Ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald

När jag var liten var jag ibland hos mina grannar. De hade köksfönstret mot mammas och pappas hemförsäljning. Riktigt fina dagar på våren kom det många kunder som ville handla pensé, petunia eller primula. Grannarna skojade ibland om att mamma och pappa blev rika när de hade många kunder. Ibland trodde jag i min barnsliga naivitet att de trodde att vi samlade pengar på hög. Vi som levde på fiskbullar och blodpudding. Festade till med lövbiff och pommes frites till födelsedagar. På lördagkvällen kunde det bli pannkaka med lite socker i. Eftersom perennaodling är säsongsbetonat fick mamma och pappa låna sparade pengar av mig och min bror i mars, när skatten skulle betalas i förväg till staten. Jag minns än i dag hur mamma och pappa bad att få tala med oss i vardagsrummet. Satte sig ned i de svarta plastsnurrfåtöljerna. Vi slet oss från teckenspråksprogrammet som visades på den svartvita TV:n. De frågade om de fick låna ett par tusen av de pengar vi fått av farfar och farmor, som de jobbat ihop i sin handelsträdgård. Hur mamma och pappa lovade med allvar och lite skam i blicken att betala tillbaka när de levererat sitt första lass. Hur min pappa som stolt perennodlare hatade att beskära träd under de kalla vintrarna på åttiotalet för att dryga ut kassan. Folkvagnsbussen med sommardäck slirade ned till samhället och han ställde upp sin stege mot äppleträd efter äppleträd. Balanserade med den långa sekatören. Kallpratade, tog en kopp kaffe ur den gulblåa termosen, tog betalt. Varenda krona redovisades. Hur min mammas politiska engagemang tog tid, men säkert gav en liten extra slant till hushållskassan.

Idag när jag talade med mamma tackade hon för att jag passat hemförsäljningen för någon helg sedan. Tyckte att jag sålt bra. Det hade säkert en utomstående också tyckt. Tusen kronor är mycket pengar. En tusenlapp, varav en femtedel är moms. 800 kr för de plantor som stacks förra hösten och har värmts upp och vattnats i vintras, planterats, ställts ut, vattnats, rensats, valts ut och vattnats, vattnats, vattnats, sålts. Nej, inte är det för att tjäna pengar mina föräldrar driver hemförsäljningen. Tack och lov säljer de perenner i parti också, så det är inte en helt ideell verksamhet. Och genom att träffa kunderna i hemförsäljningen förstår de ju sina partikunder, hittar argument och kan följa trender vad folk vill ha eller inte. Så egentligen sparar de ju pengar på marknadsundersökningar genom att möta kunder dagligen. Att folk är misstänksamma och missunnsamma mot företagare har de vant sig med för länge sedan. Det är bara att köra sitt race. Gör man bara något man tror på, på ett rakt och ärligt sätt så är det bara att köra så det ryker. Det har jag lärt mig av mina föräldrar. Själv har jag som nästa mål att få stockholmarnas förtroende att sitta i Sveriges riksdag. Jag vill ha ett öppet, grönt Sverige som bygger på företagande och mångfald.