Mod krävs för nytt perspektiv

Perspektivet är fel. Det är upp-och-ned. Det satsas på arbetslösa istället för på jobb. Det satsas inte på preventivt, utan på medicin eller rehabilitering. I förra veckan utlovades 17 miljarder till kommunerna och landstingen, istället för sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag. Men vilka kompensationer får de fristående skolorna och de privata vårdcentralerna? Det senaste handlar om vårbudgeten där det hintas om att det ska satsas på Arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinsatser. Särskilt för unga. Eftersom det blir så många arbetslösa. Det känns som en repris från 90-talet. Men vem vill egentligen bli satt i söka-jobb-kurs där du mellan kl 9 och 14 ska spela anställningsintervju med jämnåriga arbetslösa eller en praktik istället för att av egen kraft få ett jobb? Vilken politik är det egentligen som skattebetalarna vill ska föras under krisen? När Alliansen tillträdde var det god ekonomi. Sedan kom finanskrisen. Hur vill skattebetalarna/väljarna att mynten i kistan ska fördelas och hur ska kartan ritas om? Qarlsson och Johansson skrev i torsdags i GP om ett krafttag mot ungdomsarbetslösheten. Linander säger det också idag: Vi måste våga ändra LAS. Det krävs mod och ett underifrånperspektiv för att våga tänka att inte några dubbelarbetande och -betalande personer ska försörja oss alla (företagarna), att vi ska sänka eller ta bort de skatter som hindrar personer att spara kapital till att investera i företag (statlig inkomstskatt), till att förändra decenniegamla, ingrodda lagar (LAS) och att göra satsningarna i början av kedjan. Det krävs ett centerparti som tar ledningen.