Maud Olofsson och Centerpartiet förbättrar villkoren för företag

Centerpartiet och Maud Olofsson förbättrar villkoren för företagare på löpande band. Igår beslutade regeringen att man slopar revisionsplikten för småföretag. Detta har Centerpartiet drivit sedan 2005. Det här är regelförenkling. Det är en vinst för företagen. Självklart kan man gå längre, som DN:s ledare och Svenskt Näringsliv föreslår, men det är en god start som omfattar 250 000 företag. Företagarnas vd ger Olofsson cred.

Den viktigaste signalen är det förtroende man visar samtliga företagare, menar jag. Att en företagare inte automatiskt är en skattefifflare, utan att vi utgår från att folk vill göra rätt och göra rätt för sig. Jag har skrivit det tidigare på Newsmill och här på bloggen. Vi hade frågan med i det program som Stockholmscentern antog igår på stämman.

Maud Olofsson presenterar idag också den efterlängtade trygghetsreformen för företagare. Igår och idag har Olofsson levererat villkor som gör att Sverige går närmare en fri företagsamhet, ett samhälle där vi bygger på en underifrånkraft, nämligen människors initiativ, drivkrafter och ansvarstagande i form av entreprenörskap. För att få fler jobb behövs fler företag. Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi får växa.

Dayana Jadarian, Rolf Erikson och Centerpartiet i Varberg bloggar också.

Företagande = drömförverkligande

Min mamma och pappa har ju en perennodling. De startade företaget 1975 och utvecklar det vidare tillsammans. De säljer växter i både parti med leverans eller hämtning och minut i hemförsäljningen. Min far har burit en dröm länge om att torga. Idag var det premiär för torghandel utanför Factory Outlet. Det är också lite häftigt att för tio år sedan hade de nog helst velat stå på torget utanför Konsum, för fem år sedan utanför ICA som är ett smärre varuhus, men med tanke på Factorys expansion och tillströmning är det nya torget utanför just outleten. Det är bara att konstatera att människor skapar samhället, utifrån sina behov, val och drömmar. Och så funkar det ju bäst; när det byggs underifrån.

Jämtin och jante-lagen

Carin Jämtin har idag på DN debatt skrivit en klassisk socialdemokratisk debattartikel. Hon ser ett problem i företag som tjänar pengar och lösningen är lagstiftning mot detta. Gustav Andersson och jag hade i maj en debattartikel publicerad på Newsmill där vi hävdar motsatsen. Vi står på företagarnas sida då vi vet att de måste stå för förlusterna i svåra tider och har gått in med tid, kunskap, engagemang och kapital i välfärdsföretaget. Men det sticker Jämtin i ögonen att en fristående skola lyckas ge eleverna den kunskap de har rätt till för en billigare penning än en kommunal grundskola. Idag bloggar också: Apelsineld, BloggenBent

Grönt för förtjänst i välfärdsföretag

I bakvattnet av kritik av bonusar hit och dit har välfärdsföretagen fått en oförtjänt skopa med av sleven. Gustav Andersson och jag lyfter idag på Newsmill frågan om rättigheten och möjligheten för välfärdsföretagare att tjäna pengar på sina verksamheter inom vård och skola - och rätten att disponera sin vinst hur man vill: Genom nyinvesteringar, bonus till anställda, kompetensutveckling eller faktiskt egen lön. Att vara företagare kräver tid, engagemang och eget kapital. De som lyckas måste få tjäna pengar utan att bli misstänkliggjorda. Med denna vetskap och förvissning åker jag nu till centerstämman i Örebro. SvD igår.

Underlätta för företag när affärsimmigranter kommer

Företagarna kom i mars ut med en rapport om affärsimmigration. Alltså företagarinvandring. Dvs personer med utländsk bakgrund som kommer till Sverige för att starta ett företag.
Rapporten hänvisar till Kanada och Australien dit affärsimmigranter bidragit med kapital och nya idéer. Gränser öppnas för affärsimmigranter i och med den nya arbetskraftsinvandringslagen: ”En utlänning som har sin försörjning ordnad genom näringsverksamhet ska kunna beviljas uppehållstillstånd om utlänningen har reell förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. I utlänningslagen ska förtydligas att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet." I Sverige skulle affärsimmigranter kunna bidra med att köpa företag som ska läggas ned på grund av åldersstrukturen bland företagare i landsbygdslänen. Många av de väntade affärsimmigranterna tros komma från asiatiska länder, där skattesatsen är lägre och arbetsmarknadsreglerna är mindre krångliga. Företagarna nämner att det bästa sättet att möta dessa företagarinvandrare är genom att ordna goda förutsättningar för företagare, inte särskilda bidrag eller invandrarstimulanser, utan på lika villkor med etablerade företag. Men då måste ju turordningsregler bort, arbetsgivaravgifter sänkas och en regelförenkling ske.

