Brudöverlämning - eller inte
Hovet har meddelat via informationschef Nina Eldh att kungen ska följa Kronprinsessan Victoria fram till altaret inför vigselakten den 19 juni. Det är en tradition för familjen, menar Kronprinsessan. Jag, Gunnar Wiktorsson och många andra har debatterat frågan. Ärkebiskopen meddelar dock att det inte är fattat något beslut i frågan. Samtal pågår.
Viktigt i detta, hävdar jag, är huruvida det står i styrdokumenten om hur det ska vara eller inte. Och det står inte något nämnt om hur den biten ska gå till.
Bröllopet kommer att sändas ut i världens eter och etsa sig fast på folks näthinnor livet ut som en händelse som svetsar oss samman som folk och nation. Vi får väl se hur det blir med brudöverlämning eller inte den 19 juni som blir en glädjens dag. Christoffer bloggar också.
Viktigt i detta, hävdar jag, är huruvida det står i styrdokumenten om hur det ska vara eller inte. Och det står inte något nämnt om hur den biten ska gå till.
Bröllopet kommer att sändas ut i världens eter och etsa sig fast på folks näthinnor livet ut som en händelse som svetsar oss samman som folk och nation. Vi får väl se hur det blir med brudöverlämning eller inte den 19 juni som blir en glädjens dag. Christoffer bloggar också.
Etiketter: kronprinsessan victoria, kronprinsessbröllop, victoria
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 20:54
9 Comments:
Trots högljudda protester från media har Kungen bestämt sig för att leda fram sin dotter till bröllopsaltaret.
Men vanliga människor vet:
Att både svensk och engelsk press är rasande över att kungen ska överlämna Viktoria till Daniel! Det är ett sexistiskt bröllop! Kultureliten och feministerna går upp i falsett! Det är ett sexistiskt bröllop! Och plötsligt har de hittat ett nytt hatobjekt för en patriarkal kvinnosyn!
Du kan läsa mer om det här:
http://darenpagatan.blogspot.com/2010/05/skandal-kungen-ska-leda-fram-victoria.html
Ni som lägger ner energi på Sessans bröllop, alltså för eller emot överlämning bla, bla, snälla, skaffa er ett liv, typ - nu? Ju längre er cirkus pågår, desto löjligare framstår er millimeter-jag-vill-ha-lika-mycket-Cola-i-mitt-glas-rättvisa. Ni är urlöjliga. NI förlöjligar hela den republikanska kampen. Och en fråga: varför är alltid feminister så bittra och arga över allting? NI förkortar era liv, hehehe.
Doublecorona: Du som lägger ner energi på att lägga dig i en debatt som du tycker är onödig - vad säger det om ditt liv?
Brudöverlämning är inte bara en symbol för omyndighet. Det är också en helt sjuk fixering på bruden, som ska vara den som alla ser glida upp längst kyrkogången, medan brudgummen befinner sig utanför publikums synfält. Finns det inga andra medeltidstraditioner att plocka fram? Hänga ut blodiga lakan efter bröllpsnatten? Kyrktagning efter barnafödande?...
Tack för era kommentarer. Jag tycker att frågan handlar om Victorias vilja, som ni säkert har läst i mitt inlägg på Newsmill. Om inte reglerna säger något annat ska inte någon annan moralisera över eller försöka bestämma över henne. Det här handlar om att värna Victorias och Daniels vilja för min del. Självklart ska vi inte hänga ut blodiga lakan osv. Själv är jag rojalist, men det är inte meningen att förlöjliga någons kamp. Mvh Helen
Victorias vilja bör inte räknas eftersom detta är och förblir en statsangelägenhet, inte ett privatevenemang.
Sedan undrar jag över det här: "Bröllopet kommer att sändas ut i världens eter och etsa sig fast på folks näthinnor livet ut som en händelse som svetsar oss samman som folk och nation."
Helen, jag trodde att du var liberal. Den citerade meningen tyder snarare på konservativ och kollektivistisk ideologi. Att bli ihopsvetsad med "folk och nation" låter rätt hårt och det har jag ingen lust att bli. Hur bidrar det för övrigt till det växande som du annars talar dig så varm för?
Hej Erik. Men individen Victoria får ju synas i statsangelägenheten. Och så länge det inte står något i förordningarna om hur det ska gå till så måste hennes vilja vara av betydelse.
De flesta människor ingår i grupper där som man känner mer eller mindre samhörighet med. Jag ingår i gruppen "Sveriges folk" och där är denna statsangelägenhet, som du benämner den, en upplevelse som kommer att bli ett minne som vi som många av oss delar. Mvh /Helen
Jag har funderat på det där med att det inte står i kyrkans förordningar. Räcker det inte egentligen med att prästerna är emot överlämningen? Prästerna är väl de som bestämmer över ordningen i kyrkan? Och tronföljaren ska vara av den läran enligt författningen.
Sedan känns det där med sammansvetsning i ett folk fortfarande kollektivistiskt och antiliberalt. Men du kanske står för den gamla formuleringen i moderaternas partiprogram från 1980-talet, en liberal ideologi förenad med konservativa idéer?
Hej!
Det verkar vara andra som har behov av att etikettera mina ideologiska ställningstaganden. Jag är rojalist sedan barnsben. Det har kommit med modersmjölken. Med en moster som har arbetat inom slottsförvaltningen, med en mor och far som möttes vid Tullgarns slott, med ett kungaparsbesök i Vingåker 1979 eller 1980 som sjåsades upp så att skolbarnen skulle stå på rad och sjunga. Jag kan inte hjälpa att jag blir rörd då jag bevittnar kungaparet i kortege på samma sätt som när OS-elden tänds eller en schlagervinnare får reda på sin seger. Att jag är rojalist har inget med ideologi att göra. Det är bara en stark känsla. Min ideologi? Jag tror på individen och dess förmåga att växa och ta ansvar för sig själv och andra. Jag tror på utveckling och tillväxt. I samklang med naturen. Jag tror på rättvisa. Att man ska kunna bli rik på hederligt arbete. Att arbete är något vi måste skapa och inte något vi bara får. Att vi hjälper dem som är som mest utsatta med krafttag - missbrukande och hemlösa. Mvh /Helen
Men, Helen du använde ett klart politiskt/ideologiskt argument, nämligen: "... en händelse som svetsar oss samman som folk och nation." Det är konservatismens ideologiska uttryckssätt i denna fråga.
Är det så konstigt då om jag inte förstod att din rojalism endast är en barnatro? Sedan är det ju en annan sak att du inte nödvändigtvis behöver omvandla alla dina känslor till politik. Tvärtom kan det finnas skäl att vara kritisk mot känslorna, inte minst dem man fått som barn.
Skicka en kommentar
<< Hem