Inflation i betyg - eller god undervisning?
Idag har jag läst handlingar till Utbildningsnämnden och haft borgerlig förgrupp i Stadshuset. Det viktigaste var skolinspektörernas rapporter, sambandet mellan grundskolebetyg och gymnasiebetyg läsåret 2007/08 samt betygens samstämmighet med nationellt prov i år 9 2009.
Några skolor sätter enligt rapporten generellt för höga betyg. Det är lätt att tänka att det måste vara fel på förortsskolorna, som sätter för höga betyg. Någon kanske menar att det går inflation i betygen. Det är möjligt. Men i politikernas ivriga ambition om måluppfyllelse och kunskap kan också följande faktorer göra att elever har högre betyg i år 9 än i år 3, tre år senare:
- Grundskolerektorerna formulerar ofta inför sin personal att det är viktigt att alla elever når målen. Därför hittar lärarna många olika lösningar till bedömningstillfällen.
- Föräldrarna stöttar barnen mer under grundskoletiden med läxläsning och åtgärdsprogram. I gymnasieskolan är det mer eget ansvar som gäller. Det kan också bero på att kontakten mellan skola och föräldrar är bättre.
- Eleverna får inte/väljer bort den undervisning de har rätt till på gymnasiet i form av modersmål, studiehandledning eller svenska som andraspråk, som ju gynnar betygsutvecklingen i övrigt.
- Grundskolan sätter in extrakurser på sportlov, påsklov och sommarlov, som gör att eleven till slut når målen.
- Grundskolan är skyldig att ge många försök till att nå målen.
- Grundskollärarna individualiserar undervisningen och anpassar den till att många elever har ett annat modersmål dvs ger förförståelse och arbetar språkutvecklande, vilket kanske inte görs på samma medvetna sätt på alla gymnasieskolor.
- Eleverna känner sig trygga i sin förortsskola.
- Lärarna har höga förväntningar på sina elever i förortsskolan.
Givet är ju samarbete kring betyg och bedömning skolor emellan. Det är viktigt att frågan utreds, så att inte rektorer och lärare på de grundskolor som sätter högre betyg än deras elever får på gymnasiet tre år senare känner sig dubbelbestraffade.
Några skolor sätter enligt rapporten generellt för höga betyg. Det är lätt att tänka att det måste vara fel på förortsskolorna, som sätter för höga betyg. Någon kanske menar att det går inflation i betygen. Det är möjligt. Men i politikernas ivriga ambition om måluppfyllelse och kunskap kan också följande faktorer göra att elever har högre betyg i år 9 än i år 3, tre år senare:
- Grundskolerektorerna formulerar ofta inför sin personal att det är viktigt att alla elever når målen. Därför hittar lärarna många olika lösningar till bedömningstillfällen.
- Föräldrarna stöttar barnen mer under grundskoletiden med läxläsning och åtgärdsprogram. I gymnasieskolan är det mer eget ansvar som gäller. Det kan också bero på att kontakten mellan skola och föräldrar är bättre.
- Eleverna får inte/väljer bort den undervisning de har rätt till på gymnasiet i form av modersmål, studiehandledning eller svenska som andraspråk, som ju gynnar betygsutvecklingen i övrigt.
- Grundskolan sätter in extrakurser på sportlov, påsklov och sommarlov, som gör att eleven till slut når målen.
- Grundskolan är skyldig att ge många försök till att nå målen.
- Grundskollärarna individualiserar undervisningen och anpassar den till att många elever har ett annat modersmål dvs ger förförståelse och arbetar språkutvecklande, vilket kanske inte görs på samma medvetna sätt på alla gymnasieskolor.
- Eleverna känner sig trygga i sin förortsskola.
- Lärarna har höga förväntningar på sina elever i förortsskolan.
Givet är ju samarbete kring betyg och bedömning skolor emellan. Det är viktigt att frågan utreds, så att inte rektorer och lärare på de grundskolor som sätter högre betyg än deras elever får på gymnasiet tre år senare känner sig dubbelbestraffade.
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 19:29
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem