Arbetslöshetsförsäkringen ska vara frivillig

DN:s ledare skriver idag om arbetslöshetsförsäkringen och att den måste bli obligatorisk. Jag reserverade mig mot detta beslut på Centerpartiets partistämma 2009 (något som tyvärr ej syns i slutprotokollet) och skriver i en motion om socialförsäkringssystemet till årets partistämma hur jag ser på denna försäkring, som måste vara frivillig och individuell.

Jag ser en poäng i att den instans som försäkrar människor från arbetslöshet också är ansvarig för omställning och jobbcoachning, det vill säga kan bidra till att den försäkrade kommer ut på arbetsmarknaden igen genom att skapa sig eller hitta ett jobb. Försäkringsgivare skulle såväl fackförbund som försäkringsbolag kunna vara. Expertisen om målgruppen skulle kunna fördjupas. Arbetsförmedlingens roll skulle omformas till att bli enbart en platsbank, något som på sikt skulle kunna vara en tjänst att upphandla och som givetvis skulle finnas tillgänglig i hela Sverige, på internet och i platsbanksautomater runtom på försäkringskontoren.

Arbetslöshetsförsäkringen hänger dock ihop med försörjningsstödet. Det ekonomiska biståndet skulle vara möjligt att betala tillbaka, i form av sociallån, som kan tas hos kommunen eller i stadsdelen. Målet är ju hela tiden självförsörjning, som ger egenmakt.

Och det är viktigt med ett varmt Sverige som står upp för människovärdet. När människor vill bryta med misär, missbruk eller missförhållanden ska det gå snabbt från att personen ifråga anmäler sig själv till sociala myndigheter till att en första insats i en helhetsplan görs från samhällets sida.

För övrigt skriver sex fackförbundsordföranden på SvD Brännpunkt att regeringen måste stoppa utnyttjande av arbetskraft. Jag menar i en motion till partistämman att avtal är avtal, men att om de bryts ska näringsidkaren få näringsförbud och listas på internet. Någon måste då givetvis anmäla företagaren och någon form av inspektion måste ske för utfärdande av förbudet.

Obligatorisk A-kassa - varför?

Magnus Andersson lämnar A-kassan i protest mot att både Centerpartiet och Moderaterna föreslår en obligatorisk sådan. Var finns frivilligheten och det liberala i en obligatorisk A-kassa? Jag, Magnus och några till drev linjen i kommittén för jobb och företagande under partistämman, men blev nedröstade av partistyrelse och ombud. Vi är tvungna att ha alla med i A-kassan för de svagas skull, menade man. Och visst känner man sig svag när man blir uppsagd eller inser att det är nedskärningar på gång. Visst svajar marken då det är förändringar som man inte kan påverka på gång. Men ligger tryggheten i att alla måste teckna en arbetslöshetsförsäkring? Som man inte ens får teckna i vilket bolag man vill, antar jag. Utan STATEN ska väl fortsätta sköta detta? Jag har en livförsäkring och en bostadsrättsförsäkring i samma försäkringsbolag. Om det vore valfritt att teckna föräldraförsäkring hade jag gjort det. Men jag har aldrig varit med i A-kassan.

Att inte gå med i A-kassan är ett politiskt ställningstagande från början. Dels handlar det om mina föräldrar som aldrig kunnat ta del av socialförsäkringar i egenskap av egenföretagare, dels handlar det om drivkraften att försörja mig själv. Känslan av att vara oberoende, självständig. Jag tänker att det alltid måste finnas något jobb, någon lösning, något företag att starta, om jag skulle bli arbetslös. Åtminstone så att jag kan betala räkningar och mat. Jag sparar också så att jag har en buffert om något oväntat skulle ske. För mig känns det som om staten vill styra över mina pengar ännu mer. Som om man inte litade på mig och vill klåfingra sig. Det känns inte liberalt. Eller ska jag tänka att det är en automatisk skattehöjning som går på ett ut med jobbskatteavdraget? Intressant: A-kassa, centerpartiet

A-kassa för ALLA

Ja, jag skulle gladeligen börja betala A-kassa [Brännpunkt idag] om socialförsäkringarna sågs över och även började innefatta de egna företagare som vill ansluta sig. Särskilt i dessa bistra tider. Men som sagt, då måste A-kassan vara rättvis och innefatta alla former av människor. Och särskilt de som är hjältar och tar personliga risker och skaffar jobb åt oss andra. De som sätter in ett personligt kapital och mycket tid för att i starten och vid nyrekrytering jobba för liten lön. De som har svårt att hinna hämta ungarna på dagis för att de har alldeles för långa arbetsdagar. De som inte får bli sjuka. De som inte får bli skadade. De som blir ifrågasatta när de ska ta ut föräldrapeng och vab. (En taxiägare hade blivit kollad av Försäkringskassan sexton gånger under två år för att han vabat så ofta!) De som inte har någon uppsägningstid. De som inte har något personligt skyddsnät mer än sina kontakter. De som varje dag brinner för det de gör, för en idé de vill förverkliga. En idé som ofta förbättrar livskvaliteten för dig och mig. De som inte ens får mandat att bestämma vem de vill behålla i företaget när man måste skära ned, utan att det bestäms av en LAStiftning. Företagarna. Då skulle det kännas relevant för mig att betala A-kassan, för då kan vi börja snacka solidaritet.
Intressant: LAS, A-kassa, Centerpartiet, företagare