Pratade plugg på Pride

I eftermiddags var jag i Centerpartiets Pride-tält i Tantolunden. Jag blev utfrågad om Stockholmcenterns skolpolitik. Ett bra initiativ av Anna i skolnätverket som jag har som bollplank. Folk lyssnade mest fragmentariskt. En åhörare hade varit väldigt konfunderad över rubriken "liberal skola" som han mest förknippade ett annat parti med. Mannen presenterade sig senare i T-banan över min tunnbrödrulle och då fick jag förklara att jag inte ser någon konflikt i det hela då ju samarbetet fungerar mycket bra. Sedan ville han veta vad skolborgarrådet heter och ansåg att det behövs mer ordning och reda i skolan. Ramar och kramar, kontrade jag med och önskade en trevlig afton.

Mattias och Andreas = "centertanterna" hade mejkat och fixat sig i fem timmar...för typ fem bejublade minuter på scenen med solen som strålkastare. Bra reklam för Centerpartiet! Åsa Torstensson var också där och pratade med väljare. Lite valrörelsekänsla faktiskt!!

Pride på gång

Centerpartiet deltar som vanligt i Prideveckan. För mig blir det tredje året i rad med någon form av deltagande. 2006 gick jag i Pridetåget till Slussen, dit gravida magen orkade. 2007 promenerade jag med i hela tåget. I år ska jag in i tältet på området, nämligen imorgon då jag ska prata om en liberal skola. Kul! Hur som helst är hela festivalen en stor, viktig manifestation för människors lika rätt och värde, för individens frihet. Något som inte är självklart i alla länder, i alla familjer, för alla individer.

Försvarsministerns försvarstal

För några veckor sedan skrev jag att FRA-debatten borde ajourneras. Då tänkte jag att regeringen kanske behövde respit för att vila upp sig och reflektera över kritiken mot lagen. För att förhoppningsvis besinna sig och diskutera ihop sig om en lösning där man visar att man har förstått. Jag har tilltro till Maud Olofssons förståelse för alla de personer som lagt en röst på ett liberalt, öppet, integritetsvärnande parti. Debatten har fortsatt och mycket bra har kommit med den, så jag erkänner att jag hade fel. Framförallt det borgerliga nätverket mot FRA-lagen som Per Ankersjö är ordförande för. 221 FaceBook-medlemmar och säkerligen fler som har undertecknat på hemsidan. Men det som hände idag var att Sten Tolgfors försvarade lagen i SvD. Risken är alltså att det byggs upp en prestigesituation. Tolgfors talar i princip bara om tekniken, vilket i och för sig är informativt, men visar att han inte har lyssnat på kritiken. För den handlar om den ideologiska biten. Att möjligheten för en myndighet att kolla upp individer känns kränkande. Att man bygger upp en apparat som i världshistorien hade använts för ohyggliga ändamål. Att individerna inte längre känner sig fria. Det är som att gå tillbaka till tiden då alla fick telefonera via en växeltelefonist som kunde välja att tjuvlyssna. Människor talade kort och återhållsamt. Epost är idag ett sätt att kommunicera sina innersta tankar och värderingar. Det känns då konstigt att veta att någon ute på Lovön skulle kunna kolla upp mig om man ansåg att jag hade "direkt koppling till yttre hot mot landet". Och hur kan man undvika att misstänkliggöra personer med viss etnicitet? Jag tror att regeringen behöver ta sig en funderare igen.

Tidigare har följande personer skrivit om FRA: Oscar F, Johan Hedin, Ingrid Lundqvist, Stureplanscentern, Kungsholmscentern, mfl om FRA, Sten Tolgfors och integritet.

