Vad löser staten i skolan?

Metta Fjelkner skriver på DN debatt idag. Den förespråkar förstatligande, som Björklund varit ute efter tidigare i Agenda. Dessutom genomsyras den av sosse-jante-lagen. LR har gjort en undersökning bland 3000 väljare. De har funnit att tre av fyra inte vill att fristående skolors ägare ska kunna göra vinst på sina skolor. "De folkpartistiska och vänsterpartistiska sympatisörerna tror i störst utsträckning på en positiv effekt på likvärdigheten om staten ökar sitt ansvarstagande....Lägst är andelen bland centerpartisterna" Tre av fyra folkpartister och moderater anser inte heller att friskoleägarna ska få bestämma över de eventuella vinster de gör.

Kommunaliseringen innebär ett stort ansvarstagande lokalt, såväl politiskt som ledarskapsmässigt. Det gick inte längre att skylla ifrån sig uppåt i leden. Närheten till besluten innebär behov av kunskap, lyhördhet och flexibilitet. På vilka sätt skulle likvärdigheten öka om staten styrde skolorna igen? Väldigt vilken tro på staten! Likformigheten skulle absolut öka. Men hur mycket av de senaste femton årens förändringar i svenska skolan beror också på ett förändrat betygssystem med högre krav, en förändrad samhällsstruktur där nyutbildade lärare hellre beger sig till storstaden än återvänder till landsbygden och ett förändrat elevunderlag? Kommunerna inser inte att man kanske borde lägga ned en kommunal skola eftersom det nu råder valfrihet och att den lokala företagaren driver en friskola. En bra skola är fylld med välutbildade, engagerade lärare som bedriver en meningsfull undervisning där eleverna får vara delaktiga, känner sig bekräftade och vet vilka mål de ska uppnå. Där rektor är närvarande och tar sitt ansvar för elevvård och arbetsgivaransvar. Innehållet måste fyllas av människor och att formen skulle spela någon roll dvs vem man är anställd av kan jag inte förstå. Vad ska staten lösa för problem mer än att skolorna slipper skriva lokala kursplaner? Göra mallar för IUP? Bestämma vilken kartbok som ska köpas in? Deportera lärare till skolor dit det är svårt att rekrytera?

För Centerpartiet är det här en mycket ideologisk fråga. Beslut ska fattas så nära skattebetalarna som möjligt. Vissa skolor väljs bort. Andra skolor väljs. Valet ligger hos skattebetalaren. Rektor har ett ansvar för sin verksamhet under ledning av kommunen.

Den andra delen är entreprenörskapet - möjligheten att förverkliga sin dröm! Varför ska skolföretag diskrimineras och tryckas ned? Om en eventuell vinst används till en ny investering eller julbonus till lärarna eller till en lön till ägaren - vad spelar det för roll? Vari ligger det fula i att tjäna pengar eller att skapa något själv? Hur mycket har inte företagaren gått in med i insats i engagemang, egen obetald tid och risktagande? Hur mycket har inte företaget genererat i sociala avgifter till staten? Och om det hade blivit en förlust - vem hade då sagt att man skulle gå in med pengar till företagaren? Ingen. Han/hon hade fått stå där med skammen gentemot föräldrar, elever, sin egen familj och kommunen. Så om något geni lyckas göra skattebetalarna, de anställda lärarna och sig själv nöjda kan företagaren väl få ta ut en bonus. Eller är vi så sossiga och jante-lagsmässiga 2009 i finanskrisen att vi inte unnar någon att lyckas eller att få en belöning? Är vi så avundsjuka att vi inte vill riskera att någon lyckas bättre än oss själva? Tål vi inte att se att människor brinner för sina drömmar och lägger ned idogt ideellt arbete för en vision? Friskoleentreprenörerna har fått alldeles för mycket oförtjänt kritik när de i själva verket gör samhället en tjänst.
Övriga som bloggar: Gerdau, Klotband, UNT Intressant: Skola, kommunalisering, centerpartiet