Potential i kvinnors företagande

Sakine Madon går till angrepp mot regeringens och Maud Olofssons arbete för företagande bland kvinnor. Jag känner inte till de citat som Madon anför kritiken mot:
"Det fortsätter med direktiv om att våga följa hjärtat, skratta ofta och att "vara en gåva till världen". Det hela kryddas med den sistnämnda principen "vi är andliga varelser på en mänsklig resa"."

Det är svårt och oönskat att definiera "kvinnligt företagande" eller "feminint företagande". Sådana epitet snarare låser in människor, än att göra dem fria. Om vi kallar tjänstesektorn för en kvinnlig sektor låser vi in kvinnor och stänger även ute män, vilket vi ju inte vill. Vi kan däremot säga att andelen tjänsteföretag som drivs av kvinnor ökar (från 27 % år 1996 till 32 procent år 2008 enl Tillväxtanalys, nyföretagsstatistiken 2008). På samma sätt som vi inte bör benämna vård och omsorg som en kvinnlig bransch. Däremot kan vi konstatera att drygt 70 000 av de 90 000 anställda inom vård och omsorg i Stockholms län är kvinnor, enligt SCB.

Företagande i Sverige är inte jämställt. 23 % av företagarna i Stockholms län är kvinnor, enligt Tillväxtverket. Men 60 % av Nyföretagarcentrums kunder är kvinnor. Det finns alltså en potential att nå en jämställdhet på företagssidan. Men hindren måste identifieras.

Jämställdhet är en demokratifråga. Den ska inte kvoteras fram, utan växa fram av människors fria vilja. Visionen måste vara att människor oavsett kön får leva och verka i frihet - med samma förväntningar från omgivningen och samhället. Det är då män och kvinnor kan ha samma möjligheter och skyldigheter. Det är underifrån människor av fri vilja väljer att bryta mönster. Men ledarskapet måste gå före. Vi behöver förebilder, som visar att det är möjligt att kombinera barn och karriär, vab och företag, samboskap och föreningsliv, föräldraledighet och chefskap, privatliv och kändisskap. Olofssons projekt med utbildning och ambassadörer, dvs kvinnor som företagare har säkert varit av betydelse för det uppsving som nyföretagandet gav i fjol.

Statistiken är grund för arbetet. Det är där vi ser fördelningen mellan kvinnor och män. Statistik på hög skapar inte jämställdhet. Analysen behövs. Risken med statistik och hela talet om jämställdhet är att män i gruppen känner sig hotade och slår ifrån sig, medan kvinnor i gruppen förnekar informationen och blir arga, eller å andra sidan bekräftar sin egen roll som offer. Men könsuppdelad statistik måste ses utifrån att vi lever i ett samhälle som fortfarande bygger på traditioner och könsroller, som är svårt att göra sig fria från. Då får man försöka distansera sig själv från statistiken och bara tänka att "så här ser det ut" och "det här kan vi göra". Riktade bidrag eller projekt måste tänkas igenom nogsamt innan de verkställs. Jämställdhet är inte något projekt, utan en del av allt arbete, såväl politiskt som i vardagen.

Det finns mer att göra på företagarområdet: Att se över rådgivningen för att se efter vilken som är mest effektiv - från jord till bord - dvs vilken rådgivning som leder till lönsamt företagande, för kvinnor respektive för män. Viktigt är också att rådgivarna har kompetens kring olika branscher och har en förmåga att ha lika höga förväntningar på män som på kvinnor, dvs att rådgivarna är medvetna om sina egna förhållningssätt.

Attitydmässigt måste det också vara möjligt att i Sverige vilja bli och vara rik, oavsett om du är man eller kvinna. Om du vill bli rik genom att vara fotbollsproffs, rockstjärna eller företagare ska inte heller spela någon roll. Attityderna kan förändras i hur vi uttrycker oss i vardagen gentemot personer som lyckas. Det kan räcka med att säga "grattis" eller "hon har kämpat för det" inför sina barn, istället för att visa avundsjuka och missunnsamhet.

Det duger inte med att fem procent av alla uppfinningar är gjorda av kvinnor. Jag är övertygad om att innovationer görs i vardagen och på jobbet, men att ingen bryr sig om att peppa innovatörerna att ta patent eller synliggöra sina idéer. Dels finns det en okunskap om och ett ointresse för innovationer, dels råder jantelagen. Inom offentlig sektor, där många kvinnor jobbar, är det långa beslutsvägar och ofta tendens av krabbkorg, där alla ska hållas innanför ramarna. Om någon innoverar kan det upplevas som hotfullt. Men det finns undantagsexempel, förstås.

Maud Olofssons arbete för kvinnors företagande betyder mycket för många av de som är ambassadörer, vittnade några om i Almedalen, men också för många av oss som startat företag under de här åren. Framför allt betyder Olofssons arbete att fler över huvud taget blir företagare. Om hälften av Sveriges befolkning inte ser sig som möjliga företagare är det en stor brist för vårt samhälle, som alla måste vara med och bygga. För de nya jobben skapas av företagare av kött och blod. De nya jobben behövs för framtidens välfärd i form av barn- och äldreomsorg, vägar och lekparker, bibliotek och skola, vård och vattenkvalitet, rätts- och polisväsende. Vi har inte råd att gå miste om idéer och initiativkraft bara för att vi, som Sakine Madon, vägrar se oss som män och kvinnor, ibland - tyvärr fortfarande - med olika behov och önskemål, men givetvis under samma lagar och regler.

Raymond har också bloggat.