Återvinning av farligt avfall

Jag städade nyss städskåpet och insåg att mina eldsprutningskunskaper har falnat sedan 1998 då jag praktiserade konsten. Den nästan fulla flaskan med matolja tänkte jag först hälla i slasken, men insåg att det skapar problem i avloppsrören för bostadsrättsföreningen och Stockholm vatten. Jag gick in på stadens hemsida för att kolla sopsorteringstips. Tyvärr har miljöstationen för farligt avfall förflyttats från macken vid Brommarondellen. Ett tecken på för liten miljöbudget, tanke om att alla som vill återvinna har bil eller bara god marknadsekonomi för att macken vill ha platsen själv för uthyrning av kärror? Staden hänvisar i alla fall till Lintaverken, denna fantastiska miljöstation som invigdes förra året. Förslaget om uppförande av stationen var moderaternas här i stadsdelen. Men det krävs att jag har bil för att ta mig dit med mina gamla målarfärgsburkar, glödlampor mm. Eftersom jag är upptagen den kväll i augusti som mobila avfallsbilen kommer till Abrahamsberg blir det ett antal turer på cykel till Lintaverken. Bra för konditionen om inte annat! Förresten, då jag googlade på "Oljeseparering, Stockholm stad" blev ett ersättaryttrande av undertecknad i Utbildningsnämnden 13 mars 2008 första träff:

” Målet om minskade utsläpp av växthusgaser i Stockholms stad 2015 är viktigt för alla nämnder, inte minst Utbildningsnämnden, som tillsammans med SISAB bör agera föregångare och vara en förebild för stadens grund- och gymnasieskolor.
Skolan är en plats där unga lär för livet. Genom att lära sig miljömedvetenhet i ord och handling kan utsläppen av växthusgaser minska på sikt. Många skolor arbetar med källsortering, ekologisk mat, kompostering, bullerminskning, oljeseparering, energieffektivisering m.m.
Goda exempel inom området skall spridas för att fler skall se nyttan med och enkelheten i att fatta miljövänliga beslut. Här är Grön Flagg ett incitament.
Reviderade riktlinjer för resor är betydelsefullt, liksom arbetet med att byta ut fossilbränsledrivna bilar mot miljöbilar.
Utbildningsförvaltningen har också en roll att spela gentemot skolledare på träffar och konferenser. Möjlighet till pappersåtervinning i samband med möten är en enkel åtgärd.
Som landets huvudstad borde Stockholm ta på sig ledartröjan i klimatarbetet och sikta på framtiden genom att starta ett klimatgymnasium där hållbarheten är i fokus i alla ämnen”

Mulle Meck "äger" enligt Barnbarometern

Så är ett "fyradagarskollo" avslutat. Deltagarna var två vuxna, två sjuåringar och en mini. Diverse lekplatser har testats. För att förhöja stämningen och öka upplevelselusten, men också tillföra ytterligare en dimension införde jag en poängsättning av respektive lekplats. Alla deltagare över sex år fick sätta en rolighetspoäng från 1-10, där 10 var högst på skalan. Maxpoäng var alltså 40 poäng. Här kommer listan:

Mulle Meck-parken, Solna. 39 p

Kommentar från en deltagare: "Häftigt med temalekpark! Skyltarna är positiva också."

Kronobergsparken, Kungsholmen. 31 p

Kommentar från en deltagare: "Stora studs-snurr-gungan var jättekul!"

Rålambshovs parklek, Kungsholmen. 31 p

Kommentar från en vuxen: "Det fanns utmaningar även för äldre barn."

Båtsmanstorpet, Riksby, Bromma. 30 p

Kommentar från en deltagare: "Studsmattan är rolig!"

Dragonparken, Bromma. 30 p

Kommentar från en deltagare: "Vilken stor lekplats!"

Lindstigen, Bromma. 28 p

Kommentar från en deltagare: "Åka tunnel!" och "Lång rutschkana!"

Troligen kan jag inte dra slutsatsen att Solna och Kungsholmen vann över Bromma för att Centerpartiet är med i styrena för dessa två, men inte i Bromma... Men det är viktigt med grönytor och lekplatser för att storstadsbor ska se en möjlighet i att skaffa barn då de bor i lägenhet i stan. Enligt hörsägen är möjligheterna sämre i sossestyrda Göteborg. I Stockholm kollas plaskdammarnas värden varje morgon. Vattnet byts ut med jämna mellanrum. Om en papperskorg är full ringer någon och anmäler det och den töms om det är vardag. Som det ser ut nu används också stadsdelens pengar till just parkskötsel, istället för att täcka upp skolornas budgetar, vilket skedde under förra mandatperioden. Därav förklaringen att tex Bromma-skolorna får mindre pengar trots höjd skolpeng. Nu används ju pengarna till det som de är avsatta till.

Bromma är kontrasternas stadsdel

Bromma är verkligen kontrasternas stadsdel. Röda kolonistugor samsas bredvid höghus vid Gustav III:s väg.

Fina lekplatser i Stockholm

Jag har kusin med barn här på besök i dagarna fyra. Många lekplatser blir det. Och Stockholm är lekplatstätt! Göteborgarna är faktiskt imponerade. Så på söndag presenteras här Barnbarometern över diverse lekplatser och parklekar. Sedan är det ju inte direkt miljövänligt att leka direkt under Bromma flygplats inlandning och lyftning. Centerpartiet ville ju helst stoppa flygplatsen, framförallt med anledning av barnens hälsa. Jag lämnade in en skrivelse till Utbildningsnämnden.

För lite kunskap om hatbrott

Fy sjutton för hatbrott. TV4 sände nyss ett inslag om detta i 22-nyheterna. Att så mycket hat byggs upp inom individer är skrämmande. Vilken rädsla är hatet byggt på? Hur skulle hatet kunna förebyggas och förhindras? Alltför lite kunskap finns om detta fenomen bland politiker och pedagoger. I egenskap av lärare i svenska som andraspråk (som faktiskt för några år sedan blev heilad utanför T-banan), i egenskap av mamma och framför allt i egenskap av politiker vill jag veta mer om bakgrunden till dessa meningslösa gärningar. Så att de kan stoppas! Jag anar ju att det handlar om Boel Westerbergs teori i "Det är ju vi som är negern" där det beskrivs att fordons- och verkstadseleverna menar att de elever som gick treåriga teoretiska linjer såg ned på de praktiska eleverna i större utsträckning än de kränkte de nyanlända eleverna. Av den anledningen projicerade meckar-killarna sitt hat, sin ilska, sin utsatthet på invandrare som grupp. De teoretiska eleverna utgjorde någon form av majoritetskultur som alla jämförde sig med och som kunde utdöma värdet av de respektive linjernas status. Där N- och S-eleverna (som jag minns av studien) värderade de invandrade elevernas studier högre än de praktiska elevernas hantverk. Men människovärdet ligger ju inte i en utbildning, ett yrke, en ambition. Människovärdet ligger i att vi alla är unika individer, med våra egna viljor och nyfikenheter och drömmar. Jag vill veta mer om hatbrott!

Utgångspunkten är ideologisk

Jag har anmält mig till nätverket "Borgerligt nej till FRA-lagen ". Debattartikeln i DN intar en stark ideologisk hållning, vilket gör beslutet enkelt. Till syvende och sisdt, trots allt vad FRA-chef och ministrar säger, handlar det om känslan av frihet. Om lagen skulle träda i kraft tror jag att människors skapande och tankeverksamhet skulle begränsas och censureras, mer eller mindre medvetet. Det är livsfarligt för en demokrati. Men ordvalet "riva upp" lagen sticker mig lite i ögonen. Kanske för att orden sammanknippas med "riva upp sår", vilket jag förknippar med något negativt, som kräver att man sätter på ett plåster. Några plåster kan inte läka detta upprivna sår. Det måste bli en operation eller en amputering. Kanske ska jag se den önskade parlamentariska utredningen som en sådan.

Skyskrape-visionen lever

Påtal om tidigare inlägg om höghuset vid Brommaplan hade DN På Stan v 29 en artikel om Centerpartiets önskan att bygga skyskrapor i Stockholm. Jag tror att folk har insett att vi inte bara ropar högljutt om skyskrapor, utan menar allvar med behovet av en förnyelse av stadsbilden. Det gäller såväl i city, som i Bromma. Nätverket YIMBY (Yes In My BackYard) skriver om hela På Stan-bilagan och förklarar ett skrivfel som har smugit sig in. Jag minns debatten på höststämman 2005 då Stockholmscentern tog ett historiskt steg i riktningen att modernisera, våga förnya, inte bevara. Det är ju ganska självklart att varje generation måste få sätta sin prägel på staden. För vem vill leva i ett gigantiskt museum?

Flerspråkighet är en fördel i framtiden

Botkyrka kommun satsar på tvåspråkig undervisning. I USA gjorde Thomas&Collier i slutet av 90-talet omfattande studier om undervisning av elever med engelska som andraspråk. Sämst gick det för de elever som undervisades hela tiden på engelska och ibland togs ut för stöd på engelska (dvs där man enbart skulle assimileras och inte alls utvecklade modersmålet). Näst bäst gick det för modellen enligt Botkyrka dvs där en grupp spansktalande barn undervisades på spanska halva dagen, på engelska halva dagen. Bäst lyckades de elever som gick i klasser där hälften av klassen bestod av elever med engelska som modersmål och hälften med spanska som modersmål. Alla elever i den klassen undervisades dagligen i ämnena på båda språken. Föräldrarna till barnen med engelska som modersmål hade insett att det var en fördel med flerspråkighet, så de lät barnen lära sig ett nytt språk, vilket ledde till att barnen med engelska som andraspråk kände att deras modersmål fick status och var erkänt. Då nådde de skolframgång. Programmet var berikande för båda grupper. Man hade ett resurstänkande och såg en finess i den sociala interaktionen mellan eleverna. Med skolorganisationen i Stockholm där valfriheten och konkurrensen råder är det möjligt för rektorerna att starta sådana initiativ. Globaliseringen är här för att stanna. Då krävs språkkunskaper och flerspråkighet blir en fördel. Det inser stockholmsföräldrarna.

Jag försdår inte

Jag förstår inte hur sd kan få så hög procentsats i den senaste opinionsundersökningen. Det kan ju inte bero på partiledarens karisma. Det handlar troligen om missnöje, för gräver man djupare märker man att det inte är mycket som ska åstadkommas i partiet. Kollar deras hemsida. Ser ett ihopplock av olika partiers förslag, bla ska man återinföra folkhemmet. I stadgarna står det i §1: "Sverigedemokraternas syfte är att värna det svenska folkets och den svenska nationens bestånd." Där anges tonen. Man vill inte ens verka demokratiskt, utan gynnar bara svenskar, som definieras i ett frågor-svar-koncept om etnicitet: "Ett absolut minimikrav för att kunna betraktas som svensk anser vi dock vara att man av sig själv och merparten av andra svenskar betraktas som svensk och att man därtill accepterar grundläggande lagar och normer som vi har i vårt svenska samhälle." Själv anser jag att alla som bor i Sverige är svenskar, om de själva vill kalla sig så. Någon ser sig som syrian-svensk en annan som svensk-chilenare osv. Någon ser sig som svensk vid ett tillfälle och som rumän vid ett annat. Snacka om stigmatiserande politik med att bara stärka det svenska kulturarvet och "stoppa massinvandringen". I sd-ögon skulle alltså någon form av grå massa avgöra om en individ är svensk eller inte. Och den som inte är svensk är automatiskt syndabock. Jag läser vidare i principprogrammet från 2005: "Förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn, är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden." Jaha? Cirka 7 % av befolkningen har alltid varit homosexuell, även på de gamla grekernas tid. Och de utvecklade samhället rejält. Skulle krigen berott på homosex? Fattar ingenting. När jag sedan läser deras valmanifest inför valet 2006 tycker jag att punkterna främst handlar om att "slå vakt om", "återgå", "återinföra". Man ska införa assimileringspolitik som fanns på 70-talet. Men det är ju att lura sig själv. Det är någon form av nostalgisk, romantisk bild de har av Sverige, som de också kallar fäderneslandet. Jag blir ledsen att det finns människor som känner ett sådant utanförskap med mitt mångfaldens Sverige som jag möter dagligen. Där mångfalden är en styrka och en resurs. Där lösningen finns i problemet, där kommunikationen måste vässas för förståelse på flera plan. Jag tror absolut att sd:s män och kvinnor kan bidra med att bevara det svenska kulturarvet i hembygdsföreningar runt omkring i landet, men inte ska de in i riksdagen.

Bilder på Brommahöjden

Höghuset vid Brommaplan heter Brommahöjden. Här på bilder från olika vinklar, den översta från februari, därefter solnedgångens spegling i fasaden, närbild och sist den vackra vyn från min balkong.

