Stressig skoltid kräver starka lärare

Jag ser i DN att Maciej Zaremba nu observerar och reflekterar över den svenska skolan. Han har satt sig i skolbänken. Det handlar alltså om att hålla utkik efter artikelserien "Hem till skolan". Samtidigt bävar jag inför att läsa om lärare som inte håller måttet, stressade rektorer eller en organisation som krackelerar. Skolan behöver inte fler domedagsprofetior eller utdömda lärare. Skolan behöver känna sig stärkt. Lärarna måste få känna att de lyckas. Det behövs inte fler uttalanden om att alla lärare är kassa för att någon har sett ett avsnitt av "Klass 9a".

Just nu är den mest stressade period man kan tänka sig för lärare och rektorer. Nya läroplaner och kursplaner ska implementeras, samtidigt som den ordinarie undervisningen bedrivs och elevvård under mars intensifieras, skriftliga omdömen skrivs, nationella prov rättas, budgetunderlag inför hösten har kommit med tanke på att eleverna just valt skolor, varefter tjänstefördelningar kommer i slutet av april.

Den som ålägger lärare och rektorer fler uppgifter just nu eller den som kommer med hård kritik mot skolan just nu gör det mycket olägligt. Våra lärare och rektorer kämpar. Givetvis ska varken skolpolitiken upphöra eller kritiken tystna. Men det behövs också motbilder och positiva exempel för att våra fantastiska lärare ska orka genomföra allt det nya som vi vill.
Uppdaterat: Johannes Åman skriver dock en intressant, nyanserad kolumn om skoldebatten.