Nya invånare ses som resurser

Johan Norberg skrev för någon vecka sedan i Expressen om globaliseringen och varför invandring är Sveriges framtid. Motsatsen företräds av till exempel Håkan Juholt, som tycks rädas arbetskraftsinvandring, något som DN:s ledare kallar "Farlig vänsterretorik". Maud Olofsson står för motbilden i sitt tal om nybyggarlandet där invandrare bidrar och står för nya erfarenheter, nya idéer och kompetenser. I Olofssons bild av framtiden ses de nyanlända som resurser och som blivande brukare och skattebetalare, där delaktigheten är A och O.

Resurstänkandet är en viktig människosyn som kan omsättas i synen på byggande i Stockholm, där Miljöpartiet lokalt i Bromma allt som oftast säger nej till nya byggnationer, för att man vill bevara Bromma. Med fler bostäder kan vi få fler invånare som bidrar till en ökad befolkningsmängd. Fler brukare ger underlag för fler butiker och lokal service, som ger en levande förort. Med fler invånare får vi också större anslag för tex stadsmiljön. Detta gör att trivsel och trygghet ökar.

Öppenhet är positivt - lokalt, regionalt och nationellt.

Johan Norberg och friheten

Igår lyssnade jag till Johan Norberg på Stureplanscenterns välbesökta träff. Det var första gången jag hörde honom tala. Jag hade hört att han är miljöpartist, så jag var lite så där skeptisk som man kan vara när man har någon form av föreställning om vad han ska säga eller tycka, utan att faktiskt ha en aning. Ni vet, sådär trångsynt avvaktande bara för att det är någon "från andra sidan".

Jag fick ju direkt mina fördomar bekräftade eftersom han sa att alla som befann sig i lokalen var intelligenta. Något jag av två skäl är skeptisk till. Det första är väl att jag själv med min bakgrund varken är eller ser mig som intelligent och därför kände mig utesluten - rädd att blottas. Det andra är att jag anar en elitism som jag ogillar. Jag förknippar nämligen intelligens med något biologiskt som är få förunnat. Men säkerligen är intelligens något man kan träna och utveckla. Samtidigt blir jag motvilligt lockad av att läsa hans bok på temat.

Men det blev en intressant berättelse! Norberg berättade om hur det kom sig att Europa blev starkt och framgångsrikt till skillnad mot tex Kina. Europa var tolerant. Europa var en demokrati. Europa handlade. Europa hade näringsfrihet. På sina håll i diktaturstaten Kina började folk lösa problem. När de delade upp statens mark mellan sig och odlade valfria grödor på sina egna sätt blev utfallet bättre. Entreprenörskap och kreativitet gjorde jordbruket mer lönsamt.

På samma sätt är det med ledarskap. En ledare som vill få medlemmar att växa släpper tankar fria och lämnar över ansvar. Han eller hon låter människor vara delaktiga och lyssnar även till meningsmotståndaren. Ledaren stödjer även den som har en avvikande åsikt. Det är svårt i praktiken, men tänk så stimulerande de möten är när det fungerar.

Det är precis som att tillämpa ett entreprenöriellt lärande i klassrummet. Läraren har en plan om vilka mål man ska uppnå. På vilket sätt visar sig lite under vägen, men ett är säkert - varje individ ska ta sig dit.

Ja, han var verkligen allegorisk, Norberg. Och det är väl ett tecken på intelligens?
Karl Malmqvist bloggar också.