Höghuset hajpar himmel och horisont

Härligt att Brommaplan får lite storstadskänsla. Att vi äntligen får ett höghus! Miljövänligt med tight boende. Femton våningar är väl inget att skryta med, men då man kommer på Kvarnbacksvägen anar man numera att ett centrum närmar sig i horisonten då himlen bryts av med ett höghus. Och visst har himlen blivit vackrare med ett höghus bakom lönnen. En afton skimrade fasaden i rosa i solnedgången. Jag anar den vackra utsikten över Mälaren för toppvåningen. Dilemmat att bygga på höjden är rädslan för åtgång av parkeringsplatser, som det är tufft med här ute. Jag har föreslagit till en representant i Stockholm Parkering: Bygg på några våningar på parkeringshuset på andra sidan Drottningholmsvägen, dvs vid Klädesvägen, så löses den frågan. Min utsikt är ändå räddad - tack vare mini-skyskrapan.

Edit: Bifogade bilder, men de syntes inte, så jag tog bort dem och hänvisar till bloggens huvud. :)

Turist i sin egen stad

Jag är turist i Stockholm tillsammans med en kompis från Skåne. Drottningholm och Fjäderholmarna. Idag blir det Gamla Stan. Det är en ren, snygg och vacker stad vi har. Härligt.

Flera flaggar med frihetens fana

Det är verkligen bra med två liberala partier är min slutsats. Att det finns två partier som flaggar för frihetens fana skärper oss båda, gentemot väljare och gentemot oss själva i den ideologiska grunden. Och dagens inlägg i DN förnyar ju nyfikenheten i FRA-debatten. Jag trodde nog att den skulle ta en paus nu, vilket min känsla var att själva debatten i sig hade behov av. Antingen blossar den väl upp igen, eller så är det folkpartister som har klubbat för ajournering. Jag hoppas på det senare. Per Ankersjös initiativ att bjuda in FRA-intresserade och -kunniga till en konferens inom ramen för Stockholmscentern känns i alla fall framåtsyftande och lyhört.

Viva la Vingåker

Vilken härlig dag! Sol, solregn, vattning, jasmindofter och asplövens spelande i vinden. En timmas förströelse i sandhögen med att sväva bort i barndomsminnen med sommarkompisen. Billig shopping på Factory Outlet i Vingåker - shiit vad stort det är nu! Med sko-outlet, tygaffär, fyndtält (istället för tiokronorslådan på Cityhallen) och själva klädoutleten. Snacka om arbetstillfällen för orten. Nu med café á la IKEA-stylish med god latte för 25 kronor. Sedan ett kärt återseende vid hotellet där Z fullkomligen kidnappade oss in på ett glas juice för att prata bröllopsminnen. Inte hennes och mina, utan mannens och min bröllopsfest som ägde rum där på gästgiveriet för tre år sedan. DET är min barndoms bygd, frihetssocknen - Vingåker. Och förresten, mamma hälsar...

Mina förslag till SJ

Sonen och jag har tagit tåget till Vingåker som är välsignat med tågstopp sedan några år tillbaka. (Ja, bygdens son Göran Persson var och invigde då.) Hursomhelst är sträckan för kort att kunna boka sittplats för. Vilket innebär att vi och många andra har stått hela färden på tåget i en och en halv timma ett antal gånger. Jag skulle gärna betala 50 kr för en sittplats, men det går inte att boka. Så nästa gång får jag väl boka biljett i god tid, till Karlstad, så löser sig sittplatserna.

För övrigt kan man på internet boka att sitta i kupé med djur, men för astmatikern blir det en chansning, för han/hon kan inte boka djurlös kupé. Så detta är mina förslag till SJ för att de ska kunna få mer nöjda kunder.

Tågresande med barnvagn är en helt annan historia och den är väl för min del snart ett avslutat kapitel, så den nämner jag inte här.