Framtidstro finns i företag & flexicurity

Vårbudgeten presenterades i veckan. Borg uttalade sig i morgonsoffan om att vi inte vet hur länge finanskrisen kommer att vara. Han pratade inte månader, utan år! Det var inte några hoppfulla framtidssignaler han sände ut. Jag tänkte att det hade varit en annan melodi om Roger Tiefensee (C) hade suttit i samma soffa. Roger sade på framtidskonventet i höstas att "För varje dag som går är vi en dag närmare den här finanskrisens slut". Det är optimistiskt tänkande! Samma känsla och tanke fångade Per Ankersjö från riksdagsdebatten och skildrade i ett inlägg som även citerades i SvD. Det är väl det minsta regeringen kan ge medborgarna: Lite hopp och en gnutta optimism. Tron på individernas samlade krafter att gemensamt hitta lösningar. Med positiva förväntningar kan mycket åstadkommas. Men det krävs också rätt förutsättningar för företagen, där tillväxten finns. I de små företagen, ligger tillväxten, menar inte bara PJ Linder. I Sverige finns nästan 880 000 företag. Antalet företagare har - till skillnad mot övriga EU-länder - minskat med 3 %. Sju av tio företag är enskilda firmor.

Företagarna vill att arbetsgivaravgifterna sänks med 7,5 % upp till ett visst inkomsttak. Enligt vd Anna-Stina Nordmark Nilsson ska detta kosta tolv miljarder kronor. Men turordningsreglerna är också en del i att underlätta för företagarna att hitta rätt kompetens. Det måste bli lättare att anställa och att säga upp. Hedi Bel Habib beskriver detta i en intressant artikel på Newsmill. Ungdomsavtalet är en del, men inte allt. Vi behöver flexicurity som praktiseras i Danmark och som myntades i Nederländerna. Maud Olofsson var tydlig i kvällens Agenda. Fler lärlingsplatser och lärlingsutbildningar är bra. Men vi behöver gå längre när det gäller att skrota LAS. Oscar har också bloggat.

Hos mormor

Idag var jag hos min mormor. Hennes kök är ljust och fint och ommålat, men på min näthinna är skåpluckorna knallgröna som de var jag när jag var barn. Idag kom vi som påskkärringar, så hon blev glad. Hon bjöd på mat, så vi blev glada. Jag dammsög åt henne. Alla blev lyckligare. Hon spelade dragspel och stämningen var på topp. Min moster - egenföretagaren - dök upp. Som vanligt fick jag en välbehövlig glimt från småföretagarens verklighet. Något att mejla Maud. Sedan pratade vi barn och bröllop. Och eksem och allergier. Och om släkten. Sedan sa vi hej hej och ses inte på några månader.

Företag vill rekrytera rätt kompetens

Svenska Handelskammarförbundet kom i mars ut med en intressant rapport med tillhörande analys av 532 företags behov av rekrytering och kompetensförsörjning. Rätt kompetens är viktigt för att kunna konkurrera såväl lokalt som globalt. Två av tre företag planerar dock att öka antalet anställda fram till år 2015. Över 41 % av företagen planerar att nyrekrytera redan under 2009-10.

Men en reform av lagen om anställningsskydd, LAS, är viktigt för företagens möjligheter att rekrytera rätt arbetskraft. I rapporten citeras en av företagarna som besvarade enkäten: ”Största hindret är LAS – den gör att vi drar ner i Sverige men behåller personal i t.ex. Polen. Det är inte av lönekostnadsskäl, lön för kompetens är likvärdig”. 44 % av företagen ser ett behov av att förändra LAS. I maj avgörs det om Centerpartiet ska vara det parti som driver frågan framöver. Vi är ju ett traditionellt företagarparti, så det vore väl rimligt med bifall. Intressant: LAS, företag, centerpartiet

Företagarnas villkor

Anna-Stina Nordmark Nilsson påminner oss idag i SvD om småföretagares villkor. I DN ekonomi får vi också information om hur det ser ut för tillfället. Det är viktigt. Vi måste hela tiden bli påminda om varifrån skattepengarna kommer. Problemet nu är att många företagare är till åren komna och planerar en avveckling. Det finns inte någon naturlig arvtagare och då säljer man företaget externt. Men då måste det till friska, fräscha pengar. Nordmark Nilsson ser framemot den skatteincitamentsutredning som pågår. Det är vi fler som gör.

