Språkbehov uppstår på arbetet

Avci och Larsson (FP) skrev i förra veckan om språktest för att få svenskt medborgarskap. Ordföranden för liberala nätverket inom samma parti, Mikael Trolin, replikerar idag om att FP misstänkliggör invandrare.

Jag anser att det är ytlig integrationspolitik som ger fel fokus i debatten. Att språket skapar delaktighet är en god slutsats. Språkutveckling sker i situationer där det finns ett behov av kommunikation(vilket även vår skolminister insett och uttalat i debatten om lagstiftning mot burka och niqab): I mataffären, på banken, i skolan, i föreningslivet, på praktik- och arbetsplatser. Du utvecklas om du tar risker och vågar misslyckas.

Det främsta språkbehovet finns på arbetet. Det måste bli lättare för nyanlända att jobba. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Arbetsrätten ska reformeras och bygga på kompetens, snarare än turordning. Nyanlända kan få ett provisoriskt personnummer från första dagen. Företagsklimatet i förorterna måste förbättras.

Synen på att individen ska lära sig språket innan man börjar jobba är ålderdomlig. Inlärningstiden beror på ålder, modersmål, utbildningsbakgrund, talang, motivation mm. Språkutveckling är en process som pågår hela livet.

Däremot bör alla myndigheter ha i uppdrag att signalera en förväntan om att vuxna ska kunna vardagssvenska inom tre år. I situationer där föräldrar till elever inte kan språket bör de delta i sfi eller språkkurser arrangerade i anslutning till barnens skola, men givetvis få tolkning vid utvecklingssamtal. Sfi har många varianter här i Stockholm och är relativt individanpassat, tex yrkesinriktning, men bör innehålla entreprenörskap. I språksyfte har studieförbunden och föreningarna en viktig roll att fylla. Vi borde också fördubbla antalet sfi-timmar från 525 till 1000, så att vi kommer upp i de nivåer där Australien och Canada befinner sig. Forsknings-anslagen till att utbilda vuxna analfabeter måste öka.

Flerspråkighet är en konkurrenskraftig kompetens inom flera yrkesgrupper. När modersmål ses som en resurs bekräftas den dubbla identiteten. En trygghet förs över till barnen, som gärna läser modersmål i skolan och därmed lyckas bättre i skolan i ämnena och svenska språket, enligt forskning. I ett Sverige som ser människor som resurser och bekräftar dem för kompetenser kan både vuxna och barn nå skolframgång som gör att de vill delta i samhället och bli medborgare.

Språktest är ytlig integrationspolitik

Folkpartiet efterlyser ett ställningstagande hos övriga allianspartier i huruvida medborgarskapet ska kräva vuxna sökande att klara ett språktest. En moderat menar att gott företagsklimat ger invandrare jobb. På A svarar jag NEJ och på B svarar jag JA.

Vi kan inte se integrationspolitiken så ytligt som folkpartister i detta förslag gör. Självklart är språket en nyckel till integration och behovet av att kunna språket är motiverande för individen att utsätta sig för olika situationer där han/hon behöver använda det. Men de situationerna kan vi skapa på andra sätt genom praktik samtidigt som sfi, studiecirklar med barnpassning, höga förväntningar på försörjning mm. Risken med ett test är att man mäter fel saker. Dessutom säger vi att medborgarskapet inte är något för analfabeter och lågutbildade som har hinder för att lära sig språket.

Integration är inte heller bara en åtgärd dvs företagsklimatet. Jag menar att vi måste bygga politiken för alla stockholmare, såväl innerstadsbor som förortsbor, på tio principer. Jag hoppas få utveckla dem medialt vid tillfälle.