Miljöpartiet missar individfokus i förslag om studiehandledning

Miljöpartiets förslag om undervisning i engelska och matematik på modersmålet bygger på aktuell forskning (bra!), men är en försämring jämfört med idag. Alla barn med annat modersmål än svenska har idag enligt lagen rätt att få studiehandledning i ämnen på modersmålet: I Grundskoleförordningen står i kapitel 5: "Studiehandledning på modersmålet
2 § En elev skall få studiehandledning på sitt modersmål, om eleven behöver
det." Detta sker parallellt med eller utanför ordinarie lektioner. Ibland pratar studiehandledaren och eleven på svenska om ämnet, ibland på modersmålet. Ibland är studiehandledaren inne i klassen, ibland sitter han/hon och en eller flera elever i ett anslutande rum för att få stöttning. Det beror helt på situationen och de inblandade. Wetterstrand menar att elevunderlaget ska uppgå till minst fem personer, vilket gör att man ändå ser till kollektivet, tappar individfokuset. Sällan sker studiehandledning med fler än tre elever samtidigt, enligt min vetskap.

Centerpartiet ser också flerspråkighet som en stor tillgång. Centerpartiet beslutade på sin partistämma 2007 att vi vill "Att gränsen på fem elever slopas för modersmålsundervisning". Då ombuden tänkte att varje individ har rättighet till sitt modersmål, inte beroende av att fyra andra personer har intresse/rättighet.

På Stockholmcenterns stämma då vi antog ett skolpolitiskt program fördes också en diskussion om modersmålsundervisning. I programmet går att läsa:

"Modersmålslärarna har en viktig roll i att inventera nyanlända elevers läsförståelse och ämneskunskaper på modersmålet. För de flerspråkiga eleverna är modersmålsundervisningen grunden för ett gott resultat i övriga ämnen. I Stockholm ska alla elever som önskar modersmålsundervisning kunna få sina behov tillgodosedda, dock med samordning.
Språkutveckling för elever med svenska som modersmål ser annorlunda ut jämfört med andraspråkselevernas språkutveckling. Staden behöver göra en översyn av de tester som finns i skolorna för att rekommendera vilka diagnoser eller analyser som årligen bör göras utöver LUS.

• Höj statusen för modersmålsundervisningen.
• Gör en översyn av de tester som tillämpas på andraspråkselever."

Wetterstrand efterlyser mindre flum. Men vad vill hon ha? Fler pekpinnar? Där vi politiker lägger oss i och pillar i organisationen där de professionella vet bäst? Alliansen i Stockholm och Centerpartiet vill låta skolorna bestämma mer. De har bäst kunskap om sina elevers behov.

Nya råd och rön för atopikern

Jag har atopiska eksem sedan barnsben. Går att leva med. Med tanke på att jag aldrig i mitt liv varken haft huvudvärk eller lagat någon tand ska jag inte klaga. Min ex-hudläkare sa att vi alla har något slit att bära på, ett knä som krånglar osv. Jag håller eksemen i skick någorlunda under terminerna, men åker på stafylokock-infektioner i december och juni. Som ett brev på posten. Säkerligen stressrelaterat. Infektionerna botas med antibiotika och jag kan ju jobba som vanligt tack vare toleranta elever. Värsta infektionen var julen 2002. Jag kände inte igen symptomen, utan stack till Tenerife. På julaftonsnatten var ansiktet svullet, peppligt med små kratrar fyllda av var och det kliade enormt. Då jag uppsökte spansk läkare på natten blev jag föremål för allmän beskådan på sjukhuset då den spanska läkekonsten inte tycktes ha sett något liknande. Men jag fick god hjälp trots att jag inte behärskar mer spanska än "El pero esta bajo la mesa." Mellan infektionerna har jag blivit utsatt för diverse experiment - känns det som - som tex stark cortison på kinderna och genomskinlig plastfilm över. En kollega trodde jag hade varit i gatubråk. Solning med starka tabletter som gör att jag måste gå med solglasögon mitt i vintern. Mjällschampo i ansiktet. Och vanliga krämer och cortisonsalvor som gör att jag har frikort på Apoteket (tack för det, staten). För att ta hand om torrsprickor på händerna smörjer jag in Locobase Repair eller vaselin och tar på mig bomullsvantar mitt i sommaren. Vanlig sol i lagom mängder läker eksemen på kroppen, men ansiktet är ju som det är. Protopic-salvan har ju hjälpt fint två vintrar, men det känns läskigt att den är så stark! I måndags skrev min nuvarande läkare en remiss till en specialist på Sophiahemmet som jag fick komma till redan idag. Hon såg mitt allergitest från förra året och hon konstaterar att jag troligen är allergisk mot hudens egen jästsvamp, så nu blev det en ny typ av tabletter. Och nytt schampoo och två nya krämer att byta av de gamla med. Och kvalsterutredning. Spännande och äckligt att skicka iväg lite privat damm till ett laboratorium. Och projektet "byta vardagsrumssoffa" har äntligen inletts på riktigt. Inte ett decennium för tidigt. Kanske är det där jag skulle ha börjat?

