Facket är företagarfientligt

Kravmaskinen är igång. LO kräver 2,6 % löneökning för alla rätt över. Dessutom kräver de rätten till heltid, att man inte går runt LAS med hjälp av bemanningsföretag samt en förstärkning av den anställdes rättigheter vid visstidsanställning. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson menar att det kan vara förödande för småföretagarnas framtidstro. Småföretagarna som står för tillväxten just nu. Även Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv är djupt oroad. Han menar att det är motsatsen till vad företag, medarbetare och arbetslösa behöver under finanskrisen 2010.

Det är så klassiskt. LO ska rädda sig själva som fackförbund. Vanjas sista strid. Går ut med trumpeter och basuner och piskar upp den där förstamaj-kampkänslan som får många fackombud att känna sig meningsfulla och hoppfulla. "Nu jävlar ska vi ge dem". [Dem är arbetsgivaren.] Återigen småpampsfenomenet där man ser den stora onda träpatronen som en girig fiende, som trampar och spottar på arbetaren. Den felaktiga bilden av företagaren. Visst ser jag framför mig stora industrier. Men där har man ju lokalt tex på Scania i Södertälje jobbat fram lösningar för att färre ska få gå, dvs fyradagarsveckor med 90 % lön eller liknande. Men Elektrikerförbundet måste ju ha otroligt många småfirmor med bara några stycken anställda. Ska nu dessa småföretagare ställas mot väggen och pressa upp löner som gör att de tvingas säga upp en person för att ha råd med lönehöjningen? Det kan bli konsekvensen om man driver förhandlingen till sin spets. Alltså får företagsägaren välja att säga upp en person eller dra in lönen till sig själv. Och ännu värre: Ska nu receptionisten på elfirman säga att hon kräver att jobba heltid så att man måste säga upp en elektriker 25 % och därför kan ta färre uppdrag. De är ju inte lite fräcka, facket. Eller så har de helt enkelt inte koll på verkligheten.

Fackföreningensrörelsen var av stor betydelse för åtta-timmars-dagen och drägliga villkor. Men när man motverkar sitt eget syfte dvs solidariteten att få fler i arbete är måttet rågat.

Rapporten nedanför avtalsnyheten på LO:s hemsida handlar om hur man måste jobba för att öka medlemstalet. Ett sätt är att nå personer som arbetar med tidsbegränsade jobb. En av de prioriterade grupperna i avtalsrörelsen. Det är klart att har man tappat 200 000 medlemmar på några år och bara under 2008 64 000 medlemmar måste man snacka medlemsvärvning. Men genom att försvåra anställningar generellt är ju en märklig, men inte oväntad taktik.

På riksdagsnivå vill jag se att LAS tas bort för att göra rörligheten på arbetsmarknaden större. Det ska bli lättare att anställa, inte besvärligare. På lokal nivå skulle jag vilja se en dialog där man sätter sig runt ett bord och tittar på företagets finanser och ser över vad som är möjligt. Många anställda skulle må bra av att se vad en sjukdag kostar företaget och många företagare skulle må bra av att motivera lönehöjningars nivå. Och framförallt är det bara genom samarbetsvilja, framtidstro och god konkurrenskraft som företagarna kan växa oss ur den här krisen.