Vari sitter svenskheten?

Fantastiskt bra grepp i kvällens Halal-TV . De två beslöjade journalisterna intervjuade Sverigedemokraternas partiledare om vad som är svenskt och hur man blir svensk. Svenska språket var viktigast. Bra! Det sociala kodsystemet och kroppsspråket var tydligen viktigt. Och hur vi fungerar mot varandra. Men någon djupare diskussion var inte programmet rätt forum för. Att vara svensk handlade mest om känslan av att vara svensk, vilket enligt partiledaren var den viktigaste aspekten, men också hur andra ser på en. Och då journalisten säger att hon känner sig svensk kan ändå inte partiordföranden bekräfta det. Med anledning av hennes yttre attribut; slöjan. Men är det då svenskare med en skinnväst eller en Armani-kostym, en Nike-keps eller en Mercedes som yttre attribut? Definitionen av svenskheten är ett grumligt dilemma. Slutsatsen är att motsatsernas tid måste vara förbi. Att både-och-tiden är inne. När man kan vara svensk-somalier och turk-svensk och chilensk-syrian-svensk eller vingåkers-stockholmare. När ursprunget spelar en allt mindre roll; då vem du är och vill vara just nu är mest intressant. Då du i tanke, ord och handling visar vem du är. Där du känner en trygghet tack vare kunskap om dina rötter och samhörighet med den plats där ditt liv spirar och blomstrar. En samhörighet som vi kan få i ett inkluderande samhälle där alla individer behövs och bejakas, inom ramen för vår gemensamma lagstiftning och med det svenska språket som gemensam nämnare. Ett samhälle med mångfald. Genom samhörigheten kan den lojalitet för Sverige och svenskarna (läs: varandra), som Åkesson efterlyser, uppstå. Är det helt enkelt civilkurage han eftersträvar?
Intressant: Halal-TV, centerpartiet, mångfald, svensk