Kärleksdiskriminering snart slut

Kärleken är så vacker. Så stark. Den kommer liksom svepande som en storm, omöjlig att hejda. Det är en fantastisk känsla som inte alltid är okomplicerad. Många av oss väljer att bekräfta kärleken inför släkt och vänner, men också inför Gud. Man lovar varandra evig trohet och kärlek. Tills om några veckor har det funnits en första klassens och en andra klassens kärlek, nämligen den heterosexuella och den homosexuella. Om några veckor blir det förhoppningsvis möjligt med könsneutrala äktenskap när kyrkomötet samlas för att bifalla kyrkostyrelsens förslag. Då jämställs Franks och hans partners förlovning med Evas och hennes fästmans. Då blir det möjligt för Anna att fria till sin tjej. Jonnie och hans partner kan bli äkta makar. Vilken känsla av befrielse och människovärdighet det måste bli för alla de homosexuella och deras närstående som betraktats i tusentals år som paria eller andra gradens medborgare - på grund av den mest grundläggande och vackraste känslan som finns: Kärleken.

Jag vill dock gå steget längre. Jag vill jobba i kyrkomötet för att man inrättar en vigselbehörighet där präster får ansöka om vigselrätt som ger dem möjlighet att viga såväl samkönade som olikkönade par. Tack och lov att de biskopar som finns representerade i Läronämnden och närvarar vid kyrkomötet inte har rösträtt vid kyrkomötet. Bra synpunkt på Brännpunkt idag.