Näringslivet kräver progressiv politik

Schlingmann krävde en skärpning av företagarna. Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen går inte med på en sådan upptuktning, utan beskriver sin bild av företagare hon möter och de önskemål de har som faktiskt politiken kan bidra med. Däribland ingår "ett förändrat, till det moderna näringslivet anpassat, anställningsskydd som bygger på kompetens och skicklighet i stället för på anställningstid". Så Schlingmann sitter egentligen på svaret på sin egen fråga om var det nya, progressiva, moderna näringslivet finns. I hans eget partis vilja att skrota LAS och diskutera en reform och modernisering av sk arbetsrätt och anställningstrygghet. Bloggat: Hedin, Johansson

Jobben skapas underifrån

Maria Abrahamsson skriver i SvD idag om framtidens arbetsmarknad i form av en intervju med Arbetsförmedlingens generaldirektör. När ska Arbetsförmedlingens monopol på arbetslösa upphöra? Visst har man fått viss konkurrens med Blatteförmedlingen och på sätt och vis med Proffice och Manpower, men när ska vi få friförmedlingar? På vilket sätt kan staten egentligen reglera antalet jobb och vår arbetsmarknad? Självklart genom att investera i infrastruktursprojekt och möjliggöra tex hustjänster och införa ROT-avdrag. Men jobb skapas underifrån. Från företagen. Från personerna som med kapital och energi och tid gått in för en idé och skapar sig själv och andra bröd för dagen. Jobb kan skapas genom gynnsamma villkor med låg arbetsgivaravgift, lång provanställningstid som Centerpartiet har föreslagit och frysning av turordningsreglerna kan nya jobb skapas. Om man lyssnar på Svenskt Näringsliv önskar man skattereformer. Företagarna vill bla sänka arbetsgivaravgifter, slopa symaptiåtgärder och vetorätt för facken, vilket är sunt eftersom de vill att makten kommer underifrån, från de som skapar jobben och går in med sitt kapital och sin energi. De vill också slopa LAS. Reformerna måste initieras nu så att vi kan underlätta företagandet, skapa en framtidstro och gå ur finanskrisen.

Arbetsmarknadstrygghet inkluderar alla

Vad är vi rädda för? Företagarna vill riva upp LAS. Svenskt Näringsliv vill ha en mer flexibel modell. Säger vi att den som har jobbat länge inom ett företag eller en verksamhet automatiskt är dålig? Nej, det är ju en fördel att ha en grundkompetens, som utvecklas i praktiken, byggs på och ger erfarenhet. Men gruppen/strukturen/arbetsplatsen utvecklas bättre och berikas om det finns både nyanställda och mer erfarna, kvinnor och män, personer utan invandrarerfarenhet och andra med invandrarerfarenhet och dessutom yrkeserfarenhet från andra länder. Att riva upp LAS och turordningsreglerna är inte ett reflexslag mot svaga grupper, utan en hjälpande hand och en puff på axeln, så att det ska bli lättare att ta sig över tröskeln och lättare för företagare att skapa flera jobb. Och då kanske A-kassan behöver höjas under en första tid. Och kanske ska den vara obligatorisk för alla som har en tillsvidareanställning. Och med lika villkor för företagare. Jag gillar synen i c-arbetsgruppens förslag: Från anställningstrygghet till arbetsmarknadstrygghet. Det senare inkluderar alla, inte bara de som redan har en tjänst och strävar efter guldklockan.

