Stora framsteg inom återvinning på tjugo år

Jag nämnde häromdagen här på bloggen att en av mina första insändare berörde återvinning. När jag städade hittade jag den som ett urklipp ur Katrineholms-Kuriren. Jag tror att året var 1990, då Vi Unga-klubben hade en studiecirkel i vardagsmiljö och i och med detta gjorde ett studiebesök på soptippen i Vingåker, där jag bodde.

Detta var före den organisering av fraktioner som idag finns på alla återvinningscentraler. Där hade man inte heller något samarbete med återbruksföretag, som man har tex här i Bromma på Linta ÅVC. Detta var också före regeringen hade infört det sk producentansvaret 1994, vilket vilar på FTI AB.

Enligt Avfall Sverige slängde vi 457 kg hushållssopor per person år 2011. Endast en tredjedel materialåtervanns. 51 % energiåtervanns, nästan 15 % gick till biologisk återvinning och bara 0,9 % deponerades, vilket var en minskning med 9 % jämfört med 2010, vilket är ett gott betyg till kommunerna! Infrastrukturen för källsortering måste vara god. Det ska vara lätt och lönsamt att återvinna. Miljötekniken kan utveckla nya fraktioner för återvinning. Nästa steg är väl lump dvs trasiga kläder och tyger. Nåväl, här följer insändaren som har drygt tjugo år på nacken. Varning för domedagskänsla på slutet...

Sopberget vid Vik
När vi öppnar bildörren möter oss ett dussintal ivriga fågelkvitter. Den kvällsljumma vinden för med sig trolska dofter från de träd som under några decennier bevittnat människors eviga dumpande och andras bärsärkagång. Till vår förvåning står de grova grindarna på vid gavel. Klockan skrider mot slaget 20.00 och vi går över den fina sanden in genom grindarna och uppför sluttningen mot massgraven.

Ju närmare vi kommer denna halvt sandbetäckta avfallshög känner vi dunster från stanken av resterna, tillverkade och förintade av människor. Tar ett kliv över en benknota och ett par klädtrasor. Här ser vi sanningen i vitögat - Vingåkers baksida; eller soptippen i Vik! Soporna ligger i drivor och många sopor blir det.

Var och en av oss åstadkommer cirka 270 kg sopor per år. Sammanlagt blir det 1,7 miljoner ton. Sedan tillkommer företagens avfall som uppgår till mellan 3,5 och 5,5 miljoner ton per år. Många av dessa ton tror vi är onödiga. Sönderslitna tidningar och papper fladdrar omkring. Papper som kunde ligga i pappersåtervinningen!

Aluminiumburkar och glasflaskor ligger utspridda och påminner om människans slapphet och resursslöseri. Till och med hela flaskor från systembolaget har folk inte orkat sortera ut. Kläder som kunde skänkas till u-länder skymtar fram under en hög sot. Ett antal udda men hela pianostolar ligger omkullvräkta på det fina dammet som silar in i skorna. Kanske är de borta redan imorgon bitti eftersom någon förbarmar sig över dem?

I en kartong ligger ett sjuttiotal sönderfrätta batterier. Batterier som innehåller bla kadmium och kvicksilver. Dessa är två av våra värsta miljögifter.

Tre ton kvicksilver och 18 ton kadmium hamnar varje år i naturen pga batterier. I morgon kommer dessa miljösabotörer (batterierna) att begravas och glömmas, men den verkliga brottslingen mot miljön - människan - som uppfunnit de flesta miljöfiender kommer att leva kvar. Frågan är bara hur länge.

Tills hon drunknar i sopbergen? Eller till den dag alla skogar är skövlade och vattnet sjukt?

Vill vi verkligen se vårt släkte gå under och med oss de blommor och djur som får lida för vår välfärd? Vi måste visa att vi kan, vi vill och vi vågar göra någon för miljön tex handla miljövänligt! Eller varför inte främja sopsortering?

HELEN TÖRNQVIST (och 5 personer till), Vi Ungas miljöcirkel "Handla miljövänligt" i Vingåker