Mona Sahlins tal var utomordentligt sahlinskt.

Vem är jag att Sveriges (s)törsta partis ledares Almedalstal? Vem är jag att citera en kvinna med tio års statsrådserfarenhet? Då Mona var näringsminister var jag nyvald ordförande i Förbundet Vi Unga. Jag har nyss läst Mona Sahlins tal från Almedalen på webben. Det var väldigt sahlinskt, tycker jag. Retoriskt med tretal, anaforer och liknelser. Ordvändningar. Och det var ju vad hon ville framföra, enligt intervjun i TV4:s morgonsoffa. En agitation. I Olof Palmes anda. Och utan att ha hört hennes röst hör jag henne i huvudet då jag läser: Hennes tal är uppbyggt främst av huvudsatser, med ordval som tyvärr är förminskande mot medborgarna och hånfullt, säkert roligt menat mot oppositionen. Sahlin tycks se Reinfeldt och Olofsson som sina huvudmotståndare. Hägglund och Björklund osynliggörs. Liksom Ohly, medan Wetterstrand nämns i positivt ordalag.

Redan i inledningen kan man se ord som beskriver Sahlins människosyn:
Hon ska "hjälpa människor tillbaka i arbete". Känns som om hon inte tror på människors inneboende resurser. Socialdemokratiska jante-lagen, återigen.

Sen ska hon "inte höja fastighetsskatten för vanliga villaägare". Nähä. Men tydligen för de ovanliga. Snacka om att skapa klyftor och att bygga upp politiken på klyftorna. Hon är beroende av klyftorna för att kunna framföra en politik!

Sedan inser jag att sossarna behöver mp i sin miljöpolitik. Sahlin vill införa en klimatbonus för dem som byter till en klimatsmartare lösning än den de har i sitt boende idag. Aha - man inför morot istället för piska, men vad menar hon? Alla som flyttar till Trifoliumskrapan får två hyresmånader gratis, eller? Alla som flyttar till storstäderna, kan åka kollektivt och därmed göra sig av med bilen får flyttlasset gratis, eller? Utveckla, Sahlin, så vi kan debattera.

Maud Olofsson väcker åter drömmar till liv

Björklund hade den svåra uppgiften igår att vara först ut på Almedalsscenen. Jan Björklund talade igår mycket om vad Alliansen har gjort. Han flirtade med lärarfacken och menade att arbetarnas barn tjänar på de skolreformer som nu har gjorts. Kloka tankar om att skolan måste ha höga förväntningar på eleverna!! En liknelse med höjdhopp, där Alliansen ger den som river ribban mer träning, coaching och träningsinstruktörer medan vänsterkartellen vill förbjuda ribban. Enligt min tolkning av talet nämnde Björklund tre saker som han vill: Utöka kärnkraften, sänka bolagsskatten och satsa på pensionärer. Jag håller med honom om att vi alltför ofta ser ned på våra äldre och förringar erfarenhet i olika sammanhang.

Idag talade Maud Olofsson om vad hon och Centerpartiet vill. Och hon påminner oss! Tänder åter gnistor. Varför vi arbetar politiskt och varför vi är centerpartister. Hon bottnar i vårt idéprogram i den värderingsskiftesbild hon målar upp. Ger oss bilder och drömmar. Om människor som växer, om möjligheter och om entreprenörskap. Christer Mellstrand, ordförande i Stureplanscentern, har nämnt sin längtan efter en värderingsskiftesdiskussion förut bla på kommungruppen. Maud räddes inte heller FRA-frågan, vilken media trodde hon skulle undvika. Maud ser styrkan i debatten. Hon menar att den personliga integriteten ska ges en självklar plats i grundlagens skydd för mänskliga fri- och rättigheter och att Sverige ska få en författningsdomstol. Detta är en seger för bla Annie Johansson, som kämpat med frågorna i snart två år, men också cred för Per Ankersjö som lyssnat till medlemmar och liberaler i Stockholm och som har framfört åsikter om integritetsfrågan till partiledningen. Det är förresten första gången jag hör (anm: egentligen läser) Maud säga att Centerpartiet är ett liberalt parti. Maud radar också upp ett antal lösningar för klimatet. Men det känns ju som något alla hade räknat med.

