Stärk Ryssland i Iran-konflikten

Väktarrådet som "granskat" valet i Iran menar att det var det hederligaste någonsin. "Sure" tänker typ alla. Det var nyss angivet att det var valfusk på femtio ställen. Det man säger är att man inte tror på demokratin. Men vi kan inte göra så mycket mer än att stödja, stötta och demonstrera fredligt. Väktarrådet som är religiöst är utsett av Ali Khamenei som sitter på livstid. I Guds namn ska man nu slå ned de demonstranter som trotsar Gud, dvs den högste ledaren. Cirkelresonemang alltså. Typ kristendomen under medeltiden. För iranska medborgarna är det en ond cirkel. Att Ryssland nu uttalat viss kritik mot det våld som förs mot demonstranterna föder optimism. Det kan vara bra för relationen mellan EU och Ryssland. Jag hoppas att UD i det tysta tar initiativ till att rycka i trådar som gör att en delegation med ledare som de iranska ledarna lyssnar på åker ned för att samtala. Det är verkligen balansgång på slak lina, med tanke på att vetskapen om Irans kärnvapen skrämmer oss alla. Iran vill bli den stormakt man en gång var. När blev man förolämpade så att man måste spänna musklerna så till den grad? Att utlysa ett nyval med bevakning från andra länder vore väl det bästa och det jag antar att oppositionen hoppas på. En sekularisering är det som behövs. En sådan kommer med handel och möten mellan människor och organisationer. En sådan här konflikt tenderar också att skada muslimer i stort. Det är så lätt att tänka att Khamenei och Ahmadinejad representerar islam i stort, vilket de ju inte gör. De har ingenting med de praktiserande muslimer att göra som bor och verkar här i Sverige.

Lundgren leder Mellanöstern-kommitté

Ett stort GRATTIS till Kerstin Lundgren som idag valts till ordförande för Europarådets Mellanöstern-kommitté. Det är bra att Centerpartiet tar ett större utrymme i de utrikespolitiska frågorna. I januari arrangerades en Mellanöstern-kurs. Då var Palestina-Israel-konflikten brännhet. Sedan kom EU-valet. Abir marknadsförde en europastrategi i form av ett sjustegsprogram för Irak. För några veckor sedan ägde så valet i Iran rum. Oppositionen hyste stora förhoppningar och då resultaten inte överensstämde med dem blev man besviken, arg och misstänksam. Demonstranterna var envisa. De fick stöd. Och regimen erkände visst valfusk. Det gav demonstranterna bränsle. Det härliga är att demonstranterna hela tiden rapporteras vara fredliga, men protesterande. Medan regimen avlossar skott och skickar ut motorcykelfarande poliser och soldater som slår ned upploppen. Och känner sig förolämpad när Obama säger att metoderna de använder är oacceptabla. Vi vet ju verkligen inte hur valresultatet egentligen blev. Alltså om man hade räknat en person-en röst. För nu spelar valresultatet inte någon roll. Regimen framstår som en fuskare, en icke-demokratisk dålig förlorare som fuskat till sig vinsten, trots att det kanske egentligen var så att man fick flest röster. Det blir svårt för en diktator att inse att det faktum att man saknar demonstrationsrätt, har censur och varken yttrande- eller pressfrihet skapar misstro, brist på tillit och likgiltighet. Nu känner inte jag till Europarådets kommittéers exakta uppgifter, men nog blir det viktigt för Lundgren att hitta ingångar till samarbete, visa på styrkor i regionen och försöka utveckla handelsmöjligheter. På samma sätt kan parlamentariska studieresor, storstadsprojekt i sekulariseringssyfte och studentutbyten vara av intresse. I Sverige har vi demonstrationsrätt. Men nog är det väl viktigt att vi tar hand om den på ett fredligt sätt? När det gäller Iran har jag faktiskt inte tidigare känt anledning att blogga. Demiroks inlägg engagerade mig. Bengtsson och Al-Sahlani skrev tidigt i konflikten och har även stöttat processen på Facebook, vilket ju är väldigt bra.

Abir möter Nuri Al-Maliki

Det Abir Al-Sahlani säger går rakt in i hjärtan på människor. Folk kommer fram och säger att de ska kryssa henne, trots att de inte är centerpartister. De har sett henne i tidningen och hört henne på gymnasieskolor runtom i landet. Hon jobbar för EU som den goda stormakten. Det är de stora frågorna som EU ska jobba med: Klimatet, freden, öppenheten, integriteten. Det håller väljare med om. Och Abir tar sin roll på allvar. Hon har redan skrivit en europeisk strategi för Irak. Den ska hon imorgon - två veckor innan valet äger rum! - diskutera med Iraks premiärminister Nuri Al-Maliki i Bagdad. Detta i direktsändning i flera arabisktalande kanaler. Då är man kunnig och säker på sin sak. Jag menar, tänk om inte strategin faller premiärministern på läppen... Men han verkar vara en klok man som vill sitt lands bästa. Tänk - Abir kanske kan göra mer nytta för Iraks kvinnor och en liberalisering av Irak genom att jobba genom EU än hon kunde göra medan hon var verksam i Irak. Idag presenteras Abir i Sydsvenska Dagbladet. Politikerbloggen skriver om mötet med premiärministern. Per, Johan, Annie bloggar också.

Mellanösterns möjligheter

Jag har varit på Centerpartiets mycket intressanta kurs om Mellanöstern i ett dygn. Det handlade verkligen inte bara om Gaza-Israel. Mellanöstern utgörs av 22 länder. Arrangörerna visade med hjälp av föreläsarna på utvecklingspotentialen och möjligheterna, vilket känns mycket lösningsfokuserat. Det är ur styrkorna vi kan nå nya mål. Istället för att måla upp nattsvarta bilder som gör oss förfärade. En slutsats som jag drog är att Sverige har mycket att vinna på att initiera samarbeten med Mellanöstern. Kvinnor är i majoritet att starta företag i Gulfen. Det finns också en spännande finansieringsform i egenskap av islamisk finansiering. Det låter jättemärkligt. Islamisk finansiering. Men det innebär: Delat ansvars- och risktagande och räntefria lån– pengar i sig skall inte generera inkomster utan du skall aktivt se till att dina pengar skapar jobb och mervärde för dig själv, dina partners och för samhället i stort. Fint! Vilken bra idé. Att den som har mycket pengar delar med sig till goda initiativ. London är på. Tyvärr är Sveriges muslimer bara 3 % till antalet, vilket innebär att tanken kanske inte slår igenom här än på länge. Men varför inte starta ett projekt där vi får lära mer om formen för att se hur denna typ av ekonomisk finansiering kan passa in i vår kultur och i vårt tänkande. Dvs någon form av kunskapsöverföring (läs: biståndsprojekt) där Sverige under finanskrisen lär av Mellanöstern. Kanske kan en vinna-vinna-situation uppstå, dvs att vi har något att bidra med vad gäller demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Om någon är intresserad. Annars kanske det kan bli en bieffekt för vår samarbetspartner då syftet är att vi ska lära oss något. Men det kanske är ett synsätt som är svårt att ta till sig? Nej, inte i Centerpartiet som är ett progressivt parti.