Politiker skapar inte jobb
Jag har sett att sossarna kampanjar för fullt nu med internetreklam. De menar att de varit för tillväxt sedan 1889. (Tillväxt av partiet då kanske...) Undrar om du vill ha ett rikare liv och tänker berätta hur de ska skapa jobben.
Just det, hur sossarna ska skapa jobben. De nämner inte hur de vill skapa jobb för fackombud och i rörelsen, utan det som åsyftas är såklart att man vill investera i och bygga ut den offentliga sektorn. Och där är skiljelinjen mellan de två olika jobblinjerna, som inte är dragna parallellt utan åt varsitt håll. Vänstertrion vill göra investeringar i och satsningar på just den offentliga sektorn, vilket kommer att innebära skattehöjningar. I en youtube-film på sossarnas hemsida ser jag de fyra företrädarna för vänsterfalangen där den yngsta övertygad säger att de nya jobben finns i offentlig sektor. Så var det med den företagssatsningen.
Visst är det viktiga jobb i välfärdssektorn. Lärare, hemtjänstpersonal och sjuksköterskor sliter för andras framtid och hälsa. Men risken är att ju fler personer vi anställer i kommuner och landsting, desto längre från kärnverksamheten kommer vi. Då ska det in extrauppdrag och projekt och nya mål som inte har med kunskaper och hälsa alls att göra. Ju längre från kärnverksamheten man kommer desto sämre resultat. Och när vi sedan vaknar till och börjar skala av verksamhet blir folk arga för att det ska skäras ned. Naturligt nog eftersom personer blir uppsagda. Nej, kommunerna måste bli bättre beställare än att vara utförare.
De nya jobben finns i företagen. Det är inte några riktiga jobb som politiker skapar. Politiken kan ge mer eller mindre goda förutsättningar för företag att skapa jobb. De nya jobben skapas av människor som ser ett behov att fylla, en produkt eller tjänst som kan utveckla eller berika. De nya jobben tillför något. De nya jobben gör att ett företag tar ett steg vidare. För även när det investeras i infrastruktur är det ändå företagaren som står där med ansvaret att vinna en upphandling, att rekrytera lämpliga anställda, att skriva avtal, att leda och planera arbetet, att följa upp, att följa anställningsvillkor och rigida lagar. Staten, kommunen eller landstinget sätter bara upp en plan för vad som ska göras under vilken tid och under vilka kriterier. Sedan betalar staten fakturan och följer upp gentemot planen. Sedan är jobbet slut för företaget. Under tiden har säljavdelningen förhoppningsvis fått nya uppdrag. Men det kommer inte som en kalldusch från arbetsgivaren som kanske bytt politisk inriktning, effektiviserat verksamheten, fått minskat elev- eller patientunderlag eller har fått minskade intäkter i skattkistan.
Jag kan rekommendera Per Ankersjös välskrivna veckokrönika med anledning av sossarnas icketal om hur investeringssatsningarna ska finansieras.
Just det, hur sossarna ska skapa jobben. De nämner inte hur de vill skapa jobb för fackombud och i rörelsen, utan det som åsyftas är såklart att man vill investera i och bygga ut den offentliga sektorn. Och där är skiljelinjen mellan de två olika jobblinjerna, som inte är dragna parallellt utan åt varsitt håll. Vänstertrion vill göra investeringar i och satsningar på just den offentliga sektorn, vilket kommer att innebära skattehöjningar. I en youtube-film på sossarnas hemsida ser jag de fyra företrädarna för vänsterfalangen där den yngsta övertygad säger att de nya jobben finns i offentlig sektor. Så var det med den företagssatsningen.
Visst är det viktiga jobb i välfärdssektorn. Lärare, hemtjänstpersonal och sjuksköterskor sliter för andras framtid och hälsa. Men risken är att ju fler personer vi anställer i kommuner och landsting, desto längre från kärnverksamheten kommer vi. Då ska det in extrauppdrag och projekt och nya mål som inte har med kunskaper och hälsa alls att göra. Ju längre från kärnverksamheten man kommer desto sämre resultat. Och när vi sedan vaknar till och börjar skala av verksamhet blir folk arga för att det ska skäras ned. Naturligt nog eftersom personer blir uppsagda. Nej, kommunerna måste bli bättre beställare än att vara utförare.
De nya jobben finns i företagen. Det är inte några riktiga jobb som politiker skapar. Politiken kan ge mer eller mindre goda förutsättningar för företag att skapa jobb. De nya jobben skapas av människor som ser ett behov att fylla, en produkt eller tjänst som kan utveckla eller berika. De nya jobben tillför något. De nya jobben gör att ett företag tar ett steg vidare. För även när det investeras i infrastruktur är det ändå företagaren som står där med ansvaret att vinna en upphandling, att rekrytera lämpliga anställda, att skriva avtal, att leda och planera arbetet, att följa upp, att följa anställningsvillkor och rigida lagar. Staten, kommunen eller landstinget sätter bara upp en plan för vad som ska göras under vilken tid och under vilka kriterier. Sedan betalar staten fakturan och följer upp gentemot planen. Sedan är jobbet slut för företaget. Under tiden har säljavdelningen förhoppningsvis fått nya uppdrag. Men det kommer inte som en kalldusch från arbetsgivaren som kanske bytt politisk inriktning, effektiviserat verksamheten, fått minskat elev- eller patientunderlag eller har fått minskade intäkter i skattkistan.
Jag kan rekommendera Per Ankersjös välskrivna veckokrönika med anledning av sossarnas icketal om hur investeringssatsningarna ska finansieras.
Etiketter: företag, jobblinjen, socialdemokraterna, välfärd
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 14:47
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem