Frihetsstaty av Fadime bra förslag

Fadime Sahindal från Uppsala dog för frihetens skull för drygt åtta år sedan. Strindbergs Fröken Julie i i pjäsen med samma namn begår självmord för hederns skull varje gång någon läser det 120 år gamla verket och varje gång det uppförs på en scen. Skillnaden mellan skamkulturen och skuldkulturen beskriver etnologen Annick Sjögren bra i sin bok "Här går gränsen: om integritet och kulturella mönster i Sverige och Medelhavsområdet".

I den första kulturen tar gruppen ansvar för individens felsteg. Varje individ påverkar helheten. Gruppen ses som en lekamen där en sjuk kroppsdel amputeras. I skuldkulturen lär sig individen tidigt känna skuld och tar ansvar för sina egna handlingar. Att lära om kan vara svårt för en vuxen nyanländ. Barnen har det lättare, då de i skolan får stå upp för sina egna handlingar och ta eget ansvar. Varken mord eller självmord för kärlekens eller frihetens skull ska behövas i Sverige 2010.

I dagens SvD resonerar Sanna Rayman kring ett förslag som nu diskuteras i Uppsala. Det handlar om att förära Fadime Sahindal med en staty. Riksdagsledamot Amineh Kakabaveh har föreslagit det, men lokale centerpartisten Mats Jonsson motsäger sig detta. Jag har inte lyssnat på inslaget i Sveriges radio, men läser i Raymans ledare att Jonsson i nämnda radioinslag menar "att risken kan vara att statyn uppfattas som ett "monument mot dem" - det vill säga Uppsalas kurder".

Vänta nu, Jonsson. En staty man uppför måste representera något man kämpar FÖR. Centerpartiet och Mats Jonsson strävar efter alla människors lika värde, rättigheter och skyldigheter. Vi vill att alla individer ska ha frihet och kunna växa med sina drömmar, sin drivkraft och sitt ansvarstagande för sig och andra. En frihetsstaty kan stärka alla flickor och pojkar som strävar efter individens frihet. Centerpartiet kan inte väja för det svåra, utan måste stå på frihetens, företagsamhetens och individens sida.

Visst har Jonsson en poäng i att mörka krafter kidnappar mordet av Sahindal för att kunna säga att vi har dålig integration och att invandrare inte passar in. Men då har vi ju givit upp drömmen om ett samhälle i mångfald där olika erfarenheter och kompetenser berikar varandra.

Säkerligen brusade adliga upp då de passerade Strindbergsstatyn i Tegnérlunden. Författaren som skildrade verkligheten, provocerade, kritiserade och ifrågasatte mönster, tro och traditioner. Jag kan själv känna tveksamhet till hans storhet då han ifrågasatte allt utom könsrollerna och i hemmet slog sin första fru och krossade hennes dröm om att bli skådespelerska. Men Strindberg stod upp för yttrandefriheten och i kulturens form satte han fingret på orättvisor.

I drömmen om frihet ruvar drömmen om att få forma sitt eget liv, få fatta sina egna beslut och stå för dem inför familj, släkt och vänner. Fadime Sahindal blev bara 21 år.

Det finns dock ett problem med Raymans analys. Hon benämner riksdagsledamot Kakabaveh som kurdiska som vill hedra en annan kurdiska. Hon skriver också om den kurdiska befolkningen i Uppsala. Aldrig benämner Rayman dessa som svenska. Det blir lite märkligt att i Sverige uppföra statyer som representerar andra länders frihetskamper. Att ställa upp en staty av Fadime måste handla om frihetskampen i Sverige.

Huruvida Fadime var svensk medborgare eller inte har jag inget svar på. Men hon kom till Sverige som sjuåring och hade gått i svensk skola, talade svenska och delade svenska värderingar. Hon var svensk-kurdiska eller svenska med kurdiskt ursprung. Riksdagsledamot Kakabaveh är alldeles bestämt svensk medborgare då villkoret för att ställa upp i riksdagsvalet är detta. Hon är alltså kurdsvenska eller svensk-kurd. Men inte bara kurd. Och det är klart att om vi benämner de svensk-kurdiska personer som i Uppsala och på andra orter lever i diaspora som "kurder" så kommer de alltid se sig som kurder och inget annat. Vi (läs: majoritetskulturen) målar in dem i ett hörn. I det hörnet är det lätt att stanna kvar, men desto svårare att ta sig ur.

Jag vill ha ett Sverige med mångfald. Där människor blir sedda som individer med unika kompetenser och inte som kollektiv. Där varje individ själv får forma sitt liv och sin dröm. Där vi alla har lika villkor från starten. Oavsett kön, ursprung, släkt eller geografisk härkomst. Det är för mig människors lika värde, rättigheter och skyldigheter.

Jag önskar er alla en glad påsk!
Rättelse: Fadime Sahindal föddes 1975 och dog 2002. Hon blev alltså 26 år.