fredag 1 januari 2010

Jämställdhetsdebatter provocerar alltid

Det har väl gått lite snabbt i mediabruset de senaste dagarna. En mellandagsintervju med Maud Olofsson i hemmet av TV4:s Anders Pihlblad växer till någon form av häxjakt. Ett klipp ligger uppe på Politikerbloggen. I det klippet refererar egentligen Olofsson till forskning kring genus, könssocialisation samt ett genusperspektiv på medie- och kommunikationsvetenskap, på reporterns fråga om hur hon beskrivs i media. De tillskrivningsord vi ger män respektive kvinnor är fortfarande ofta könsstereotypa, bekräftas i Aftonbladet av forskare.

Olofsson ger sig också indirekt in på Yvonne Hirdmans förklaringsmodell till genuskontraktet, där nämnd adj professor i genushistoria menar att det finns ett isärhållandets princip som bygger på att könen ska hållas isär. Dvs att det bryter mot förväntningar och stereotyper att en kvinna är näringsminister och bil- och energikunnig.

Barbro Hedvall menar i Aftonbladet att Maud Olofsson spelar ut ett "kvinnokort" och försöker gestalta sig som offer. Lena Mellin, även hon i Aftonbladet, ger dock Olofsson rätt i att det är provocerande med kvinnor som har makt. "Särskilt när de tar för sig med samma friska aptit som Maud Olofsson" skriver hon.

Johannes Forssberg skriver i Expressen att Olofsson borde luftat könsfrågan då hon stod på piedestalen, istället för nu när hon är utsatt för hårt mediatryck. Dels har hon inte fått frågan förut, dels är jämställdhetsfrågan alltid aktuell, menar jag.

Olofsson är modig och fortsätter den väg hon trampade upp i somras i Almedalen genom att ta ordet jämställdhet på sina läppar. Det är nämligen inte lätt. Risken är att kvinnor känner sig som offer, medan män känner sig provocerade. Det säger min och andras erfarenhet från jämställdhetsdiskussioner i könsblandade grupper i skolor och föreningar.

Olofsson gör rätt i att dra upp en klar linje mellan vänster och höger i jämställdhetsdebatten. Statistiken är underlaget som ger oss kunskap om hur det ser ut i jämställdhetssammanhang. Utifrån den kan man sedan välja metoder: Vänsterflanken förordar kvotering och andra tvångsmedel. Centerpartiet och Maud Olofsson menar att synliggörande av förebilder, ekonomisk frihet, männens stödjande roll samt ansvarstagande av kvinnorna kommer att gynna jämställdheten. Med det senare menas att kvinnor verkligen tar på sig uppdrag. På kommundagarna fick dussintalet kvinnliga kommunalråd ställa sig upp för att vara bevis på kvinnor som ledare. I dagarna efterlyser Olofsson via radio företagarkvinnor som kan bli ambassadörer. Med det positiva exemplet kan vi sprida ringar på vattnet.

I Nyhetsmorgonsintervjun är det ju de rödgrönas jämställdhetspolitik som Olofsson punkterar. Genom att visa att Alliansen har gynnat låg- och medelinkomsttagare, där många kvinnor hittas. Olofsson visar på att sossarna vill ta bort hustjänster, visat sig negativa mot vinst i offentlig sektor och att öppna den offentliga sektorn. Olofsson säger att vänstern inte "rör det som är manligt" och att hon tror att det hela handlar om att man från vänsterhåll inte tycker att kvinnor ska tjäna pengar.

När man pratar om jämställdhet måste man alltså ha siffror och statistik som underlag. Där måste man se kvinnor som en grupp och män som en grupp för att kunna se generella mönster. Ofta har män och pojkar svårt att se sig som grupp, då de generellt har uppfostrats till att ses som unika individer, medan kvinnor i allmänhet lättare kan se sig som grupp. Detta bekräftas av Thomas Bodström som menar att han själv blivit kroppskommenterad. Jag gillar inte heller att man drar alla kvinnor över en kam, men för att se generella mönster och kunna dra slutsatser måste vi göra ett genomsnitt.

Det har gjorts mätningar i skolan sedan 1980-talet då man fann att ofta ger läraren pojkar två tredjedelar av talutrymmet. Med kunskap och medvetenhet hos lärare, samt att förändra sitt sätt kan situationen förändras på sikt. SCB gör mätningar som visar på skillnader i tex lön, utbildningar och föräldraledighet. Mätmetoder har utformats av organisationer och inom projekt för olika ändamål. Till exempel har Fritidsforum utformat jämställdhetsronden för att mäta jämställdhet på en fritidsgård, medan Vi Unga över tid utformat jämställdhetsmätning av stämmor och årsmöten.

Inom jämställdhetssammanhang har man talat om att det finns en "lag om en tredjedel". När kvinnors utrymme överskrider en tredjedel och börjar närma sig hälften av makten, talutrymmet eller uppmärksamheten upplever gemene man att kvinnor dominerar, just för att vi är vana vid att kvinnor syns och hörs mindre.

Det finns ett mediakritiskt nätverk i form av en ideell organisation som heter Allt Är Möjligt. Nätverket har utarbetat en mätmetod som används för att mäta jämställdhet i media. Dvs hur stort utrymme män respektive kvinnor får i nyheter, samt hur de båda könen beskrivs.

Jag läser också att kvinnors språk påverkar den offentliga debatten. Genom att Maud Olofsson släpper in Pihlblad i sitt hem förväntar vi oss en mjukare framtoning. Hon påverkar samtalsklimatet genom att dra paralleller till sina egna erfarenheter och skapa ett jag-perspektiv. Hon bryter mot förväntningarna då det talas om makt och självförtroende och att hon vill vara "tydlig med rollen" för regeringen.

Det är inte Maud som provocerar. Det är hennes tydlighet som gör vänstereliten och vissa journalister provocerade. Och i denna fråga är det en fördel att hon är just kvinna, menar jag.

Bertil Böhlin, Catrins texter, Stockholm enligt Ankersjö även 31 dec och PL&C har skrivit före mig.

Etiketter: , ,

10 Comments:

Blogger Erik Rune said...

Hej, Helen. Idag tar jag upp skyskraporna (c) i min blogg.

lördag 2 januari 2010 11:13:00 CET  
Blogger Erik Rune said...

Hej igen. Jag måste säga att ni centerpartister är oärliga. Citat: "... och att hon tror att det hela handlar om att man från vänsterhåll inte tycker att kvinnor ska tjäna pengar."

Vad är det? Om Maud Olofsson hade sagt att vänstersidan inte tycker att människor ska tjäna pengar då hade jag fattat vad hon menat. Jämlikhet. Vänstern vill ha jämlikhet. Men det här? Vad är det? Vad tror partiledaren (c) att vänstern konkret vill uppnå med att diskriminera kvinnor som hon påstår? Exakt vilket vänstervärde blir verklighet genom att kvinnor diskrimineras?

Varför säger Maud Olofsson inte att vänstersidan vill ha jämställdhet men att hon tycker att vänstermetoden leder till motsatsen? Det hade varit hederligt. Varför ägnar hon sig åt ett slags partipolitiskt "debatterande" som skapar förvirring?

lördag 2 januari 2010 13:40:00 CET  
Blogger Helen Törnqvist said...

Men vad ska man tro när vänstern är så för ROT-avdrag, men inte RUT-avdrag? I välfärdsföretag där en hög andel kvinnor finns och väntas finnas som ägare - varför ska inte vinst få göras? Innebär alltså jämlikhetsbegreppet att ingen ska tjäna pengar - eller att alla tjänar lika mycket, oavsett insats?

lördag 2 januari 2010 16:29:00 CET  
Blogger Erik Rune said...

Det man ska tro är att vänstern är anhängare av jämställdhet men att dess väg att nå målet är en annan.

Ett bevis för att liberalerna inte egentligen tror att vänstersidan faktiskt vill diskriminera kvinnor är bristen på verklig upprördhet när de använder argumentet. Maud Olofsson för fram det mest som en släng. Hade hon trott på det på riktigt skulle det ha varit den centrala murbräckan mot Mona Sahlin i valet 2010. Utförsäkringsfrågan - en stilla suck jämfört med den bomben!

(Utan att tala för all vänster men nog är vänstern emot både pig- och betjäntavdrag lika mycket, så på den punkten är det jämställt.)

lördag 2 januari 2010 19:26:00 CET  
Blogger Mirou said...

Precis Erik Rune!

Man är emot alla former av rotavdrag av den enkla anledningen att den inte är rättvis, ett begrepp borgarna av ideologiska anledningar inte brukar använda sig av. Dom tror nämligen inte på det. Hade dom gjort det hade avdrag även gynnat arbetarklassens ensamstående kvinnor, arbetslösa, hyresgäster osv. Men det är kategorier som borgarna med centern i spetsen tyvärr struntar i.

lördag 2 januari 2010 20:22:00 CET  
Blogger Erik Rune said...

Hej igen, Helen. Du skrev: "Det är inte Maud som provocerar. Det är hennes tydlighet som gör vänstereliten och vissa journalister provocerade."

Den här posten är nog den matigaste, mest innehållsrika jag har läst hittills i denna blogg :)

I centersammanhang har jag blivit misstänksam mot ordet "tydlighet". Er extremaste riksdagsledamot brukar använda det ordet för att beteckna sina värsta åsikter och handlingar. Vilket slags tydlighet "vänstereliten" i det här sammanhanget skulle bli provocerad av framgår dock inte.

Och Blondie, du måste nog tyvärr räkna med att bli kritiserad från höger för att vilja diskriminera kvinnor nu när du har motsatt dig de borgerliga hushållstjänsterna. För en alliansare finns bara en väg till jämställdhet. Om man inte gillar den är man helt enkelt emot själva målet jämställdhet. Så ser det borgerliga upplägget ut i denna fråga, det är tydligt det.

lördag 2 januari 2010 22:01:00 CET  
Blogger Helen Törnqvist said...

Tack för era kommentarer, vänsterfolk :) Tack vare rutavdrag har också arbete skapats för kvinnor inom hushållsnära tjänster. Det är att vara för arbetslösa, dvs att öppna en helt ny sektor. Ensamstående kvinnor borde fått ta del av skattesänkningar, vilka Alliansen riktat gentemot låg- och medelinkomsttagare.

Jag menar att de rödgröna blir provocerade av att Olofsson spräcker hål på vänsterns jämställdhetsbubbla, som jag anser är missriktad. Vilken väg menar du att Alliansen har för jämställdhet, Erik?

söndag 3 januari 2010 22:13:00 CET  
Blogger Erik Rune said...

Alliansarnas jämställdhetsaspekt på RUT-avdraget är, efter vad jag har hört, att det avlastar kvinnorna i hemmet varför dessa kan göra mera karriär på jobbet.

Maud Olofsson spräcker ingen jämställdhetsbubbla genom att anklaga vänstersidan för att vilja diskriminera halva folket. Hon bara talar om att hon använder ohederliga argument. Att tillvita motståndaren onda avsikter är en debattmetod som normalt brukar kritiseras från borgerligt håll. Men tydligen inte när c-ledaren använder metoden.

måndag 4 januari 2010 12:45:00 CET  
Blogger Helen Törnqvist said...

Eller avlasta kvinnor och män för mer tid tillsammans och kvalitetstid med barnen. Eller avlasta kvinnor för att de ska slippa dubbelarbeta. Eller avlasta kvinnor och män för att andra ska kunna tjäna pengar på det. Eller omfördela en svart marknad till en vit. Se det som du vill.

Jag tycker i alla fall att Maud Olofsson gör rätt i att synliggöra att Alliansen gör mycket för jämställdheten i praktiken.

måndag 4 januari 2010 22:19:00 CET  
Blogger Erik Rune said...

Men hon gör fortfarande fel i att angripa de rödgröna för saker de inte står för. Halmdocka kallas det och slår tillbaka mot en själv i slutänden eftersom det låter antyda att man inte klarar debatten om de åsikter motståndaren verkligen har.

Barnen ser och lär: den dubbelarbetande mamman avlastas av - en kvinna (det som ses som manligt och kvinnligt befästes). Och när mamma avlastas då avlastas pappa. Från vad? Från kravet att göra sin andel, från kravet att vara jämställd. Ojämställdheten i tänkesätt och handling kvarstår. Ingen medvetandehöjning sker utan Frk RUT bäddar mjukt åt late far och låter honom slippa ta ställning till dubbelarbetet. Jämställdheten går i stå.

måndag 4 januari 2010 22:52:00 CET  

Skicka en kommentar

<< Hem

Design: Denna blogg är skapad av Daniel Runvik | Foto: Christina Bodelsdotter