Utmaning att göra småföretagare nöjda

Regeringen och Centerpartiet i synnerhet gick till val på att förbättra villkoren för företagarna. För samhället är det en viktig fråga, då det ju är företagarna med sina idéer, sitt risktagande och sina goda insatser som fixar tjänster och varor åt oss andra och samtidigt jobb åt sig och sina eventuella medarbetare. (Själv är jag offentliganställd, dvs utför tjänster åt skattebetalare i en kommun.) Mina föräldrar är egna företagare, så jag får vissa rapporter från dem. Direkt efter valet menade de att det skett en försämring och en förbättring. Det positiva var att det åter blev möjligt att säsongsanställa utan att plötsligt stå med en fast anställd. Ni vet, sossarnas tal om rättigheten till arbete osv. Försämringen var att reduktionen av sociala avgifter för småföretag hade tagits bort. Men det kändes ändå lättare med en borgerlig regering, tyckte min far, som för femton år sedan svor någon ramsa i regnet om "varannan till Persson". När Maud Olofsson säger att företagarna är våra hjältar, menar hon och Centerpartiet det.

Mycket återstår då det gäller näringslivspolitiken. Ska bli spännande med det arbete som Stockholmscentern har framför sig angående de lokala och regionala näringslivsvillkoren. Samtidigt tror jag att denna grupp - småföretagare - är svår att göra helt nöjd. Entreprenören har en vilja att förändra, ser ett behov och hittar lösningar. Fast det är inte bra att småföretagarnas förtroende för regeringen minskar, enligt den rapport som Företagarna nyss släppt. Den kan du läsa här. Nutek menar samtidigt att de administrativa kostnaderna för företag har ökat. Ändå ökar antalet företagare! Var och en av oss har ju ett ansvar att meddela Näringsdepartementet förslag på förbättringar och förenklingar. Det senaste jag mejlade var att det verkar snett att en företagare som anställt en långtidssjukskriven person som åter blivit sjukskriven ska betala semesterersättning på den lön personen ifråga hade haft om den varit frisk. Snacka om dubbelstraffning: Du tar risken att anställa en person som behöver komma in på arbetsmarknaden. När hans kropp inte orkar med får du arbeta dubbelt så hårt själv och måste ändå punga ut med en slant. På arbetsmarknaden går det dock bra och jag tror att jag förstår hur Maud & Co tänker. Hon vill bygga något långsiktigt. Som att ändra spelreglerna gentemot tex kommunal verksamhet. Ingen manna från himlen som vilseleder, förtrollar eller mättar för stunden. Inga Mona-gryn, utan lite mer Maud-nyttigt...

Bloggkrasch

Bloggande kräver uppenbarligen tydliga rutiner, precis som barn. Jag trodde man kunde förbereda ett blogginlägg för att snabbt klicka in det, men sådant fusk fungerar inte, visade det sig. Det två dagar tidigare inlägget daterades med skrivdatumet, ej publiceringsdatumet. Så kan man ju inte hålla på, för då blir jag väl anmäld när jag pingar inlägg. Rutiner skapas i vardagen och i den vardagliga miljön. Ibland står intressen mot varandra och jag måste prioritera. Så när semestervistelsen krävde att sonen sov middag i ett datorlöst hus kraschade bloggandet. Istället har läslusten kommit tillbaka. Men nu är jag tillbaka i Bromma igen. Alla andra tycks ha farit österut: Till Almedalen i Visby, Gotland. Imorgon talar Maud Olofsson. Försöker få ihop någon form av snabbrutt dit för att höra hennes tal, men det verkar inte fungera rent praktiskt.