Känslor kring kärnkraft
Kärnkraftsfrågan är aktuell både här, i Alliansen och där. Motståndare reagerar med ryggmärgsreflexen. Det första jag tänker på är just det stora motståndet, det stora engagemanget som var i FRA-kaliber, nämligen Linje 3 inför folkomröstningen 1980. Jag målade banderoller sida vid sida med vänsterpartisternas barn. När demonstratsionsdagen var inne skrek vuxna och barn exalterat: "Kärnkraft och uran - rädda våra barn." Mamma hade gjort namninsamlingar länge. Dagen efter valdagen sprang linje-2-ungarna runt och jublade, medan vi linje-3:or såg domedagen närma sig. Det andra jag tänker på är Tjernobyl 1986. -Vad var det vi sa?sa vi. Och när jag såg Barsebäck från Runde torn i Köpenhamn fick jag en klump i magen med tanke på vad som skulle kunna hända så många människor. Det tredje jag tänker på är ett skolarbete om kärnkraft från 1989. Då ställde jag mig frågan hur avfallet kan förvaras säkert. Eftersom nedbrytbarheten är så lång kanske framtidens människor inte förstår våra tecken/vårt alfabet, så de kanske missar infon om att det ligger kärnavfall i bergrummet och av misstag tar i det. Det fjärde är uranbrytningen, som enligt mitt skolarbete sker under vidriga förhållanden. Men...1989 var ju tjugo år sedan och folkomröstningen ägde rum trettio år sedan.
Det är orealistiskt att bygga argument och politiska beslut på tjugo år gammal fakta och trettio år gammal nostalgi. Maud menar att svensk energi står på tre ben: Kärnkraft, vattenkraft och förnyelsebar energi. Självklart måste mycket göras för att utveckla solenergi och framförallt vågkraften. Dessutom energieffektivisering, där jag som privatperson, anställd och politiker har mycket att göra. Spillvärme från industrier och kärnkraftverken själva är också en outnyttjad resurs, värd att räkna med. Vindkraftparker byggs, men man smäller inte upp en snurra var som helst, då det är lite NIMBY över det hela. Men det är orealistiskt att tänka att vi ska klara oss utan x antal reaktorer, när vi nu idag kör på för fullt. Så varför inte penetrera varje argument, fri från nostalgin, och med aktuell teknik och etik i åtanke ta ställning till om vi kan ersätta de gamla reaktorerna med moderna, mer effektiva reaktorer? Vi kan inte fatta politiska beslut på bara känsla, även om den är viktig i sammanhanget och en del av vår historia.
Det är orealistiskt att bygga argument och politiska beslut på tjugo år gammal fakta och trettio år gammal nostalgi. Maud menar att svensk energi står på tre ben: Kärnkraft, vattenkraft och förnyelsebar energi. Självklart måste mycket göras för att utveckla solenergi och framförallt vågkraften. Dessutom energieffektivisering, där jag som privatperson, anställd och politiker har mycket att göra. Spillvärme från industrier och kärnkraftverken själva är också en outnyttjad resurs, värd att räkna med. Vindkraftparker byggs, men man smäller inte upp en snurra var som helst, då det är lite NIMBY över det hela. Men det är orealistiskt att tänka att vi ska klara oss utan x antal reaktorer, när vi nu idag kör på för fullt. Så varför inte penetrera varje argument, fri från nostalgin, och med aktuell teknik och etik i åtanke ta ställning till om vi kan ersätta de gamla reaktorerna med moderna, mer effektiva reaktorer? Vi kan inte fatta politiska beslut på bara känsla, även om den är viktig i sammanhanget och en del av vår historia.
Etiketter: Centerpartiet, energi, kärnkraft
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 23:15
12 Comments:
Så varför inte penetrera varje argument, fri från nostalgin, och med aktuell teknik och etik i åtanke ta ställning till om vi kan ersätta de gamla reaktorerna med moderna, mer effektiva reaktorer? Vi kan inte fatta politiska beslut på bara känsla, även om den är viktig i sammanhanget och en del av vår historia.
Helen... det där var det mest underbara jag hört en politiker, ja en människa överhuvudtaget, säga på bra länge. :)
Hjärta och hjärna... det är vad som behövs i våra beslut.
Värt att notera är att det i princip bara är Schweiz som har fjärrvärme från kärnkraft. Det på deras reaktorer som började byggas på 60-talet. Och kärnvapenproducenten Ågestaverket då. Då små vapenplutioniumproducerande kärnkraftverk inte passar till att göra el.
