Förnyad välfärd utan högre skatt

I onsdags var jag på Stureplancenterns seminarium om förnyad välfärd. Johnny Munkhammar pratade. Jag kände mig verkligen försossad när han berättade om att man kan avreglera Försäkringskassan för konkurrens. Att man kan lita på individerna att teckna de försäkringar man vill. Givetvis ska det finnas någon form av socialbidrag i botten som det sista skyddsnätet. Men tänk om vi kunde sänka skatten till en sådan nivå att människor kände en större frihet, ett större ansvar för sina pengar och för sin arbetsinsats.

Ännu mer försossad kände jag mig då jag letade upp deklarationspappren för att ha dem på plats inför deklarationen. Har jag bara betalat 25 % i skatt? Blev liksom tacksam jämfört med då jag bodde i Botkyrka och betalade 10 % mer. Fick en rejäl tillsägelse av maken som började måla upp vad vi hade kunnat göra för pengarna. Men vi får ju så mycket: Förskola, vägar, lekpark, gatlyktor, trygghet i form av polis, studiebidrag. Dessutom kommer min egen lön från skattebetalare i en annan kommun, tänker jag. Flanking ställer en rättfärdigad fråga på sin blogg: Hur mycket ska du höja skatten på löntagarna, Mona Sahlin?

Äldrecheckar/äldresparande låter ju spännande och viktigt. Att man låter alla spara i sin egen form av äldredröm, istället för att vi alla pyttar in pengar till något som ändå upplevs som undermåligt och i brist av valfrihet. Givetvis måste det bli någon form av tidsgräns för när detta börjar ske. Jag menar; vi kan ju inte låta våra äldre som inte har något vidare sparande kastas ut på gatan. Samtidigt blir det inte alltid som vi drömt om och en vårdplats på ett hem med service 24-7 kostar pengar. Men det tål att klura på. Vi pratar om att de äldre måste få välja vilken maträtt de ska ha och kunna få en nubbe till sillen på midsommar. Men det är ju kosmetika, jämfört med den reform som skulle behövas. Det behövs ett värderingsskifte för visioner för äldrevården. Intressant: förnyad välfärd, centerpartiet, skatt