Stöd för lägre ingångslön

Ungdomars möjlighet att skaffa sig ett jobb är aktuell och viktig i vardagen för många familjer. Idag publicerade DN en opinionsundersökning man låtit göra bland tusen svenskar: Många unga positiva till låga ingångslöner. Sex av tio svenskar är positiva till lägre ingångslön. Längtan efter att ställa väckarklockan för att få gå upp och göra sig i ordning för att gå till ett jobb är större än prestigen i att få lika mycket betalt än någon som redan jobbat i några år. Känslan i magen om meningsfullhet i vardagen då man kliver in på arbetsplatsen är viktigare än tanken på några tusenlappar mer på kontot den tjugofemte. Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden måste bli lägre, har Centerpartiet kämpat för sedan valet 2006. Annie Lööf driver på i debatten.

Om sänkta ingångslöner skrev Lööf dåvarande Johansson redan 2009 på Newsmill. De sk avstampsjobben, som handlade om att varje individ som fullföljt en gymnasie-, högskole- eller universitetsexamen ska ha rätt att teckna ett lärlingskontrakt inom branschen till två tredjedelar av avtalsenlig lön, lanserades hösten 2009. Då IF Metall införde betalda praktikplatser, där ungdomar får 75 % av lönen delade Annie ut en uggla till facket för att uppmuntra initiativet och den fackliga flexibiliteten. Se Politikerbloggen.

Vi måste ha modet att reformera skrev Annie Lööf i SvD för någon vecka sedan. Det handlar om den tydliga politiska kompassen mot en reformerad arbetsrätt där Centerpartiet tar ställning för de som står utanför dvs funktionsnedsatta, unga och personer med utländsk bakgrund. Med större flexibilitet på arbetsmarknaden kan det bli lättare för företag att anställa och lättare att säga upp sig för att söka nytt.

Med förslaget att sänka ingångslöner generellt initierades också en debatt om att stå upp för de som står utanför arbetsmarknaden. Detta är solidaritet i sin innerligaste form. Där man måste dela med sig i prestige och lönesumma för att förstå att det är viktigare att ha ett jobb än att ha en hög lön. Självklart måste politiker kunna lägga sådana förslag utan att få fåniga argument i knäet om att sänka sin egen lön.

I Stockholm där ungdomsanställningar har funnits i några år resonerar man att dessa anställningar med cirka 12 000 kr i månadslön är bättre betalda än alternativet - försörjningsstöd. Det handlar inte om att folk ska "nöja sig med det", utan om ett sätt för det offentliga att sträcka ut en hand så att de långtidsarbetslösa ungdomarna får möjlighet till referenser, praktik och erfarenheter samt en meningsfull vardag, som en start för sitt yrkesliv. 30 % har enligt Arbetsmarknadsförvaltningen fortsatt med anställning inom staden och andra har gått åt andra håll.

Ungas möjlighet att skapa sig en framtid bygger på möjligheten att skaffa sig ett jobb. Där är initiativförmågan och handlingskraften hos den enskilde av stor vikt. Entreprenörskapet och företagsamheten kan vara en väg in i värmen. Tack vare entreprenörskap i alla gymnasieprogram och det entreprenöriella lärandet som en röd tråd i hela utbildningen ska företagandet bland unga öka.

En fullföljd gymnasieutbildning är en viktig förutsättning för framgångsrik framtid. Att Alliansen har möjliggjort tre utbildningsvägar är ett sätt att individualisera gymnasieskolan.

För att unga ska kunna skaffa jobb krävs företagare som tar risker och anställer oprövade kort. Detta risktagande kräver incitament som den halverade arbetsgivaravgiften för unga, men även möjligheter till tex lägre kostnader i övrigt som en lägre ingångslön, är. Många fler insatser krävs säkert, men samtidigt behövs en debatt där vi också stärker de unga i tron om att kunna skaffa sig jobb. Det är inte det offentligas ansvar att förse unga med jobb, utan att skapa förutsättningar för de unga individerna om att skaffa sig ett jobb eller starta ett företag. Lite empowerment, helt enkelt.