A-kassa för ALLA

Ja, jag skulle gladeligen börja betala A-kassa [Brännpunkt idag] om socialförsäkringarna sågs över och även började innefatta de egna företagare som vill ansluta sig. Särskilt i dessa bistra tider. Men som sagt, då måste A-kassan vara rättvis och innefatta alla former av människor. Och särskilt de som är hjältar och tar personliga risker och skaffar jobb åt oss andra. De som sätter in ett personligt kapital och mycket tid för att i starten och vid nyrekrytering jobba för liten lön. De som har svårt att hinna hämta ungarna på dagis för att de har alldeles för långa arbetsdagar. De som inte får bli sjuka. De som inte får bli skadade. De som blir ifrågasatta när de ska ta ut föräldrapeng och vab. (En taxiägare hade blivit kollad av Försäkringskassan sexton gånger under två år för att han vabat så ofta!) De som inte har någon uppsägningstid. De som inte har något personligt skyddsnät mer än sina kontakter. De som varje dag brinner för det de gör, för en idé de vill förverkliga. En idé som ofta förbättrar livskvaliteten för dig och mig. De som inte ens får mandat att bestämma vem de vill behålla i företaget när man måste skära ned, utan att det bestäms av en LAStiftning. Företagarna. Då skulle det kännas relevant för mig att betala A-kassan, för då kan vi börja snacka solidaritet.
Intressant: LAS, A-kassa, Centerpartiet, företagare

LAS är låtsasrättvist

Att LAS måste moderniseras är viktigt för småföretagare, men också för större företag och samhället i stort. En vd för ett företag menar att jämställdhetsstrategierna gick i sank när han blev tvungen att säga upp de senaste anställda. Hans fina planer om rättvisa sprack. Jag blev själv uppsagd som sist in på en skola 2002. Det var det bästa som kunde hända mig i den situationen. Nu fick jag ett arbete som jag trivdes ännu bättre på och hade närmare till, men jag som hade den färskaste utbildningen och var den enda sjuttiotalisten med tillsvidareanställning bland fyrtio- och femtiotalisterna skulle bort. Den homogena gruppen blev ännu mer homogen. Fördelen för skolledningen var att man slapp välja/tänka och inte behövde ifrågasätta personal vilket hade skapat konflikt inom gruppen.

Lagen om anställningsskydd reglerar hur uppsägningar ska ske. Det spelar ingen roll om det sker enligt boken. Den som blir uppsagd kommer i alla fall att försättas i chocktillstånd och anklaga sig själv och känna sig oerhört felbehandlad. Men om LAS moderniseras utarmas inte företagen och arbetsplatserna och de anställda kommer att anstränga sig lite, lite till för att göra ett riktigt bra jobb. Inte genom rövslickeri, utan genom att ge konstruktiv kritik till ledningen och utföra arbetsuppgifterna extra väl. Och det är väl precis vad som behövs i finanskrisens konkurrens.

Modern, flexibel arbetsrättslag, tack

Min motion om LAS och turordningsreglerna blev i princip bifallen av Stockholmcenterns distriktsstyrelse igår kväll. Förslaget till stämman lyder: Att skrota LAS till förmån för en modern och mer flexibel arbetsrättslagstiftning i enlighet med motionens syfte. Det är dags att se på företagarna med respekt. Det är dags att sluta se lagstiftningen ur ett totalt arbetarperspektiv. Det är dags att Alliansen vågar sätta ned foten. Vi lever inte på 1800-talet. Vi vill och måste ha fler jobb. Dessa skapas av människor som är villiga att driva företag. Då ska det vara enkelt och lätt att anställa. Och om det inte fungerar måste man kunna säga upp personen ifråga. Företagarna måste också känna att de från samhället har ett förtroende - inte blir misstänkliggjorda. Och ska vi vara ärliga - alla vill ju göra ett bra jobb, trivas och göra rätt för sig - även som arbetsgivare. En chef som beter sig omoraliskt får snart dåligt rykte. En arbetsgivare som sänder ut dåliga vibbar får inte den bästa personalen. Så en reformerad, moderniserad arbetsrättslagsstiftning där arbetstagare och arbetsgivare kan föra en dialog utan tvungen inblandning av fack och statens klåfinger är på tiden. Stockholmscentern går i spetsen för den.

Flera artiklar om LAS: Annie, Johansson, Magnus, Ankersjö. Och jag har skrivit förut och förut.

Blommor är lyx

Den här tulpanbuketten köpte min vab-hjälpande mamma när hon och min son var på Tulpanens Hus i Åkeshov en kort sväng i torsdags, vilket har blivit tradition för dem när så är möjligt. Den står här på vårt köksbord i den vackra vas jag fick av SV då jag avgick som ordförande för Förbundet Vi Unga och därmed ur deras förbundsstyrelse. Vardagslyx!

