Civil lydnad lönar sig

Igår besökte vi det lokala anrika konditoriet Finess. Expediten hade glömt att ta betalt för en bakelse, vilket jag påpekade. När vi gick därifrån fick vi som tack en stor påse med goda frallor. Självklart var det med en känsla stolthet och hederlighet som jag promenerade hemåt med en god latte och en mumsig chokladbakelse i magen. Just känslan av att ha gjort rätt för sig är så skön. Men det kan också vara att hjälpa någon. Jag kallar det civil lydnad.

Jag minns en otrolig händelse fredagseftermiddag våren 2000. Jag hade varit inne på Vasagatan på Vi Unga-kansliet och jobbat med något. När jag kom ut hade min rosa bockstyrade cykel fått punktering. Jag skulle hinna till Lärarhögskolans bibliotek för att hämta något innan stängning och bestämde mig för att leda cykeln till Rålambshov. Då tvärnitade en taxi på Stadshusbron. "Hittar du till Utbildningsradion?" Jo adressen kände jag till. "Släng in cykeln så kör jag dig dit du ska innan fredagstrafiken startar." Det visade sig vara en taxichaufför som kom med bud från Borås. Jag visade honom vägen så att han slapp rusningen, han körde mig till LHS så jag hann låna boken, men därefter körde han mig till Bromma också. Som tack bjöd jag honom på kaffe och smörgås. Som tack fick jag en femtiolapp eftersom han ändå skulle ha stannat för att fika någonstans. Han fick reda på vägen söderut och där slutar historien, men projekt civil lydnad inleddes den sommaren.

En annan gång tänkte jag att mitt SL-månadskort som ju är opersonligt och gick ut den dagen kunde avvaras till någon som hade tänkt att stämpla sin remsa. Jag väntade några minuter och fick se en dam som fumlade med sin remsa. Jag gav henne SL-kortet och hon blev så glad att hon gav mig några blommor ur buketten hon plockat på sin kolonilott.

Projekt civil lydnad fortsätter livet ut.