Dogge ger empowerment

Vilket underbart reportage om Dogge Doggelito i gårdagens DN. Han tänder ungdomarnas drömmar som stjärnor i deras ögon och han uppmuntrar dem att tro på drömmarna. Han ger dem empowerment!

När jag jobbade på Kärsbyskolan gav jag mig på att hålla i Elevens val om Norsborg och fick fem unga herrar som anslöt. Jag ordnade ett besök med Latin Kings, som då hade sin rep-lokal i skolans källare. Cheppe och Salla dök upp. En av killarna smög fram ett litet block som de gemensamt hade förberett frågor i. Artisterna svarade ganska sakligt på frågorna om musiken och framgångarna, plattorna och turnéer. En halvtimma sen kom Dogge himself. Han ville hellre snacka om skolan. Och som han gjorde det! Ett brandtal som hette duga vill jag lova. Jag citerar honom helst live och därför kommer inte hans engagemang till sin rätta, men grabbarnas ögon spärrades upp då de såg Dogges äkta engagemang för att de skulle studera och lyssna på lärarna. Jag var också stärkt efter besöket.

Minnet av besöket i studion är något som jag brukar dela med en av de fd eleverna när jag möter honom ibland. Han ville bli polis och jag försökte peppa honom, skrev intyg mm, men drömmen tycks ha släckts. Fast han är familjeföretagare. En riktig serviceman, som hans far och mor ska vara stolta över. Vi behöver empowerment livet ut. Människor att spegla våra drömmar i/hos.

Eller som en annan elev sa ganska nyligen: Om man blir sedd som ett offer, om människor tycker synd om en, då tror man själv att man inte kan. Man måste ha människor som tror på en.

Och så är det. Det är den största jämställdhetsfrågan just nu. Att lärare och föräldrar tror på pojkarna och har höga förväntningar på dem i hem och skola. Så att de blir goda makar som delar på jobbet i hemmet och når målen och lyckas i sina studier.