Maud-allergi versus Maud-tjack
Sanna Rayman skriver i dagens SvD en ledare om att Maud Olofsson framkallar politiska allergier. Länk till ledarsidan här. Artikeln tycks inte ligga uppe ännu. Hennes budskap är att kön kan spela roll i den Maud-hets som just nu förekommer. Självklart ska den som ger sig in i leken leken tåla, men hennes budskap är att borgerliga "Maud-allergiker" borde fundera mindre på ambassadörsprojekt, som jag menar ändå har en poäng, och mer på "listan över varför avskyr henne".
Rayman skrev också ett intressant, liknande inlägg igår på SvD:s ledarblogg. Det går ut på att Olofsson inte kan sitta barnvakt åt grabbarna som ska förhandla om Saabs framtid.
Ja, varför avskyr vänstern Maud? Kanske för att hon är så älskad av sitt parti. För att hon har stöd i alla distrikt? För att många av oss går på Maud-tjack och gillar hennes folkliga framtoning i de djupt ideologiska tankegångarna. För hennes obotliga tro på individen. Troligen kryper det i skinnet på vänsterfolk för att hon är rak, tydlig, ideologiskt förankrad och otroligt effektiv. För att hon så uppenbart blir en Sahlin övermäktig debattör. Hon är helt enkelt en kvinnlig motsvarighet till Olof Palme. Antingen älskar man honom och hans sätt och retorik, eller så blir man irriterad av att höra hans röst eller se hans nuna i TV.
Jag tror att all denna publicitet och kritik av Maud Olofsson är bra för partiet och för vår ledare. Det gör henne, Centerpartiet med alla dess valarbetare starkare, vilket vi har tillgodo i valrörelsen. Men självklart behövs det stöd i debatten och i media. Så tack för det Sanna Rayman.
Rayman skrev också ett intressant, liknande inlägg igår på SvD:s ledarblogg. Det går ut på att Olofsson inte kan sitta barnvakt åt grabbarna som ska förhandla om Saabs framtid.
Ja, varför avskyr vänstern Maud? Kanske för att hon är så älskad av sitt parti. För att hon har stöd i alla distrikt? För att många av oss går på Maud-tjack och gillar hennes folkliga framtoning i de djupt ideologiska tankegångarna. För hennes obotliga tro på individen. Troligen kryper det i skinnet på vänsterfolk för att hon är rak, tydlig, ideologiskt förankrad och otroligt effektiv. För att hon så uppenbart blir en Sahlin övermäktig debattör. Hon är helt enkelt en kvinnlig motsvarighet till Olof Palme. Antingen älskar man honom och hans sätt och retorik, eller så blir man irriterad av att höra hans röst eller se hans nuna i TV.
Jag tror att all denna publicitet och kritik av Maud Olofsson är bra för partiet och för vår ledare. Det gör henne, Centerpartiet med alla dess valarbetare starkare, vilket vi har tillgodo i valrörelsen. Men självklart behövs det stöd i debatten och i media. Så tack för det Sanna Rayman.
Etiketter: Centerpartiet, liberal, Maud Olofsson
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 07:19
10 Comments:
Hej igen, Helen. Det låter som om du har en bristande politisk inlevelseförmåga. Alla de saker du antar vara skäl för vänstern att ogilla centerledaren är liksom "bra saker". Och vem är emot det som är "bra"? Det vore mycket intressantare om du på fullaste allvar försökte dig på att se Maud Olofsson med vänsterglasögon. Varför skulle du göra det? Därför att du då, genom den ökade insikt det ger, skulle kunna vässa din kritik.
Hej Erik. Tack för tipsen. Jag har nog bristande politisk inlevelseförmåga, men jag ska öva den. Mvh/Helen
Men så är du ju så fruktansvärt centerpartistisk ... hm, så det blir inte lätt ...
;-)
Tack för komplimangen, käre vänsterpartist. De flesta centerpartister besitter en otrolig empati, tack vare vårt socialliberalism, så det lär nog fungera. Därmed inte sagt att jag ändrar inställning. Jag tror att ni menar att det är rika som tjänar på tex hustjänster, på andras bekostnad. Men båda vinner på frågan: Den som köper tjänsten vinner tid och får ett skickligt jobb utfört. Den som säljer tjänsten tjänar pengar, går kanske från arbetslöshet till jobb och känner sig meningsfull i form av att ha utfört en viktig uppgift.
Nu heter det ju inte hustjänster utan nära tjänster. För mig handlar det inte i första hand om att några rika skulle vinna på det. Det är snarare fråga om en urgammal herre-tjänare-relation. Edvard Unsgaard, för att ta ett aktuellt exempel, kunde mycket väl ha torkat upp det själv men skickade istället ett tjänstefolk att göra det. Jag tycker inte att en ska torka upp och en annan titta på. Den som står bredvid och ser detta utföras kan sedan berömma pigan hur mycket som helst; den stående ville faktiskt inte ha den arbetsuppgiften själv.
Socialliberalism har kanske bättre empati än nyliberalism. Men det var inte det jag syftade på. Här handlade det om att kunna se med motståndarens ögon. Och är man t ex fruktansvärt centerpartistisk (eller fruktansvärt något annat) då blir det svårare att byta synvinkel, man blir sin ideologis eller sin partikulturs fånge. Problemet som uppstår är att man inte kommer åt motståndaren, inte på riktigt. Och om motståndaren till äventyrs har den bättre åsikten då missar man det och hindras i sitt eget växande.
Maud kallar det hustjänster. Är ni i vänstern emot renhållningsarbete och lokalvård också?
Annie Johansson (c) beskrev skillnaden bra. Att tvätta fönster men inte laga fönster. Tvätta fönster kan man göra själv. Men om man städslar någon - kanske en ryska - att utföra den enkla uppgiften att tvätta fönstret då har man skaffat sig ett tjänstefolk. Det har inte med renhållning och lokalvård i största allmänhet att göra.
Den senare skillnaden är svår att förstå för en borgare. Ett exempel för att underlätta. Vid en flyttning fick vi hjälp av en flyttfirma. Vi var för få för att klara det själva. Kvar i köket stod en ensam liten pall. Jag och en flyttkille tvekade. Vem av oss skulle ta pallen? Ingen sa ett ord. Stämningen blev snabbt obehaglig. Om han burit ut pallen hade han förvandlats till min betjänt. Jag skyndade mig fram och högg den lätta möbeln. Det hade aldrig Edvard Unsgaard (m) gjort. Han hade bara stått och sett på när flyttkillen tog en barnpall.
Jag kan inte svara för Unsgaard.
Jag hör att du ser ned på tjänster och lågutbildade människor. Det kan inte jag göra.
Men, Helen, en vanlig metod: du anklagar mig för dina egna fel. Det är ju inte jag som satsar på lågstatusjobb, det är inte jag som återskapar herre-tjänare-relationer i arbetslivet. Utan det är ni på den borgerliga sidan som håller på med det. Jag har ett förslag. Lön till pigor och betjänter ska vara 100.000 kr i månaden. Då finns ingen risk att någon, vare sig du eller jag, ser ner på det.
Skicka en kommentar
<< Hem