Olofssons medskick

Maud Olofsson höll igår sitt sista tal i Almedalen. Jag hade inte möjlighet att höra det, vilket givetvis är tråkigt. Jag kan dock läsa om hennes fina arbete i tidningarna; DN:s ledare, DN om talet och SvD där hon står upp för energiöverenskommelsen, samt hennes brev om allianssamarbetet, vilket blir viktigt för efterträdaren att vårda. Olofsson talade mycket om företagande och entreprenörskap, men även om klimatutmaningen och nybyggarlandet Sverige, som medskick till sina efterträdare och rörelsen, givetvis.

Annie Johansson har ett stort stöd i partiet att bli nästa partiledare, vilket jag hoppas att hon vill. Hon är det naturliga valet som skulle vara en bro mellan gammalt och nytt. Viktigt är också att hon kan sticka ut och irritera lite, som en vass partiledare bör kunna. Jag är också säker på att hon skulle lyssna såväl inåt som utåt och komma med kloka bedömningar som skulle leda Centerpartiet in i framtiden.

Efterträdaren har hur som helst spännande utmaningar i att samla partiet kring en ideologisk diskussion som summeras i någon form av manifest, att göra partiet tydligare genom att hitta huvudmotståndare i några frågor, samt att våga göra politiska sakutspel i linje med de ideologiska rättesnören man kommer fram till.

Jag ser framför mig hur partiet formulerar ett brett program på frihetsteser om grön frihet, näringsfrihet och vardagsfrihet. Allt kretsande kring individens frihet att skapa sitt lilla bo med nära och kära, utan statens pekfinger. Ibland samarbetar individerna för att uppnå gemensamma mål, tex omsorg om våra äldre, skola, vägar, lekparker eller sjukvård. Men allt som oftast får individen frihet att fatta sina egna beslut i vardagen. Ty individen är i regel ansvarstagande och bör ges förtroende. Då växer hon. Vi behöver ett samhälle där människor tar ansvar och är entreprenöriella.

Michael Arthursson signalerar stöd för allianssamarbetet i DN, men säger att Centerpartiet måste bli tydligare inom Alliansen.

Mikael Andersson bloggar också.