Verkliga värden visar vägen

Ibland glömmer jag bort hur verkligheten ser ut utanför Bromma, utanför Stockholm och Sverige. Hur det finns människor som har upplevt att de inte får tala sitt modersmål. Fängslas, straffas. Hur människor råkar ut för tortyr för att de yttrat sig. Hur människor dödas för sin tro eller sin åsikt. Jag påminns av tidningar och när jag ser på Världens konflikter om Kurdistan. Då minns jag också några kvinnor som har sagt ifrån och markerat.

Leyla Zana, den kurdiska parlamentarikern, krävde i början av 1990-talet rättigheter för kurder och blev åtalad och dömd för det. När hon svor eden i turkiska parlamentet bar hon ett hårband med kurdiska flaggans färger och sa en av meningarna på kurdiska, vilket skapade uppror och raseri i parlamentet. En mening. En mening - jämfört med alla de ord och år som de kurdiska barnen hade fått lyssna till turkiska språket utan att förstå, utan att få yttra sig.

Rosa Parks, den amerikanska svarta arbetaren, vägrade 1955 att resa sig för en vit man på bussen. Detta var startskottet för de svartas kamp för lika rättigheter i USA.

Fantastiskt starka, beundransvärda människor som vågat stå upp för sina ideal och värden.