I Schweiz är det bara 20 000 personer som får fjärrvärme från Beznau. Reaktorn byggdes 65 och gick i drift 69. Och ligger nära massor mindre samhällen. Det är bara 150 GWh det handlar om.
Det är inget Stockholm eller Zurich du kan värma med det alltså. Det handlar om mycket mindre energi än Ågestaverket i full effekt.
Fjärrvärme passar inte att levereras flera mil, det är ju bara 100°C vatten i ledningar. I Schweiz är det slingor på 9 km och 22 km som får värme från kärnkraftverken (två 365 MWe). Alla samhällena som får fjärrvärme därifrån ligger under en mil i avstånd alltså.
Jaha, är det så här man gör när man antar partiledningens åsikter. Detta är en sann skola i den ambitiösa politikerns villkor.
Jaha, är det så här man gör när man antar partiledningens åsikter. Detta är en sann skola i den ambitiösa politikerns villkor.
Du vet vad man brukar säga: "Det är bättre att hålla tyst och misstänkas vara svarslös, än att öppna munnen och undanröja varje tvivel".
Tack för informationen, Petter. Det jag tycker att energieffektiviseringstanken bygger på är "många bäckar små" dvs det jag kan göra, det du kan göra och att spillvärme används är en viktig del för helheten, för att uppnå ett synligt resultat. Ypperligt läge för exotiska trädgårdsanläggningar i närheten av kärnkraftverk, alltså ;)Dvs vattenrör går direkt från verket in i växthuset. Att Michael applåderar inser jag anledningen till då jag kollar in vilken blogg du har, men tack för uppmuntran! Och Roger Irve tycks ha mer info än jag om partiledningens åsikter. Och du känner mig så väl att du vet att jag inte går efter någons pipa, men gärna lyssnar på andra och försöker lära så länge jag lever. Och kan jag själv påverka någon under tiden känns det meningsfullt att syssla med politik. Tack för att du benämner mig som ambitiös. Trevlig afton.
Heh, Helen... anledningen till att jag applåderar ditt inlägg här har mycket lite med din (eventuiella) svänging i kärnkraftsfrågan att göra utan kommer sig istället från exakt det jag citerade.
Många människor idag är rädda för att säga "Jag hade fel". De bara vägrar att göra det. Så om de skaffade sig en åsikt för länge sedan så håller de fast vid den åsikten med en envishet som ibland når rent episka proportioner.
För mig som ingenjör, teknolog, vetenskaplig skeptker och pragmatiker är detta ett förkastligt beteende. Argument skall styra åsikterna. Det får aldrig vara så att åsikterna styr vilka argument man väljer. Men så gör många människor, och i debatten om kärnkraft blir det extra tydligt.
Därför tycker jag mycket om din postning. Du säger rakt ut: "varför inte penetrera varje argument", "fri från nostalgi", "och med aktuell teknik och etik i åtanke", "inte fatta politiska beslut på bara känsla"... allt detta är exakt i linje med vad jag tycker är rätt metod att resonera. Om du sedan i detat kommer fram till att kärnkraft är Piss & Pest & Senapsgas rör mig inte i ryggen därför att det är sättet du kom fram till åsikten som är det viktiga.
Tack!
Inget försäkringsbolag vill försäkra kärnkraften. Vem kommer att få betala om en olycka sker?
Förespråkarna för kärnkraft (som ständigt backas upp av Michael Karmfors, vem är han?) måste redovisa miljöproblem som följer av framtagningen, hanteringen och slutförvaringen av kärnbränslet. Hur gick det med slutförvaringen i de tyska saltgruvorna och går det överhuvudtaget att hantera detta jätteproblem.
Hur vi vill ha i framtiden för våra barn? Ett kontrollsamhälle med en uppgraderad FRA-lagstiftning för att skydda dessa onödiga anläggningar.
Efter Tjernobyl-olyckan är fortfarande stora områden i Europa påverkade och där livsmedelsproduktion inte är möjlig. De drabbade har inte ersatts. För att inte tala om de människor som bor i de områden i Ryssland, Kazakstan m fl länder där man utvinner uran. På tur står kanske Jämtland. Det här handlar inte i första hand om en teknisk fråga utan en moralisk. Man kan också undra varför en del vill att vi i Sverige skall ha kärnkraft och samtidigt inte vill ser riskerna med att t ex Iran bygger ut kärnkraft. Skulle vi svenskar i det långa perspektivet (100.000 år) vara så mycket bättre att hantera riskerna än andra?
