Dyslexi-elevers rätt till kunskap

Två praktiker, en lärare och en logoped, skriver på DN debatt om skolans ansvar att se till att barn med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi får det stöd och de hjälpmedel de behöver.

Dyslexi är en funktionsnedsättning som kräver viss bakgrundskunskap, men egentligen främst ett förhållningssätt och möjligen vissa förändringar i lärarens egen undervisning, utöver de hjälpmedel som eleven kan få. Praktikerna ger många tips och metoder i artikeln.

Givetvis är rektors roll av stor vikt, dvs att det finns en dyslexikunnig person på skolan, som kan handleda övriga, samt även eleven någon timma i veckan. Att rektor nämner frågan och ger tid till diskussion och metodtips är också sätt att signalera stöd. Samt att försäkra sig om att dessa elever har ett åtgärdsprogram, som är upprättat mellan föräldrar, skola och elev. Ofta handlar det om information och samverkan vid övergångar mellan skolor och stadier, eller vid annat lärarbyte.

Jag är övertygad om att en massa lärare har läst artikeln och har klippt ut den för att ta med till kollegiet för diskussion den första studiedagen på terminen: "Ger vi våra elever de bästa förutsättningarna för lärande?"

Artikelförfattarna avslutar sin text med följande meningar som jag citerar nedan:
"Både individen och samhället tjänar på att ge alla förutsättningar för utbildning. Att ha tillgång till det skrivna språket är en demokratifråga."