Persson, Mark Klamberg

Ja blir roligare än nej

Häromdagen sa min son "penionär". "Bli pensionär". Jag hejdade honom och sa att det var alltför tidigt. Inget att eftersträva än. Han måste uträtta lite först. Och det är ju sant. Men tänk vad häftigt det är med alla de pensionärer som lever loppan och lever i nuet och antar nya utmaningar. Jag tänker framförallt på vardagsutmaningar. Min mormor säger verkligen ja till livet. Hon tackar ja till alla möjliga utflykter och semestertrippar, trots att hon är nästan blind och knappt kan gå. Vi har varit på Göta Kanal, Ålandskryss, till Norge på bilsemester två gånger och två dagsutflykter med båt. Jag har också en 76-årig väninna. Hon vågar verkligen hänga med i samhällsutvecklingen. Jag minns sommaren 2001 då jag lärde henne sms:a. Hon vågar säga ja till nya utmaningar. Häromdagen ringde hon och berättade att hon hade kört automatväxlad stadsjeep för första gången i sitt liv. En illaseende person behövde skjuts. Från Vingåker till Eskilstuna! Hon är häftig. Jag hoppas att jag är såpass vital i hjärnan när jag är i hennes ålder. Just att våga testa nya saker. Ibland kan nya saker skrämma, men när du klarar det blir det en seger. Min farmor som bor utanför Göteborg har nyligen fått ny sopsortering då alla sopor ska sorteras och bäras 200 meter bort, istället för att slängas i tunnan utanför radhuset. Detta har roat och oroat henne länge. Tänk om det är halt - då varken får eller kan hon lämna huset. Ska hon lägga plast och papper i rätt behållare? Tänk om hon gör fel... Hittills tycks det nya systemet faktiskt ligga på plus då det ökar samverkan med grannarna. Hon har ju pratat om detta med alla och därför har de erbjudit henne att titta i hennes gamla soptunne-utrymme efter förpackningar och sopor då de går förbi. Så ger de sig tillkänna och då får hon tillfälle att baka en kavring och så ger det en fikastund och så vidare.... Alla är de fina förebilder. Och slutsatsen är följande: Genom att vara social får du testa nya saker. Genom att få testa nya saker får du något att prata om och att vara social kring. Att säga ja till livet är roligare än att säga nej.