Stärk Ryssland i Iran-konflikten

Väktarrådet som "granskat" valet i Iran menar att det var det hederligaste någonsin. "Sure" tänker typ alla. Det var nyss angivet att det var valfusk på femtio ställen. Det man säger är att man inte tror på demokratin. Men vi kan inte göra så mycket mer än att stödja, stötta och demonstrera fredligt. Väktarrådet som är religiöst är utsett av Ali Khamenei som sitter på livstid. I Guds namn ska man nu slå ned de demonstranter som trotsar Gud, dvs den högste ledaren. Cirkelresonemang alltså. Typ kristendomen under medeltiden. För iranska medborgarna är det en ond cirkel. Att Ryssland nu uttalat viss kritik mot det våld som förs mot demonstranterna föder optimism. Det kan vara bra för relationen mellan EU och Ryssland. Jag hoppas att UD i det tysta tar initiativ till att rycka i trådar som gör att en delegation med ledare som de iranska ledarna lyssnar på åker ned för att samtala. Det är verkligen balansgång på slak lina, med tanke på att vetskapen om Irans kärnvapen skrämmer oss alla. Iran vill bli den stormakt man en gång var. När blev man förolämpade så att man måste spänna musklerna så till den grad? Att utlysa ett nyval med bevakning från andra länder vore väl det bästa och det jag antar att oppositionen hoppas på. En sekularisering är det som behövs. En sådan kommer med handel och möten mellan människor och organisationer. En sådan här konflikt tenderar också att skada muslimer i stort. Det är så lätt att tänka att Khamenei och Ahmadinejad representerar islam i stort, vilket de ju inte gör. De har ingenting med de praktiserande muslimer att göra som bor och verkar här i Sverige.

Lundgren leder Mellanöstern-kommitté

Ett stort GRATTIS till Kerstin Lundgren som idag valts till ordförande för Europarådets Mellanöstern-kommitté. Det är bra att Centerpartiet tar ett större utrymme i de utrikespolitiska frågorna. I januari arrangerades en Mellanöstern-kurs. Då var Palestina-Israel-konflikten brännhet. Sedan kom EU-valet. Abir marknadsförde en europastrategi i form av ett sjustegsprogram för Irak. För några veckor sedan ägde så valet i Iran rum. Oppositionen hyste stora förhoppningar och då resultaten inte överensstämde med dem blev man besviken, arg och misstänksam. Demonstranterna var envisa. De fick stöd. Och regimen erkände visst valfusk. Det gav demonstranterna bränsle. Det härliga är att demonstranterna hela tiden rapporteras vara fredliga, men protesterande. Medan regimen avlossar skott och skickar ut motorcykelfarande poliser och soldater som slår ned upploppen. Och känner sig förolämpad när Obama säger att metoderna de använder är oacceptabla. Vi vet ju verkligen inte hur valresultatet egentligen blev. Alltså om man hade räknat en person-en röst. För nu spelar valresultatet inte någon roll. Regimen framstår som en fuskare, en icke-demokratisk dålig förlorare som fuskat till sig vinsten, trots att det kanske egentligen var så att man fick flest röster. Det blir svårt för en diktator att inse att det faktum att man saknar demonstrationsrätt, har censur och varken yttrande- eller pressfrihet skapar misstro, brist på tillit och likgiltighet. Nu känner inte jag till Europarådets kommittéers exakta uppgifter, men nog blir det viktigt för Lundgren att hitta ingångar till samarbete, visa på styrkor i regionen och försöka utveckla handelsmöjligheter. På samma sätt kan parlamentariska studieresor, storstadsprojekt i sekulariseringssyfte och studentutbyten vara av intresse. I Sverige har vi demonstrationsrätt. Men nog är det väl viktigt att vi tar hand om den på ett fredligt sätt? När det gäller Iran har jag faktiskt inte tidigare känt anledning att blogga. Demiroks inlägg engagerade mig. Bengtsson och Al-Sahlani skrev tidigt i konflikten och har även stöttat processen på Facebook, vilket ju är väldigt bra.