Läste om tulpanmarknaden i Holland och kom att tänka på den tid då pappa körde statice till partihallarna i Årsta för att tjäna en slant. Hela dagen innan hade det skördats, snittats och buntats blommor som ställdes i lådor som skulle levereras. Det gällde att det var uppehåll. Min bror och jag hängde runt fötterna på folket och försökte ömsom uppfinna en buntmaskin, ömsom sopa bort skräp och skjuta gummisnoddar på någon. En natt fick jag följa med. Vi åkte med folkvagnsbussen vid fyratiden och kom fram vid sex. Det var stort och hektiskt. Cementgolv, blomster- och jorddoft. Och vi levererade blommorna till RAGNA som kvinnan som köpte in våra eterneller hette. Hon var vår kontakt och skulle sälja dem vidare. Kvitton skrevs och produkten såldes. Att sälja statice var ett mål på vägen för mina föräldrar. De ville egentligen koncentrera sig på perenner och har också kunnat göra det senare, men för att klara uppbyggnaden av företaget och inkomsten var de tvungna att fixa lite snabbare inkomster. Det var ju tur att det var fint väder på somrarna på sjuttiotalet så att eternellerna mognade och inte ruttnade. På vintrarna beskar min pappa träd, men det såg han som prostitution och var sedermera mycket glad att slippa.

SvD Näringsliv engagerar idag

När jag bläddrade igenom morgontidningarna var det idag SvD Näringsliv jag vaknade till av. Maktspel förekommer väl överallt, där någon - oavsett kön - ska väljas, men att det fortfarande är få kvinnor i valberedningarna och bara 18 % kvinnor i börsbolagens styrelser är omodernt. 4 av 163 bolag har jämn könsfördelning. Frågan är om det måste vara jämställt överallt - är det ett problem? Visst är det ett strukturellt problem. Och tyvärr verkar det som om företagande fortfarande är förknippat med manlighet och i annat fall talar vi om 'kvinnligt företagande'? Förebilder är bra. Ang bolagsstyrelserna: I sämre tider gör man färre förändringar, siar de kunniga. Stora bolag är dock bättre än mindre bolag. Slutsatsen är alltså att det är en risk att ha kvinnor med i styrelsen. Men tänk om styrelserna blir mer mångfacetterade med lite jämnare könsfördelning? Att det snarare är ett vasst vapen att se till mångfald snarare än enfald. Att konsumentkännedomen, målgruppskänslan och konkurrenskraften ökar. För att få en skjuts framåt skulle man kunna införa kvotering under en tidsperiod (tex 5 år) för att börsbolagen inte inser sitt och Sveriges eget bästa och för att bygga upp en kompetens bland kvinnor vad gäller bolagsstyrelseskap, men också få flera att komma som nya samtidigt. "Normala" valberedningar sköter ju det där med kvotering ändå, då man inser att en mixad grupp är den bästa gruppen och att kön är en viktig faktor. Man kan också fundera över om en morot är en bättre metod dvs lägre bolagsskatt om könsfördelningen är jämnt fördelad. Ett tredje alternativ är att införa en jämställdhetsmärkning (som får användas av bolag som har 40-60%-könsrepresentation) som anges vid sidan av börsbolagets namn för att den medvetne konsumenten kan göra ett val. Eller så är det helt enkelt så att de bolag som har en rätt så jämn fördelning själva tjänar på det och går stärkta genom krisen. Jag tror att företagsvärlden har mycket att lära av föreningsvärldens arbete med jämställdhet. Jag vet att det var en lång väg, många jämställdhetsutbildningar och hårt arbete för Riksidrottsförbundet att få en kvinna som ordförande. Mera forskning och dokumentation om de som lyckas! Såg att även Annie funderar över jämställdhet nu.

