Mer makt till rektorer

Idag var det Utbildningsnämndsmöte i Stockholm. En verksamhetsplan för 2010 lades. Där nämndes självklart måluppfyllelse och att lärarna är elevernas viktigaste resurs. Fina stycken om såväl entreprenörskap som entreprenöriellt lärande, kostchefer och riktlinjer för deras arbete, samt att göra en översyn av skolgårdar. Särskilt viktiga insatser var rutiner för klagomålshantering och att goda lärarinsatser ska premieras i form av positiv löneutveckling, ett förslag som från början kom från Anders Flanking och som alltså vunnit gehör i kommunpolitiken.

Jag fick svar på min skrivelse om att varje skola ska bli en turordningskrets. Det är ju inget man kan göra innan avtalet löper ut, menar förvaltningen. Ingen anslöt till mitt ersättaryttrande enligt följande lydelse: "Alliansen har under mandatperioden givit rektorerna ytterligare makt och ansvar, samt skapat lika villkor för kommunala och fristående skolor. Om varje rektorsområde skulle vara en egen turordningskrets kunde rektorerna känna ännu större självbestämmande över sin egen personalstyrka, vilket vore positivt för måluppfyllelsen och kontinuiteten för eleverna på de skolor där söktrycket är stabilt." Oppositionen svarade att jag har missuppfattat hur hanteringen av övertalighet i staden går till. Man framhåller också att det viktiga är duktiga och engagerade lärare. Ska man som kommun kunna locka till sig de bästa lärarna ställer det krav på god personalpolitik, där anställningstrygghet har en framskjutande roll.

Min första fråga är vilken anställningstrygghet som den som är sist in verkligen har. De har missuppfattat hela skrivelsen. De låter systemet gå före individen. De bortser från ledarskapet på skolorna, som jag anser ger skolframgång. De har liksom missat en poäng i skolforskningen.

Det här är LAS i praktiken. Jag står på rektorernas sida och menar att de ska ha möjlighet att anställa och ansvaret för sin egen personal. Jag står också på den nyrekryterade lärarens sida, på den expanderande skolan. Som blir tvungen att gå om det kommer en övertalig lärare från en skola där man är tvungen att säga upp lärare. Framförallt tänker jag på eleverna. De elever som förlorar en lärare som de nyss etablerat en relation till på den skola som får få sökande elever blir ledsna och upprörda. Men inte måste ÄVEN de elever på skolan där söktrycket är högt och rektor nyss hittat en lämplig lärare bli av med sin lärare. Det blir ju liksom dubbel plåga. För måluppfyllelsen. Och den är viktigare för mig, än vad systemet är. För det handlar om elevers drömmar. Elevers möjligheter att nå sina mål om yrken och kommande utbildningar.