Cred för Vårdval Stockholm

Idag var jag på återbesök hos min hudläkare. Jag är välkommen tillbaka om ---- ett år! Helt fantastiskt, lät hennes besked. Jag vet att det finns omständigheter som gör att jag inte fått exakt rätt behandling förut, men på något sätt gör valfriheten (vårdval Stockholm) en ansvarig för sina egna val och handlingar. Jag kan inte skylla på läkekonsten, utan kan liksom söka mig vidare tills jag hittar någon som kan hjälpa mig på rätt sätt. Då förstår jag vad Gustav Andersson menar med att läkarbesöken ökade till en början av vårdval Stockholm, men förväntas bli färre på sikt, då folk får adekvat hjälp. Jag är fortfarande i ett positivt chocktillstånd.

Nya råd och rön för atopikern

Jag har atopiska eksem sedan barnsben. Går att leva med. Med tanke på att jag aldrig i mitt liv varken haft huvudvärk eller lagat någon tand ska jag inte klaga. Min ex-hudläkare sa att vi alla har något slit att bära på, ett knä som krånglar osv. Jag håller eksemen i skick någorlunda under terminerna, men åker på stafylokock-infektioner i december och juni. Som ett brev på posten. Säkerligen stressrelaterat. Infektionerna botas med antibiotika och jag kan ju jobba som vanligt tack vare toleranta elever. Värsta infektionen var julen 2002. Jag kände inte igen symptomen, utan stack till Tenerife. På julaftonsnatten var ansiktet svullet, peppligt med små kratrar fyllda av var och det kliade enormt. Då jag uppsökte spansk läkare på natten blev jag föremål för allmän beskådan på sjukhuset då den spanska läkekonsten inte tycktes ha sett något liknande. Men jag fick god hjälp trots att jag inte behärskar mer spanska än "El pero esta bajo la mesa." Mellan infektionerna har jag blivit utsatt för diverse experiment - känns det som - som tex stark cortison på kinderna och genomskinlig plastfilm över. En kollega trodde jag hade varit i gatubråk. Solning med starka tabletter som gör att jag måste gå med solglasögon mitt i vintern. Mjällschampo i ansiktet. Och vanliga krämer och cortisonsalvor som gör att jag har frikort på Apoteket (tack för det, staten). För att ta hand om torrsprickor på händerna smörjer jag in Locobase Repair eller vaselin och tar på mig bomullsvantar mitt i sommaren. Vanlig sol i lagom mängder läker eksemen på kroppen, men ansiktet är ju som det är. Protopic-salvan har ju hjälpt fint två vintrar, men det känns läskigt att den är så stark! I måndags skrev min nuvarande läkare en remiss till en specialist på Sophiahemmet som jag fick komma till redan idag. Hon såg mitt allergitest från förra året och hon konstaterar att jag troligen är allergisk mot hudens egen jästsvamp, så nu blev det en ny typ av tabletter. Och nytt schampoo och två nya krämer att byta av de gamla med. Och kvalsterutredning. Spännande och äckligt att skicka iväg lite privat damm till ett laboratorium. Och projektet "byta vardagsrumssoffa" har äntligen inletts på riktigt. Inte ett decennium för tidigt. Kanske är det där jag skulle ha börjat?