Annie tar debatten

Annie skriver idag om behovet av att ta debatten om turordningsreglerna i Dagens Industri. För ungdomarnas skull. Hon kommenterade också partiledardebatten, där hon tyckte att frågan lyste med sin frånvaro, på Webfinanser. Hon bloggar också om frågan.
Att jag har bloggat om det här och här kanske du visste redan.
Övriga som tar upp frågan är: Oscar, Johan, Hanna

Arbetarögon på LAS

Nya aspekter på LAS framfördes i dagens DN på debattsidan av näringslivsforskare Magnus Henreksen. Jag har tagit upp frågan tidigare. Om det ändå görs x antal avsteg från lagen är det ju verkligen inte någon trygghet i och med lagens existens. Då handlar det bara om bevarandetankar, brist på att våga förändra och fackkrameri. I Finland finns inte lagen om turordning. Men det är ju alltid så att man vet vad man har, men inte vad man får. Lagen hindrar arbetsgivare, i både privat och offentlig sektor, från att behålla nyrekryterade människor med färskaste utbildningen eller med egenskaper som kompletterar arbetsplatsen i stort. Ungdomar som precis har kommit in på arbetsmarknaden får stryka på foten. Gruppen anställda riskerar att bli väldigt homogen. Den arbetsplats som saknar personer med annan etnisk bakgrund kan inte rekrytera några. Den arbetsgivare som föredrar en mix i ålder för att man inser att folk kompletterar varandra får en allt högre genomsnittsålder i arbetarskaran. Då skolor och äldreboenden läggs ned i den kommunala sektorn får unga och nya svenskar stå åt sidan. Verksamheten utarmas och brukarna blir förlorare. Visst hade det varit lättare i högkonjunktur att avskaffa lagen, då det för arbetstagarna rent teoretiskt blir lättare att få ett nytt jobb. Men måste inte Centerpartiet stå på företagarnas sida? De som i lågkonjunkturen inte vågar nyrekrytera då en felanställning blir otroligt dyrköpt. Där finns inte någon försäkring, se. Då jobbar företagarna hellre lite hårdare själv än att våga anställa. Är det inte en förfärlig massa lagar som är skrivna ur arbetarnas ögon, som om ett arbete vore en mänsklig rättighet? Men är det en modern syn? Är det en syn som gynnar antalet blomstrande företag som kan få arbetsmarknaden på fötter igen? Borde inte samhället revidera sin syn på företagarna, våra hjältar, som dels fixar jobb åt sig själva, dels åt andra och dessutom pungar ut med arbetsgivaravgifter så att vi kan ha barn på förskola, fritids, skola och några av oss försörjer oss genom offentlig sektor. De ska väl i alla fall ha rätten att bestämma vilka de anställer eller säger upp vid arbetsbrist. Fram för arbetsmarknadslagar ur ett företagarperspektiv! Tornberg sammanfattar artikeln. Fler som bloggar kring LAS är Johan, Oscar, Anna, Hans, Stefan, Michael, Callisto

Från business till bulle

Imorse drog vi iväg till Junibacken. Enligt rekommendationen skulle man vara där vid niotiden. Kul och givande! När vi gick ut vid elva var det tjugo meters kö. Till lunch blev det falafel och potatismos med persilja. Mmmm.... Jag rekommenderar Strandgrillen, som har varit öppen i tjugo dagar. Snacka om service! Det borde finnas en regel om att man i två timmar kan ta in en släkting som ersättare utan avgift i två timmar under en dag för att man själv ska kunna uträtta bankärenden.
Vila i vagnen under promenaden och besök hos SL:s hittegods på Östra Klara Kyrkogata 6. Helt fantastiskt att kunna få igen sina borttappade skinnhandskar - med enbart 20 kr i avgift! (Vad kostar det våra skattebetalare?) Visst kändes handskarna lite skabbigare, men jag inser att det är de och jag är så tacksam! En präst hämtade ett par kryckor, någon en förlorad bok osv.
Hemfärd. Galenskap vid Brommaplan. Breda spärrgenomgången var felanmäld sedan tjugo minuter och folk med rullatorer och barnvagnar pockade på. Jag fick ställa sonen vid en rekryterad person, engagera två andra för att lyfta över vagnen över spärrarna och slutligen få sonen genom spärren och sätta sig i vagnen. Sedan kom en annan vagnmamma som fick genomgå samma pärs. Därefter smet jag, trots att jag såg att en äldre skulle bli i behov av samma hjälp. Väl hemma blev det besök av brorsan och bullbak. Imorgon äger Centerpartiet i Västerorts årliga största arrangemang rum - kyrkkaffet vid Bromma kyrka. Drygt 100 kanelbullar är bakade.