H Falck ,civ ing, medl i Bonderup-Dalby centeravdelning
Jahaja... vad skall man säga idag då -med tanke på gårdagens möte och dagens presskonferens? Man kan ju undra vem som haft mest insyn i spelet bakom kulisserna
Jag har länge varit för kärnkraft men jag tycker att det är viktigt att hela tiden uppdatera sina ställningstaganden.
Intressant läsning, inklusive kommentarer, finns på följande blogg: http://www.johdan.se/2009/02/04/goran-har-nog-fattat-det-innerst-inne/
Sedan kan man ju undra varför det just nu, i media, framhålls en tysk undersökning som pekar på att antalet fall av barnleukemi ökar i närheten av kärnkraftverk. Vg. se: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2423913.svd
Jag önskar själv att debatten skulle vinnas av att nyanseras genom att innehålla diskussion om slutförvaring, forskning om förbränning av plutonium och om villkoren för brytning av uran.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sedan kan man ju undra varför det just nu, i media, framhålls en tysk undersökning som pekar på att antalet fall av barnleukemi ökar i närheten av kärnkraftverk.
Om man läser den rapporten så hittar man följande mycket talande slutsats i kapitlet "Conclusions":
This study can not conclusively clarify whether confounders, selection or randomness play a role in the distance trend observed.
Översättning och sammanfattning: "vi vet inte om det här cancerfallen berodde på kärnkraftverken, andra riskfaktorer, urvalsmetoden för de människor man studerade, eller ren och skär slump".
Dessutom står följande i rapporten, som helt slår botten ut SNF's lilla paranoja-kampanj:
Annual exposure in Germany to the natural radiation background is approximately 1.4 mSv and the annual average exposure through medical examinations is approximately 1.8 mSv. Compared to these values, the exposure to ionising radiation in the vicinity of German NPPs is lower by a factor of 1,000 to 100,000. In the light of these facts and based on the present scientific knowledge the result of our study cannot be explained radiobiologically
Detta betyder att vad än det är som till synes orsakat en ökad mängd cancer så är förklaringen inte strålning eftersom stråldoserna från kärnkraftverk helt försvinner i bruset från vanlig bakgrundsstrålning.
Hade det varit kärnkraftverken som orsakade cancer hade varenda flygvärdinna varit steril eller fått missfall varje gång hon blev gravid och flög eftersom stråldoserna de upplever på arbetsplatsen (flygplan ovanför stora delar av den skyddande atmosfären) är 2-4 gånger högre än för medelmänniskan.
Jag önskar själv att debatten skulle vinnas av att nyanseras genom att innehålla diskussion om slutförvaring,
Finns inget att diskutera för beslutet fattades för över 25 år sedan. Beskedet från det allmäna till industrin var kristallklart: "Ert problem = ni fixar och ni betalar. Vi övervakar så att ni sköter er". Läses i klartext i Lagen om kärnteknisk verksamhet, paragraferna 10 till 14. Och industrin lydde: Metoden heter KBS-3 och den fungerar
Och i sedvanlig stil blir man missförstådd. Min undran om rapporten om barnleukemi handlade om varför den publicerades. Dvs vilka som har ett intresse i att sådan information kommer ut, och underförstått hur mycket tilltro man skall fästa på medias snuttifieringar av rapporter. Måhända borde jag ha tydliggjort det. Men jag hade hoppats att jag var tydlig nog. Det är också intressanta tt stälal sig frågan varför man nu, som visats av tidigare inlägg, väler att inte ta med slutsatsen att det inte säkert går att säga varför antalet barnleukemifall är så högt.
Detta bore naturligtvis göras.
Det är precis lika självsvåldigt att uttala sig om " Varenda flygvärdinn" och SNF:s paranoja kampanj. Varför tillskriva något epitetet paranoid? Är det ett klassiskt sätt att misstänkliggöra partsintressen elelr en motvilja mot att ifrågasätta sina egna ståndpunkter? Hur skall man nå någon stan i en debatt om man inte respekterar sina meningsmotståndare?
Vad gäller slutförvaring så finsn det, i mitt tycke en hel del att diskutera. Varför skall vi slutförvara något som vi eventuiellt kan förbränna. V.g se artikel: http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/artikel_115595.sv-det är om det jag tycker att mans kall diskutera. Att hålla på att säga att det inte går att diskutera slutförvaringen är i mitt tycke befängt.
Skicka en kommentar
<< Hem