Vinst i välfärdsföretag viktigt - (V) är verklighetsfrånvänt

Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly bekänner färg gentemot välfärdsföretagarna och skattebetalarnas valfrihet på DN debatt idag. Han vill förbjuda vinst och visar att han har förstått varken företagandets villkor eller valfrihetens principer.

Stockholmscentern står upp för välfärdsföretagande och vill påskynda processen att staden tar på sig en roll av att vara beställare, med god uppföljning istället för att vara utförare av verksamheter. Med dagens utvecklingstakt kommer staden att vara utförare av förskoleverksamhet till år 2090. Med tanke på att brukarna i enskilda förskolor är mer nöjda än brukarna av kommunala förskolor – om än marginellt – är det märkligt att Lars Ohly vill göra människor missnöjda. Fast det handlar ju om ideologi. Centerpartiet menar att konkurrens är bra för motivation, effektivitet och idérikedom. En sund konkurrens sporrar utförarna.

Vinster i välfärdsföretagande är viktigt, som drivkraft för välfärdsentreprenörer att ta risken att etablera sig, som möjlighet för att investera i utrustning, lokaler och material, men också att ha en buffert inför kommande lönehöjningar, ev rehabilitering av personal, oförutsedda hyreshöjningar, minskat elevantal eller att ett barn i behov av särskilt stöd dyker upp, som kanske har behov av en assistent, har en språkstörning eller en funktionsnedsättning. Med en vinst i bagaget är det lättare att vara flexibel. Dessutom är det viktigt att de entreprenörer som driver företagen tar ut ersättning för sitt jobb. Företagande är inte ideellt.

Varför talar inte Lars Ohly om ett nollsummespel för byggföretag som staten anlitar i upphandlingar av att bygga en ny väg, en ny skola eller ett äldreboende? Det är lätt för mig att tro att vänstern är hårdare mot kvinnors företagande än mot det traditionellt manliga, som också redan nu är etablerat. Detta skulle innebära att det finns en lägre toleranströskel för vinst i kvinnors företag, än i mäns. Det är oacceptabelt. En annan tolkning är att Ohly inte förstår företagandets villkor. Företagande är inte någon ideell verksamhet, utan något man vill leva på. I trygghet. Men det är klart - har man ett vallöfte som vänstern om att utöka offentlig sektor måste man ju hitta jobben någonstans.

Kravet på icke-vinstdrivande välfärdsföretagare är världsfrånvänt och hånfullt. Vad spelar det för roll om det är riskkapitalbolag från andra länder? Ägandet sprids. Det är nyttigt med möten i konferenser med skolledare från andra länder, där man får influenser och metoder. Varför skulle export av förskoleverksamhet vara fulare än export av gröna energilösningar? Att klaga på vinst i välfärdsföretag är att dubbelbestraffa dessa företagare, menar jag.

Det måste finnas en balans i hur vi uttrycker oss kring verksamma välfärdsföretagare. Det måste finnas en balans i hur vi ser på skattemedel. Enskilda förskolor och fristående skolor utför en beställning åt kommunen.När kvaliteten uppnås, vilket skattebetalarnas val är ett kvitto på, ska inte staten lägga sig i hur pengarna uppnås. Jag vill se nöjda gamlingar, friskare patienter, trygga och kunskapstörstande förskolebarn, grundskolebarn som i högre utsträckning når målen för att de är trygga, glada och känner sig sedda, samt gymnasieelever som är framtidens arbetskraft på en global marknad. I vilken form är em bakåtsträvande diskussion - nu handlar det om innehållet där jag vill se entreprenöriellt lärande, nytt betygssystem med tidigare betyg, de nya konkretare kursplanerna ska implementeras, Centerpartiet vill införa Lex Sarah för att lärare ska bli skyldiga att anmäla missförhållanden. Sätt trycket på skolledarna inifrån istället från uppifrån! Sätt trycket på välfärdsföretagens prestationer underifrån i valfrihetens principer istället för uppifrån!

Givetvis ska det vara en god tillsyn av välfärdsföretagares verksamhet. Tillsynen ska ske på lika villkor med den som utförs för den kommunala verksamheten. Ett välfärdsföretag måste gå med vinst för att nästa år kunna måla om skolan, investera i bergvärme eller en ny biffmaskin som möjliggör egentillverkning av ekologiska biffar, istället för servering av halvfabrikat, som kan höja kvaliteten på verksamheten för brukarna.

Istället för att förfasas över att välfärdsföretagare går med vinst borde vi föra en debatt kring hur vi kan förändra kommunens roll till att i större utsträckning bli beställare istället för utförare, menar jag och Stockholmscentern.