Infrastruktur för civilsamhället

DN har idag en stärkande ledare om civilkurage och nånannanismen: Nånannan är du

Igår på Brommanätverket diskuterade vi bland annat hur Lex Sarah fungerar och skulle kunna fungera i tex skolan. Rätten till kvalitet i undervisning ska fungera oavsett anmälningsskyldighet från kollegor, men ibland blir både personal och rektor hemmablind och vill omedvetet skydda det egna genom att inte klaga uppåt i leden. Men det är inte okej med verksamhet som är lärarlös lektion efter annan. Det är inte okej där elever regerar. Det är inte okej att elever går lektion efter lektion utan att få några mål för området. Detta skulle, liksom i tex vården och äldrevården, vara en formaliserad typ av civilkurage.

Men DN:s ledare handlar mer om det frivilliga, det inre samvetet, ni vet när hjärtat börjar dunka lite hårdare och det ringer lite i tinningen som en varningsklocka att du bör vara på din vakt och möjligen agera i din närmiljö, sådana ingripande som vi aldrig kan lagstifta om. Att säga till någon som har ett oacceptabelt beteende som inkräktar på andras friheter i T-banan. Ja, you name it, så där en gång i veckan.

Det är viktigt att det finns en infrastruktur för civilsamhället att fungera i kommunen. Tex är klisterlappar om telefonnummer till FTIAB på återvinningsstationerna viktiga, så att den som lämnar förpackningar och upptäcker att en container är full kan ringa och meddela detta så att den töms å det snaraste. En tjänst som finns såväl vardag som helg. Två brukare kan göra mer och anmäla mer i rätt tid än vad en kommunal tillsynsman som åker runt till alla containrar skulle kunna göra.

På samma sätt skulle det vara möjligt att ringa kommunens trygghetsjour för att anmäla tex om ungdomar sitter inne på en förskolegård och dricker öl eller röker i en sandlåda. Om du inte själv känner för att säga till kan du ringa "felanmälan" och fältassistenter blev tillkallade. Detta har jag föreslagit på ett stadsdelsnämndsmöte. Detta skulle kunna ingå i en infrastruktur för civilsamhället. Inte för att tjalla på ungdomarna, utan för att säkra en trygg miljö och en ren miljö för förskolebarnen.

Det finns säkert fler förslag för en infrastruktur för civilsamhället. Det handlar inledningsvis om att identifiera problemen utifrån verkligheten och därefter fundera över mer formaliserade möjligheter till lösningar. Föreslå nedan i kommentarsfältet om du har någon idé, så kan den diskuteras vidare av mig och andra.