Alliansens uppdrag inför 2014
Annie Johansson intervjuas i dagens SvD av PJ Anders Linder om det borgerliga uppdraget.
Annie talar intressant om att vi inte får stagnera, om frihetskalkyler och att i varje beslut ställa individen mot staten för att se hur individens frihet påverkas av ett förslag. Det är viktigt.
Under Centerpartiets hundraårsjubileum har vi utvärderat val, blickat framåt och haft trevligt.
En diskussion som saknas och som jag antar förs på andra ställen, utöver att jag bloggat om den tidigare är Alliansens sammantagna funktion inför valet 2014. Nytt för årets val blev ju att väljare talade öppet om att man ville stödja det blågröna laget, dvs Alliansen, men att man inte bestämt sig för vilket parti man skulle lägga sin röst på. Nytt var också att kampanjer planerades och genomfördes i rent syfte att värva stöd för Alliansen. Väljare erbjöd sig att dela ut flygblad där de bodde för Centerpartiet för att de ville göra en insats för att det skulle vara Alliansen som fick förnyat förtroende. Där stod våra ungdomsförbund förebilder i tex samarbetet under Almedalsveckan på ett helt annat sätt än tidigare. Jag tänker också på initiativ som Alliansens Vänner. Men hur ska Alliansen som sådan kännas spännande, vital och visionär i valet 2014?
Svaret går säkert att finna hos de proffsiga partisekreterare som säkerligen sammanstrålar framöver. Men det räcker inte att kommunicera via fyra olika språkrör för att sälja en vara. Vi måste ha en innehållsförteckning med näringsvärden och ingredienser. Jag tänker mig att en gemensam vision för Sverige måste formuleras. Där varje unikt parti i fyrklövern kommer till sin rätt. Där bilden av ett Sverige där alla kan växa framgår. Ett Sverige där man visar stor tillit till människans förmåga och beskriver de friheter vi vill värna och optimera med olika framtida reformer. En sådan vision måste vara färdigformulerad minst ett halvår innan valet för att medlemmar och valarbetare ska känna sig bekväma med att själva uttrycka den på bloggar, gator och torg. Den behöver inte vara lång, utan snarare välförankrad. Den kan mycket väl kompletteras med politiska program på olika områden.
Tänk att ha valarbetare i fyra partier som kan berätta om en gemensam vision för Sverige. Och att sedan kunna specificera vilken del vi i vårt parti jobbar främst för. Tänk att fullt ut bejaka varandras olikheter och unika engagemangsplattformar i den grad att valarbetarna känner ett stort förtroende för övriga partier. Då krävs det att vart och ett av de borgerliga partierna allra först analyserar sitt valresultat med mod för att fatta de beslut - politiska och organisatoriska - som krävs för att känna en trygghet i sin egen organisation inför valet 2014. Jag önskar eftervalsanalysgruppen varmt lycka till inför det arbetet i kommande vecka.
Annie talar intressant om att vi inte får stagnera, om frihetskalkyler och att i varje beslut ställa individen mot staten för att se hur individens frihet påverkas av ett förslag. Det är viktigt.
Under Centerpartiets hundraårsjubileum har vi utvärderat val, blickat framåt och haft trevligt.
En diskussion som saknas och som jag antar förs på andra ställen, utöver att jag bloggat om den tidigare är Alliansens sammantagna funktion inför valet 2014. Nytt för årets val blev ju att väljare talade öppet om att man ville stödja det blågröna laget, dvs Alliansen, men att man inte bestämt sig för vilket parti man skulle lägga sin röst på. Nytt var också att kampanjer planerades och genomfördes i rent syfte att värva stöd för Alliansen. Väljare erbjöd sig att dela ut flygblad där de bodde för Centerpartiet för att de ville göra en insats för att det skulle vara Alliansen som fick förnyat förtroende. Där stod våra ungdomsförbund förebilder i tex samarbetet under Almedalsveckan på ett helt annat sätt än tidigare. Jag tänker också på initiativ som Alliansens Vänner. Men hur ska Alliansen som sådan kännas spännande, vital och visionär i valet 2014?
Svaret går säkert att finna hos de proffsiga partisekreterare som säkerligen sammanstrålar framöver. Men det räcker inte att kommunicera via fyra olika språkrör för att sälja en vara. Vi måste ha en innehållsförteckning med näringsvärden och ingredienser. Jag tänker mig att en gemensam vision för Sverige måste formuleras. Där varje unikt parti i fyrklövern kommer till sin rätt. Där bilden av ett Sverige där alla kan växa framgår. Ett Sverige där man visar stor tillit till människans förmåga och beskriver de friheter vi vill värna och optimera med olika framtida reformer. En sådan vision måste vara färdigformulerad minst ett halvår innan valet för att medlemmar och valarbetare ska känna sig bekväma med att själva uttrycka den på bloggar, gator och torg. Den behöver inte vara lång, utan snarare välförankrad. Den kan mycket väl kompletteras med politiska program på olika områden.
Tänk att ha valarbetare i fyra partier som kan berätta om en gemensam vision för Sverige. Och att sedan kunna specificera vilken del vi i vårt parti jobbar främst för. Tänk att fullt ut bejaka varandras olikheter och unika engagemangsplattformar i den grad att valarbetarna känner ett stort förtroende för övriga partier. Då krävs det att vart och ett av de borgerliga partierna allra först analyserar sitt valresultat med mod för att fatta de beslut - politiska och organisatoriska - som krävs för att känna en trygghet i sin egen organisation inför valet 2014. Jag önskar eftervalsanalysgruppen varmt lycka till inför det arbetet i kommande vecka.
Etiketter: Alliansen, Centerpartiet, frihet, val 2010, val 2014
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 14:25
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem