söndag 15 januari 2012

Ansvar för närmiljön stärker helheten

I dagens SvD skriver Adam Cwejman om hur en känsla och engagemang för närmiljön kan uppstå på ett positivt sätt: Nyckeln till ansvar finns i närmiljön. Krönikan är läsvärd, även om den för en centerpartist bidrar med många självklarheter; som att ägande föder ansvarskänsla och att ansvar i det lilla har betydelse för helheten.

I Stockholm finns en stor möjlighet till delaktighet i närmiljön för brukarna genom tex att felanmäla problem eller felaktigheter i stadsmiljön. En gatlykta vid Lillsjön har varit föremål för min irritation sedan i somras då jag upptäckte under en av mina joggingrundor att glödlampan var trasig. Inte förrän en av de första dagarna detta år felanmälde jag detta. Igår blev jag glad över att se att den trasiga lampan bytts ut.

Stockholmarna har också möjlighet att skriva medborgarförslag till sina stadsdelsnämnder. Varje nämndsmöte tas åtminstone några förslag upp. En medlem här i Bromma har tex använt möjligheten att skriva medborgarförslag till att påvisa bristen av tydlighet vad gäller en cykelbana i Södra Ängby. I dagarna fick han svaret att Trafikkontoret ska se över detta och att hans information/förslag varit värdefullt. Ett positivt exempel på medverkan till att helheten stärks.

Detta är metoder för att skapa delaktighet bland brukarna. Jag skulle vilja se ännu fler åtgärder av detta slag. Att felanmäla överfulla papperskorgar var något jag föreslog för flera år sedan till stadsdelsnämnden. En app ska under året tas fram, med vilken man kan felanmäla papperskorgar från sin i-phone. Viktigt är också att telefonnummer till FTI AB finns tillgängligt vid återvinningsstationer så att det går snabbt och enkelt att meddela fulla containrar eller stökigheter. Jag återkommer med fler förslag kring hur brommaborna kan göras delaktiga i närmiljön.

Etiketter: , , , ,

2 Comments:

Blogger gardebring said...

Jag tror att Adam framförallt är inne på rätt spår när han skriver "Kontrasten, och det som varit dominerande i Byggsverige sedan 1950-talet, är hus-i-natur: grå längor på avstånd från varandra. Denna opersonliga stil utgör kärnan i miljonprogrammen, men det är ingen byggnadsform som har lämnat oss, tvärtom. Glest utplacerade hus skapar ingen känsla av det privata. Grönområdena blir ansiktslösa halvoffentliga ytor som ingen bryr sig om. Innergårdarna, däremot, är omskötta, trygga områden där man vågar släppa ut barnen."

Jag tror att den modernistiska stadsbyggnadsideologin har stora svårigheter med att skapa engagemang för närmiljön. Ska vi få engagemang behövs det intressanta, omväxlande och levande närmiljöer att bo, leva och verka i.

söndag 15 januari 2012 22:47:00 CET  
Blogger Helen Törnqvist said...

Hej Gardebring och tack för din kommentar. Jag tror också att den täta staden med inslag av varm och ren stadsmiljö skapar större engagemang och hemkänsla än en utspridd stad med skruttnatur. Givetvis måste stadsbyggnaden vara varierad. Mångfald är bättre än enfald! Mvh Helen

måndag 16 januari 2012 10:31:00 CET  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Hem

Design: Denna blogg är skapad av Daniel Runvik | Foto: Christina Bodelsdotter