Skapa miljöeffektivt system för återvinning

Återvinning av förpackningar, glas och tidningar är viktigt för miljön.  Källsortering gör att glas, papper, metall och plast kan malas eller krossas för att användas på nytt.  Genom att materialåtervinna hushållar vi med våra resurser då nytt material inte behöver tillverkas nytt i lika stor utsträckning. Det går också åt mindre energi när materialet återvinns.

Glas materialåtervinns till 88 %, enligt Förpacknings-och tidningsinsamlingen AB:s statistik för 2012. När det gäller andra fraktioner som plast finns mycket att önska. Endast 27 % materialåtervanns 2012. Slutsatsen är att många av hård- och mjukplastförpackningarna hamnar i soptunnan, istället för i återvinningsstationen.  Brödpåsar, korvpaket och tandkrämstuber; allt ska helst landa i återvinningskärlet för plastförpackningar. Schampoflaskor och tvättmedelsförpackningar behöver inte sköljas ur, utan sådana rester bidrar vid rengöringen av alla plastförpackningar.

Återvinningsstationer i alla ära, men jag hävdar att de är den ömma punkten i hela källsorteringskedjan. Dagens producentansvar kräver väldigt mycket av oss konsumenter som först ska skölja ur och slaska, men sedan också traska till närmsta återvinningsstation. Har man otur är kärlen fulla och man måste vända tillbaka med sina påsar. På landsbygden måste man ha bil för att kunna göra sig av med sina förpackningar och tidningar, om inte kommunen har arrangerat egen källsortering av förpackningar. Vi stockholmare måste lägga orimliga insatser på att bli av med de förpackningar som vår dagliga konsumtion genererar. De allra flesta vill göra en insats för miljön, men vissa orkar helt enkelt inte med jobbet. När nu regeringen har tillsatt en arbetsgrupp inom regeringskansliet för att se över hela återvinningsfrågan finns en gyllene chans att fatta beslut om ett system som gör återvinningen lätt och lönsam för konsumenten och samtidigt ökar återvinningsgraden för miljöns skull.

Det finns några scenarier för den framtida återvinningen. Antingen införs pant på alla metall-, kartong-, glas-, och plastförpackningar. Tidningar kunde hämtas vid sidan av övrigt hushållsavfall. Med ett sådant system skulle panten läggas på livsmedlet och därmed skulle matkassen bli dyrare i affären, men det är pengar som konsumenten skulle få tillbaka då pantningen sker. Pantningen skulle kunna ske i miljörum i anslutning till livsmedelsaffärer. Den som inte månar om att få tillbaka pengarna skulle kunna prenumerera på pant-tjänst från miljöföretag som troligen etablerar sig. För med panten skulle det nämligen bli lite ekonomi i att källsortera, även om det fortfarande kräver tid att ta sina förpackningar till en pantautomat och att där sortera förpackningarna i rätt automat.

Desto enklare skulle det vara om återvinningen blev fastighetsnära för samtliga hushåll. I Bromma finns redan många hushåll som väljer att sortera ut matavfall i en brun soptunna vid sidan av övrigt hushållsavfall och snart kommer detta ske på bred front tack vare Centerpartiets gröna vilja. Ute i Europa kan konsumenterna lägga ursköljda förpackningar i en tredje soptunna. En sådan sk hemhämtning av förpackningar och tidningar skulle göra källsorteringen både lätt och lönsam. Alla kan återvinna i ett sådant system. På avfallsräkningen skulle enbart det avfall som tas till förbränning synas, medan producenterna kunde stå för insamling, sortering och materialåtervinning. Systemet skulle vara resurskrävande och sätta press på förpackningsindustrin. Innovationer som förenklar återvinningen skulle förhoppningsvis komma fram, men vi skulle också troligen se nya, mer miljövänliga förpackningar, både biologiskt nedbrytbara och sådana som går att återanvända eller materialåtervinna många gånger.  

Jag ser fram emot att höra om alliansregeringens förslag för bättre återvinning. Det är en viktig vardagsfråga för alla oss som vill göra största miljönytta, men också av avgörande betydelse för ett hållbart Sverige.