Romers rättigheter - förändringen
Centerpartiet och Lena Ek arbetar för att romer inte ska diskrimineras i Sverige eller Europa. Läs gärna Eks och Fredrick Federleys artikel från september i frågan om avvisning av romer.
Frågan var högaktuell i somras då Sarkozy planerade rivning av romska läger, men stoppades informellt, såvitt jag förstår, av EU-kommissionen. Frågan om romers lika värde och rättigheter är dock, tyvärr, ständigt aktuell.
Nu senast skrev även Hans Caldaras, föreståndare för romskt kulturcenter i Stockholm, en artikel på temat i samma diskussionsforum. "Myten att romer inte vill integreras lever än"
I höstas då jag gjorde ett besök vid romskt kulturcentrum fick jag den bok som Caldaras skrivit om sin familjs historia och om sin uppväxt: "I betraktarens ögon". Jag har inte läst ut den än, men den är riktigt läsvärd.
Jag kan förstå att romer ständigt bär med sig ett diskrimineringsperspektiv, en skepsis gentemot myndigheter och majoritetskulturen efter det långa förtryck man har upplevt. Och jag inser att Eks och Federleys engagemang är viktigt.
Caldaras skriver på s 190: "1967 hade 47 romer kommit hit från Frankrike, där de diskriminerades och tvingades att bo i slum i utkanten av Paris. De hoppades att få stanna i Sverige för att skapa sig en trygg tillvaro, få människovärdiga bostäder och ge sina barn utbildning. Katarina (läs: Taikon) åberopade den svenska utlänningslagen, där det klart och tydligt står att om en människa nekas sina mänskliga rättigheter på grund av sin härkomst, religionstillhörighet eller politiska åskådning har hon sin fulla rätt att få politisk asyl i landet. Men plötsligt var den lagen tänjbar. Denna paragraf gällde tydligen inte zigenare. De skulle utvisas, trots att det fanns klara bevis på att de blev diskriminerade just på grund av sin härkomst."
Gruppen utvisades med hänvisning till att de franska myndigheterna lovat att de skulle få sina medborgerliga rättigheter som skolgång och bostäder. En journalist bestämde sig för att följa upp saken och fann att individerna bodde i samma husvagnar och plåtskjul som man flytt från. Skolgången fanns inte att skåda. Programmet som sändes skapade debatt och tre år efter utvisningen, 1972, fick de franska romerna komma tillbaka.
Caldaras bok ska läsas ut. Med kapitlet "Förändringen" som bakgrund kommer jag att återkomma till utbildningens roll, som är nyckeln till integration. Läs och njut: "Jag bestämde mig för att visa omvärlden att jag kunde bli något trots att jag hade bott i tält och kallades för zigenare. Jag ska krossa alla felaktiga uppfattningar om oss, tänkte jag. Jag började plugga och försökte dra nytta av skolan så gott jag kunde. Men jag kunde inte komma hem och få hjälp med läxorna, för mamma och Kenneth saknade kunskaper för att ge mig det stöd jag så väl behövde. Men tack vare klasskamrater, som förhörde mig på rasterna när vi hade långa läxförhör eller skrivningar, lyckades jag genomföra alla prov." (s 163) Han gick ut med skolans högsta betyg.
Frågan var högaktuell i somras då Sarkozy planerade rivning av romska läger, men stoppades informellt, såvitt jag förstår, av EU-kommissionen. Frågan om romers lika värde och rättigheter är dock, tyvärr, ständigt aktuell.
Nu senast skrev även Hans Caldaras, föreståndare för romskt kulturcenter i Stockholm, en artikel på temat i samma diskussionsforum. "Myten att romer inte vill integreras lever än"
I höstas då jag gjorde ett besök vid romskt kulturcentrum fick jag den bok som Caldaras skrivit om sin familjs historia och om sin uppväxt: "I betraktarens ögon". Jag har inte läst ut den än, men den är riktigt läsvärd.
Jag kan förstå att romer ständigt bär med sig ett diskrimineringsperspektiv, en skepsis gentemot myndigheter och majoritetskulturen efter det långa förtryck man har upplevt. Och jag inser att Eks och Federleys engagemang är viktigt.
Caldaras skriver på s 190: "1967 hade 47 romer kommit hit från Frankrike, där de diskriminerades och tvingades att bo i slum i utkanten av Paris. De hoppades att få stanna i Sverige för att skapa sig en trygg tillvaro, få människovärdiga bostäder och ge sina barn utbildning. Katarina (läs: Taikon) åberopade den svenska utlänningslagen, där det klart och tydligt står att om en människa nekas sina mänskliga rättigheter på grund av sin härkomst, religionstillhörighet eller politiska åskådning har hon sin fulla rätt att få politisk asyl i landet. Men plötsligt var den lagen tänjbar. Denna paragraf gällde tydligen inte zigenare. De skulle utvisas, trots att det fanns klara bevis på att de blev diskriminerade just på grund av sin härkomst."
Gruppen utvisades med hänvisning till att de franska myndigheterna lovat att de skulle få sina medborgerliga rättigheter som skolgång och bostäder. En journalist bestämde sig för att följa upp saken och fann att individerna bodde i samma husvagnar och plåtskjul som man flytt från. Skolgången fanns inte att skåda. Programmet som sändes skapade debatt och tre år efter utvisningen, 1972, fick de franska romerna komma tillbaka.
Caldaras bok ska läsas ut. Med kapitlet "Förändringen" som bakgrund kommer jag att återkomma till utbildningens roll, som är nyckeln till integration. Läs och njut: "Jag bestämde mig för att visa omvärlden att jag kunde bli något trots att jag hade bott i tält och kallades för zigenare. Jag ska krossa alla felaktiga uppfattningar om oss, tänkte jag. Jag började plugga och försökte dra nytta av skolan så gott jag kunde. Men jag kunde inte komma hem och få hjälp med läxorna, för mamma och Kenneth saknade kunskaper för att ge mig det stöd jag så väl behövde. Men tack vare klasskamrater, som förhörde mig på rasterna när vi hade långa läxförhör eller skrivningar, lyckades jag genomföra alla prov." (s 163) Han gick ut med skolans högsta betyg.
Etiketter: Centerpartiet, integration, Lena Ek, mångfald, romer

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem