1500 för många begår årligen självmord

Anna C Nilsson är engagerad i ungdomar och sociala frågor och vill halvera antalet självmord under ett år. Det är en viktig fråga Anna tar upp. De 1500 personer som årligen begår självmord är en enorm förlust för sig själva, sina familjer och anhöriga, men även för samhället. Anna tipsar om stöd till anhöriga eller den som är i kris, samt utmanar oss och skriver följande:

"Nu är det 2011 och jag utmanar oss alla att vi 2020 har halverat antalet döda till följd av suicid. Kunde vi halvera antalet döda i trafiken borde vi kunna halvera även denna siffra."

Jag tror att det behövs mer kunskap kring tecken på hur självmordsbenägna beter sig. Om det finns någon gemensam nämnare. Det räcker inte heller att fråga hur någon mår, utan det är nog viktigare att vara rak och ärlig. "Jag blir oroad för dig..."Och ännu viktigare är att veta vad man ska göra av ett sådant besked som att en kompis funderar på att skära sig. Då måste man alltid berätta för en anhörig som kan hjälpa till. Ödmjuk rakhet i ett gott syfte är ärligare än att traska kring het gröt. Däremot skulle jag bli otroligt sårad om samma människor talade om mig eller särbehandlade mig.

Jag skulle aldrig, aldrig varken försöka begå självmord eller ens tänka tanken (utom möjligen två timmar varje månad - men det förstod jag ju för två år sedan att det beror på hormoner och går över). Dels är livet alldeles för värdefullt och spännande, dels skulle det orsaka mina nära och kära en sådan smärta. Jag vet, för jag har en kompis som valde att försvinna. Skulden kan fortfarande efter nästan tre år gnaga i hjärtat: "Jag borde ha förstått, jag lyssnade för dåligt, jag var en dålig vän"

Jag har sagt en gång till en kollega - för länge sedan - att jag funderade på att ta mitt liv i samband med att jag under en tid varit tråkad av några elever pga mina eksem som uppenbarligen felbehandlades. Det var inget jag tänkte realisera och jag ångrar det givetvis. Det får mig att tänka på att man alltid måste väga sina ord.

Det som kan oroa mig är när så många flickor på högstadiet känner att de har varit deprimerade, som Elevhälsorapporten jag bloggat om tidigare visar. Det kan inte vara en slump. Kanske beror det på att de håller på att bli kvinnor. Då är det ju jätteviktigt att de får prata om detta med skolhälsovården. Och att de får reda på att motion är en så god självläkande medicin!