Framtiden finns i tjänstesektorn
Stockholmscenterns distriktsstyrelse antog i veckan ett förslag till kommunalt handlingsprogram som läggs som huvudförslag på distriktets arbetsstämma på torsdag. Jag har haft förmånen att leda företagargruppen. En av våra utgångspunkter är att det finns en stor potential i företagandet, främst inom tjänstesektorn. En massa tjänster är ännu inte uppfunna. Tjänster som springer ur företags och konsumenters behov. Det borde finnas ett underlag för tex skoputsning. Tänk den företagare som ställer upp en skoputsarmaskin vid Brommaplans tunnelbanestation. Lämna in skor på morgonen och hämta dem nyputsade och blanka på eftermiddagen. Ett proffs fixar saken mot en peng.
Jag minns själv hur en av mammas och pappas kunder, Bertil i Östansjö, och jag uppfann en tjänst en aprilkväll för tjugofem år sedan. Mina föräldrar sålde perenna växter som han hämtade. Dåförtiden skickades en bunt med etiketter med lådan till varje art. Bertil fick alltså själv etikettera plantorna. En kväll när han skrivit under sin check och tog en kopp kaffe med mina föräldrar hemma vid köksbordet fick han något klurigt i blicken. För hans del ville han hem och ställa upp växterna på försäljningsborden så att kunderna nästa morgon kunde handla direkt. Han tog en pennstump och en pappersbit och räknade ut vad han tyckte det var värt att betala för att jag etiketterade växterna åt honom till nästa gång. Jag vill minnas att vi gjorde ett avtal om att jag skulle få ett per öre per planta. Några veckor senare låg jag böjd över växterna en vardagskväll innan middagen. 65 kr i reda pengar satt fint. Tjänat sina egna pengar som ung tonåring kändes tjusigt. Visst fick jag ligga på knä och kröka rygg, men jag tog inte skada, utan kände mig stolt över att ha uträttat något.
Jag minns själv hur en av mammas och pappas kunder, Bertil i Östansjö, och jag uppfann en tjänst en aprilkväll för tjugofem år sedan. Mina föräldrar sålde perenna växter som han hämtade. Dåförtiden skickades en bunt med etiketter med lådan till varje art. Bertil fick alltså själv etikettera plantorna. En kväll när han skrivit under sin check och tog en kopp kaffe med mina föräldrar hemma vid köksbordet fick han något klurigt i blicken. För hans del ville han hem och ställa upp växterna på försäljningsborden så att kunderna nästa morgon kunde handla direkt. Han tog en pennstump och en pappersbit och räknade ut vad han tyckte det var värt att betala för att jag etiketterade växterna åt honom till nästa gång. Jag vill minnas att vi gjorde ett avtal om att jag skulle få ett per öre per planta. Några veckor senare låg jag böjd över växterna en vardagskväll innan middagen. 65 kr i reda pengar satt fint. Tjänat sina egna pengar som ung tonåring kändes tjusigt. Visst fick jag ligga på knä och kröka rygg, men jag tog inte skada, utan kände mig stolt över att ha uträttat något.
Etiketter: arbetslinjen, tjänstesektorn

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem